Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-18 20:15 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-drap-mord-och-vald-foljde-med-oss-fran-borjan/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Vetenskap

Dråp, mord och våld följde med oss från början

Risken att bli dödad av en annan människa har alltid funnits – så länge vi har existerat som art. Men våldet har varierat kraftigt mellan olika tider och olika typer av samhällen.

1600-talsfilosofen Thomas Hobbes ansåg att vårt naturliga tillstånd var ett allas krig mot alla.

1700-talsförfattaren Jean Jacques Rousseau menade däremot att vi varken är onda eller goda, utan formade av vår omgivning.

Sedan dess har debatten rasat – oftast med för lite empiriska fakta och för mycket förutbestämda uppfattningar, utifrån debattörens syn på hur det mänskliga psyket och samhället borde vara beskaffat.

En röststark debattör är till exempel den amerikanske psykologen Steven Pinker, som har getts plats på bästa sändningstid i SVT-programmet Skavlan.

I sin nyutkomna bok ”Att döda en människa” granskar journalisterna Martin Widman och Björn Hagberg uppgifter som Steven Pinker baserar sina slutsatser på i boken ”The better angels of our nature”. Det är underhållande läsning och förödande för Pinker – knappt en siffra är rätt, visar det sig. Widman och Hagberg visar hur Pinker selektivt plockar (delvis felaktiga) data om dödligt våld från enskilda arkeologiska utgrävningar och sedan gör halsbrytande generaliseringar till hela epoker. Det är ett förkastligt sätt att använda statistik och kallas för körsbärsplockning.

I veckans nummer av tidskriften Nature publicerar den spanska biologen José Maria Gómez och hans medförfattare en sammanställning av annat virke.

Forskargruppen går systematiskt igenom ett stort antal studier som behandlar fyra miljoner dödsfall i över tusen däggdjursarter och sex hundra mänskliga grupper, från jägarstenålder till nutid.

Resultaten visar att däggdjur i allmänhet löper viss risk att bli dödade av en artfrände. Det gäller även till synes fredliga arter som hamstrar och hästar. Risken för däggdjur ligger i snitt runt 0,3 procent.

Hos primaterna, den grupp där apor och människor ingår, är risken högre – omkring 2 procent.

Tidiga människor var ungefär så våldsamma som man kan förvänta sig av en grupp primater. Risken att bli dödad av en annan människa verkar ha legat runt 3–4 procent. Det gällde både under jägarstenålder och bondestenålder, enligt den genomgång av arkeologiska data som Gómez och hans kolleger har gjort. Och då har de gått igenom studier som omfattar nästan 16 000 individer, varav de äldsta är 50 000 år gamla.

Det finns alltså inget stöd för påståenden att själva jordbruket skulle vara källan till våld och krig.

Under bronsåldern och järnåldern (enligt svensk definition) blev det farligare att leva. Då klättrade risken att bli dödad av en annan människa upp till omkring 6 procent.

För att inte tala om medeltiden, när risken ibland steg till 12 procent.

I vår moderna tid lever vi betydligt säkrare. Numera har risken att bli dödad av andra människor minskat till omkring 1,3 procent. Men som bekant är denna risk mycket ojämnt fördelad. Fråga dem som just nu lever i Aleppo!

I vårt eget samhälle vet vi att manligt kön och alkohol är två dominerande faktorer vid dödligt våld.

Om vi ser till hela mänsklighetens historia hittar José Maria Gómez och hans medförfattare två andra faktorer.

Människor som är knutna till ett visst geografiskt område tenderar att vara mer benägna att döda andra.

Människor som lever i så kallade hövdingadömen tenderar att vara mycket mer våldsamma, jämfört med lösare organiserade stam- och klansamhällen, och hårdare organiserade stater.

Både Thomas Hobbes och Jean Jacques Rousseau skulle säkert hälsa den nya studien i Nature med glädje. Hobbes skulle känna sig bekräftad i sin tes att kapaciteten att slå ihjäl andra har funnits med oss sedan mänsklighetens gryning.

Men Rousseau hade å andra sidan rätt i att det dödliga våldet varierar kraftigt mellan olika mänskliga samhällen. Och det borde i princip betyda att vi har kraften att minimera det. Även i Aleppo.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.