Anneli Savala tar tag i huden på magen och sticker snabbt in sprutan. Den genomskinliga vätskan som försvinner in i huden innehåller antingen en koksaltlösning eller en hemlig substans som ska få Anneli att bli snabbare mätt när hon äter.
– Jag vet faktiskt inte vad sprutan innehåller, men jag har ju mina misstankar. Jag blir väldigt fort mätt och jag har gått ned åtta kilo på ett halvår. Jag hoppas gå ned några klädstorlekar till, säger hon och ler.
Anneli är en av drygt femtio överviktiga svenskar som är med i en internationell studie på ett nytt fetmaläkemedel. Hon ska ta en spruta varje dag i ett och ett halvt års tid. Först när studien är slut får hon veta om hennes sprutor innehöll den aktiva substansen eller verkningslöst koksalt (placebo). Då visar det sig också om den verksamma sprutan har gett större viktnedgång än koksaltlösning. I sådana fall kan substansen till slut bli ett nytt läkemedel.
Den hemliga substansen innehåller hormonet GLP-1, som finns i kroppen och utsöndras från tarmarna när vi äter. Det sänker blodsockret. Forskarna bakom studien vill se om lite extra hormon ger snabbare mättnadskänsla och lägre vikt på sikt. Förhoppningsvis kan det bli ett effektivt läkemedel för de sju av tio typ 2-diabetiker (åldersdiabetiker) som i dag är överviktiga. I bästa fall kan det finnas på marknaden inom fem år.
– Det kan hända att det också blir ett läkemedel för friska som är överviktiga, säger Joanna Uddén Hemmingsson, som är obesitas- och diabetesläkare vid S:t Görans sjukhus.
I dag finns ett enda läkemedel på marknaden, Xenical och den receptfria varianten Alli. De hindrar upptaget av fett i maten. Bantningspillrens historia är annars fylld av bakslag på grund av svåra biverkningar. För några år sedan stoppades läkemedlet Reductil, som minskade aptiten genom att påverka signaler i hjärnan. Tyvärr gav det också hjärtproblem.
Fetmapillret Acomplia, som också påverkade aptiten, drogs in från marknaden för några år sedan när det visade sig kunna ge psykiska biverkningar.
De många misslyckandena har gjort läkemedelsföretagen försiktiga.
– De tycks mest satsa på kända substanser som redan används för andra sjukdomar, men i nya kombinationer, säger Joanna Uddén Hemmingsson.
Ett exempel är medlet Qnexa, som troligen ligger närmast att bli ett nytt godkänt fetmaläkemedel. Det består av två substanser: topiramat, som är ett epilepsi- och migränläkemedel och fentermin, som är ett centralstimulerande aptithämmande medel.
En annat exempel är Contrave. Det innehåller bupoprion, som används i dag vid rökavvänjning, och naltrexon som används bland annat i behandling mot alkohol- och heroinmissbruk.
Båda dessa medel har i studier visat sig kunna minska kroppsvikten med mellan fem och femton procent i olika studier på ett till två år. Det motsvarar fem till femton kilo hos en person som väger 100 kilo.
– Det är en ganska bra effekt. Många tror att man måste gå ned till normalvikt för att få bättre hälsa. Men det räcker med minst fem procents bibehållen viktminskning.
Ett nytt fetmaläkemedel skulle enligt Joanna Uddén Hemmingsson ha stor betydelse för behandlingen av övervikt och fetma.
– I dag kan vi erbjuda hjälp med livsstilsförändringar eller överviktskirurgi till våra patienter. Ett effektivt läkemedel skulle överbrygga gapet som finns mellan de båda metoderna. Fetma är en kronisk, livslång sjukdom och ibland behövs piller som extra stöd under en period. Man botar inte fetma med piller, men de kan hjälpa patienten att genomföra och hålla fast vid olika livsstilsförändringar.
Joanna Uddén Hemmingsson liknar viktkampen med en lång simtur motströms.
– Ibland blir strömmen extra stark, och då kan ett läkemedel fungera som en båt att klamra sig fast vid som tillfällig draghjälp.
Hon tror knappast att det kommer ett fetmaläkemedel som fungerar för alla. Det beror på att människor drabbas av fetma av olika orsaker.
Det kan till exempel bero på ohälsosamma vanor, gener som ökar känsligheten att utveckla fetma, hjärnskador, mediciner som ökar vikten eller att maten fungerar som en hjälp att hantera känslor vid till exempel stress och depression.
– Den som kämpar mot mat- eller sötsuget har kanske störst nytta av ett medel som dämpar aptiten. Har man i stället svårt att ändra sitt ätbeteende kan det vara bättre med en tablett som minskar fettupptaget vid varje måltid, säger Joanna Uddén Hemmingsson.
Ulf Karlsén är en av de andra deltagarna i studien. Han verkar inte ha någon större nytta av sin dagliga spruta. Ulf väger 105 kilo och han vill gå ned till 90 kilo. Men hittills står vågen stilla.
– Jag tror såklart att jag bara får koksaltlösning. Men jag är inte särskilt besviken och hoppas att det här blir ett läkemedel till slut. Det skulle vara väldigt bra och enkelt med en medicin som fungerar, säger han.