Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 12:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-darfor-skriver-jag-en-roman-om-tekniken-gwas/

Vetenskap

Karin Bojs: Därför skriver jag en roman om tekniken GWAS

Foto: Science Photo Library

Jag befinner mig på bokmässan i Göteborg för att lansera en ny bok. En skönlitterär bok, för första gången i mitt liv. En deckare, eller ”spänningsroman”, som de säger i branschen.

Uppdatering 2019-09-30. Krönikan har tillfogats en rättelse.

Man kan tycka att jag är helt stollig, som tar detta kliv från min tidigare verksamhet som vetenskapsjournalist och författare av sakprosa.

Om det är något förlagen och utlandsagenterna skriker efter just nu, så är det personligt skrivna fackböcker.

Och att förmedla korrekta fakta till allmänheten är bland det viktigaste man kan ägna sig åt i dessa dagar, när så mycket falsk information sprids på nätet. Det är jag den första att skriva under på.

Icke desto mindre kände jag ett personligt behov av att sticka emellan med något mer lättsamt.

Och självklart finns massor av vetenskap och teknik med i min berättelse, precis som i många andra deckare. 

”Deckargenren är bra på att fånga upp den tekniska utvecklingen i samhället ... Här är man med på det allra senaste, verkligen vid fronten”, sade professorn i litteraturvetenskap Dag Hedman i ett inslag som SVT Kulturnyheterna gjorde i samband med att bokmässan öppnade i torsdags.

Under helgen sitter jag med i ett antal paneler på bokmässan och prata om just vetenskap och teknik i deckare. Bland annat har jag ett samtal på en scen som kallas Forskartorget med Christian Rück som är lektor i psykiatri vid Karolinska institutet. Han är en av dem som har hjälpt mig med research för boken.

Antagligen är ”Klickad” den allra första boken där tekniken GWAS spelar en huvudroll, misstänker Christian Rück.

Jag tror också att det är så. GWAS är svårt att skildra journalistiskt.

Genome Wide Association Studies, som förkortningen står för, innebär ett nytt sätt att kartlägga genetiskt nedärvda egenskaper. Det kan mycket väl vara det största tekniksprång som har inträffat inom ärftlighetsläran sedan Gregor Mendels verk fick sitt genombrott i början av 1900-talet.

Jag är också behjälplig med en kommande biografi över Sveriges första professor i genetik, Herman Nilsson-Ehle, som en släkting till honom håller på att skriva.

I våras besökte släktingen och jag klostret i Brno, där Gregor Mendel gjorde sina upptäckter i mitten av 1800-talet. Det tog femtio år innan omvärlden insåg betydelsen, och när det väl skedde var Herman Nilsson-Ehle en nyckelfigur. Inte bara i Sverige, utan även internationellt.

Han ingick i en krets som kallade sig mendelister och kom att få stor betydelse för förädlingen av växter och husdjur.

Dessvärre använde han också sitt stora inflytande för att försöka förädla människor, ”folkstammen” som man sa på den tiden, ja rentav hela samhället.

På 1930-talet förlorade Nilsson-Ehle sitt tidigare stora inflytande över Rasbiologiska institutet, som han hade varit med och grundat.

Den nya föreståndaren Gunnar Dahlberg skrev 1936, i polemik mot bland andra Nilsson-Ehle, att ”experiment som utförts för att utreda ärftlighetsförhållanden hos växter och djur, med utgångspunkt i Mendels lagar, endast har ett begränsat värde för människor.” För när det gäller mänskliga förhållanden är frågeställningarna ”emellertid så speciella, att man knappast kan vänta, att zoologer och botanister skola uppmärksamma dem.” Gunnar Dahlberg menade också att analyser av släkter och generationer bakåt inte säger så mycket om en hel befolkning. ”Slutligen är den viktigaste frågan ej, hur en viss egenskap ärvs i en bestämd släkt utan hur den ärvs i allmänhet i befolkningen”.

Det låter nästan som en tidig upptakt till striden mellan dagens nya GWAS-forskare och den äldre skola som arbetar med ”kandidatgener”.

Tro inte att det är så enkelt som att ena sidan i dessa konflikter har helt fel och andra sidan helt rätt. Båda sidor har sina poänger. Vilket är mycket svårt att skildra i korta tidningsartiklar och enkel fackprosa. Men ändå ett avgörande teknikskifte som är värt sin berättelse.

Rättelse: I en tidigare version hade en av de omnämnda personerna fått en felaktig titel.