Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-19 13:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-darfor-ar-dans-sa-bra-for-vara-hjarnor/

Vetenskap

Karin Bojs: Därför är dans så bra för våra hjärnor

Själv dansar jag för att det är skoj, inte för att det skulle vara nyttigt. Men ny forskning pekar mot att dans både skärper och bevarar hjärnans funktion.

Karin Bojs
Rätta artikel

Att dans kan skydda mot demens kanske kan övertyga folk som ”aldrig dansar nyktra”, som påstår att de ”har två vänsterfötter” eller att de över huvud taget inte ”förstår syftet” med att dansa.

Världens befolkning blir allt äldre, och tyvärr har inte alla förmånen att få åldras friska. Inte i kroppen och inte i hjärnan. Efter 65 års ålder fördubblas risken för demens ungefär vart femte år, och efter 85 års ålder är nästan var tredje person mer eller mindre påverkad av demens. 

Dock verkar förekomsten av demens för varje årsklass minska något i Europa och Nordamerika. Risken att drabbas påverkas inte bara av gener och otur, utan också av miljöfaktorer.

Allt som är bra för hjärtat är bra även för hjärnan. Som att röra på sig, hålla sig hyfsat smal och vid behov behandla riskfaktorer som högt blodtryck och diabetes. 

En annan miljöfaktor är utbildning. Hög utbildning i ungdomen skyddar mot demens senare i livet. 

I medelåldern är det fördelaktigt med stimulerande arbete. Det får gärna innehålla höga krav och mycket aktivitet, men det ska vara stort eget handlingsutrymme. Om man har förmånen att ha ett sådant arbete är det bra för hjärnan att hålla på så länge som möjligt. Långtråkiga, passiva och hårt styrda jobb däremot, samvarierar med att hjärnan åldras snabbare. Det visar en ny studie på 3000 Kungsholmsbor, som forskare har följt under nio år. 

Studien som publicerades häromdagen i Journal of Alzheimers Disease ingår i ett mer omfattande projekt som kallas Kungsholmsstudien. Den är baserad på människor som bor i stadsdelen Kungsholmen i centrala Stockholm, och är en av världens viktigaste kunskapskällor när det gäller miljöfaktorer som påverkar risken för demens.

För ett par veckor sedan var jag med och arrangerade en föreläsning med Laura Fratiglioni, neurolog och epidemiolog och ledare för Kungsholmsstudien.

Publiken bestod av hängivna tangodansare, så föreläsningen kom att handla mer om fritidsaktiviteter än om hjärt- och kärlhälsa, utbildning och arbeten.

Kungsholmsstudien och andra forskare i världen har visat samband mellan människors fritid och förekomsten av demens. Att vara aktiv på fritiden och efter arbetslivet verkar ha en skyddande effekt. 

Socialt aktiv, det vill säga att träffa folk, som familj, vänner och bekanta.

Fysiskt aktiv, det vill säga att röra på sig.

Intellektuellt aktiv, som att lösa korsord och spela sällskapsspel.

En sysselsättning som på en och samma gång ger full pott på både social, fysisk och intellektuell aktivitet är just dans. Därav följer att dans borde skydda extra bra mot demens.

Tyvärr räcker studiematerialet på Kungsholmen inte till för att bevisa den saken; folk i stadsdelen dansar inte tillräckligt mycket.

Men det finns andra indikationer. Till exempel en femton år gammal epidemiologisk studie från New York som publicerades i New England Journal of Medicine.  

Och den populärvetenskapliga tidskriften New Scientist rapporterar i sitt senaste nummer om flera nyare experimentella studier. Däribland en tysk studie från förra året, som visar att när äldre personer ägnar sig åt dans får de bättre balans, men också mätbar tillväxt i en del av hjärnan som kallas hippocampus och som annars krymper med stigande ålder. 

Och redan innan man börjar oroa sig för demens kan det vara bra att känna till en fem år gammal studie från Sheffield med Liat Levita som huvudförfattare. Den visar att försökspersoner blev mer kreativa när de fick dansa en stund, jämfört med när de fick trampa på motionscykel eller bara sitta still.

Så långt vi kan blicka bakåt i historien har dans och musik varit en fundamental del av mänskligt liv. Det finns goda skäl att hålla liv i den traditionen – inklusive nya och vetenskapliga skäl.

Bara att sätta fart runt julgranen i morgo!

Läs fler krönikor av Karin Bojs här . Till exempel den här: ”Världens äldsta tuggummi höll i tio tusen år”.