Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-21 00:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-den-fafanga-jakten-pa-bog-genen/

Vetenskap

Karin Bojs: Den fåfänga jakten på ”bög-genen”

En stor GWAS-studie om homosexualitet publiceras i veckans Science, arkivbild. Foto: Uwe Anspach/TT

Det utbröt tumult där på vetenskapsmötet i USA för tjugo år sedan. En man i publiken reste sig och skrek:

”Homosexualitet är inte ärftligt! Det kan inte vara så! Männen i din studie har väl bara inte haft tillfälle att träffa några kvinnor.”

Efter en stund grep ett par vakter in och ledde ut den skrikande mannen. Det blev åter lugnt i salen och forskaren framme på scenen fortsatte att redogöra för sina rön.

Han hette Dean Hamer och hade upprättat träd över homosexuella personer och deras släktingar. För de homosexuella männen – men inte för de lesbiska kvinnorna – visade hans beräkningar ett mönster. Det verkade finnas en viss ärftlighet. Den såg ut att gå via mammorna och själva anlaget tycktes ligga på X-kromosomen.

Det tog ett tag innan jag fattade varför den skrikande mannen i publiken blev så upprörd. I USA finns en stor opinion, framför allt inom konservativa och religiösa kretsar, som anser att homosexualitet är synd. Eftersom det är synd väljer man själv och man kan även välja att sluta synda, anser de, och därför accepterar de inte att homosexualitet skulle förklaras med ärftliga anlag eller andra medfödda, biologiska faktorer.  

Hamers studie var liten, men ur ett evolutionärt perspektiv verkade resultaten rimliga. Kanske hade genen ifråga någon effekt som gjorde att kvinnor som bär på anlaget får något fler barn. Då skulle det inte vara konstigt om genvarianten kunde överleva genom generationer och årtusenden.

Några år senare, 2015, gjorde en annan forskargrupp, ledd av Michael Bailey, en större studie, med nästan tusen individer i närmare 400 familjer. Deras resultat tycktes stödja Dean Hamers slutsats. Bailey och hans medförfattare såg till och med två ärftliga mönster: förutom en gen på X-kromosomen såg det ut att finnas en till, på kromosom åtta.

Dock har den nya tidens genetiker synpunkter även på denna studie. Inte för att den nya tidens genetiker skulle vara fanatiskt religiösa och se homosexualitet som självvald synd. Utan för att den gamla genetiken är alltför enkel.

Sedan Dean Hamers och Michael Baileys studier har det inträffat ett vetenskapligt paradigmskifte, alltså en omvälvande förändring som totalt ändrar förutsättningarna.

Hamer och Bailey arbetade med den gamla tidens genetik – ungefär på samma sätt som munken Gregor Mendel i Brno gjorde i mitten av 1800-talet när han upptäckte själva principen med gener.

Det nya kallas för GWAS – Genome Wide Association Studies och bygger på ny dna-teknik, ny datorkraft och jättestora internationella samarbeten.

Några hundra ärtor, som Mendel arbetade med, kan duga om man letar efter enkelt nedärvda anlag. Till exempel om en ärtskida är slät eller skrynklig, eller om en ärtblomma är vit eller rosa.

Men de flesta mänskliga egenskaper är mycket mer komplexa. Homosexualitet är inget undantag.

I veckans nummer av Science publicerar en internationell forskargrupp – inklusive flera forskare från Karolinska institutet – en stor GWAS-studie om homosexualitet.

De har arbetat med nästan en halv miljon individer, bland annat från en stor brittisk databas, från det svenska tvillingregistret och från företaget 23andme, där privatpersoner testar sig och uppger om de vill bidra till forskning.

Resultaten visar att homosexualitet mycket väl kan ha ärftliga inslag. Kanske upp till 25 procent. Men det är väldigt komplext. Någon enskild ”bög-gen” existerar inte. Tusentals gener är inblandade, varav fem sticker ut som statistiskt signifikanta. Däribland en gen som har samband med luktsinnet och en annan som har samband med manlig skallighet. Ingen enskild gen påverkar mer än någon enstaka procent. Och att försöka förutsäga homosexualitet med gentest eller rentav försöka ”bota” – om någon skulle få för sig att göra det – är dömt att misslyckas.