Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

I nästan all världens honung finns en droppe gift

Foto: Fredrik Sandberg / TT

När forskare i Schweiz undersökte honung från hela världen hittade de spår av insektsmedel i de flesta burkar. Medlet är ett nervgift – framför allt farligt för bina själva.

Vadå? Vad ska det vara bra för? Honung kan man väl köpa på Konsum eller Ica!”

Sade en okunnig bekant när jag stolt visade upp ett foto på den senaste honungsslungningen.

Han, som så många andra, hade inte fattat varför bin är så viktiga för mänskligheten.

Det beror inte i första hand på honungen, även om den milda sötman från honung kan förgylla många anrättningar – till exempel de marmelader på apelsiner eller svarta vinbär som jag brukar koka.

• Läs mer: Vilda bin skadas av vanligt insektsmedel

Och visst skulle vi kunna leva utan doftande vaxljus och salvor och annat trevligt som man kan tillverka av binas vax.

Men uttrycket ”blommor och bin” har ni förstås hört talas om. Där finns poängen! Vi skulle få mycket svårt att klara oss utan honungsbinas och de vilda binas pollinering. Då skulle vi få nöja oss med en torftig kost av vindpollinerade växter: spannmål och inte mycket annat. Inga äpplen, inga jordgubbar, inga gurkor ...

Därför blev det sådant hallå när de första allvarliga larmen om insektsgift av typen neonikotinoider kom för fem år sedan.

Dessa medel hade ju ansetts som så moderna och bra, mera skonsamma och harmlösa än tidigare sorter.

• Läs mer: Vem ska rädda maten när humlor och bin hotas?

En brittisk och en fransk forskargrupp rapporterade i tidskriften Science om skadliga effekter. Den brittiska gruppen visade att humlor producerar 85 procent färre drottningar om de får i sig neonikotinoider. Den franska gruppen visade att många honungsbin förlorar sitt lokalsinne, flyger vilse och dör.

Studierna blev kraftigt ifrågasatta, inte minst av kemikalieindustrin och jordbruksnäringen. Men EU:s organ för livsmedelsfrågor, EFSA, tog larmet på största allvar och rekommenderade ett tillfälligt förbud, vilket Europakommissionen också klubbade igenom 2013.

Sedan dess har flera större studier stärkt misstankarna om att pollinerande insekter far illa av neonikotinoider. Däribland en stor fältstudie på humlor och andra vilda bin, utförd i Sverige och publicerad i Nature 2015 med Maj Rundlöf som förstaförfattare.

Men trots tillfälliga förbud och begränsningar förekommer medlen fortfarande över stora delar av världen. Det visar den schweiziska studien som publicerades i Science i fredags.

Vi skulle få mycket svårt att klara oss utan honungsbinas och de vilda binas pollinering. Då skulle vi få nöja oss med en torftig kost av vindpollinerade växter: spannmål och inte mycket annat. Inga äpplen, inga jordgubbar, inga gurkor ...

Studien har inslag av så kallad medborgarforskning. Privatpersoner över hela världen har fått hjälpa forskarna vid Neuchâtels botaniska trädgård att köpa in honungsburkar.

De fick ihop 198 burkar från samtliga världsdelar utom Antarktis.

I Nordamerika innehöll 86 procent av de undersökta burkarna spår av neonikotinoider, i Asien 80 procent och i Europa 79 procent.

Uppemot hälften av burkarna innehöll halter som sannolikt är farliga för bina.

Fler länder i vårt grannskap, bland annat Danmark, har valt att kringgå EU:s förbud mot neonikotinoider. Sverige respekterar förbudet, men det ger utrymme för en hel del undantag.

Det är tillåtet för professionella odlare att spruta medlen på prydnadsväxter, gurkor, tomater och paprikor i växthus. De får även döda myror, använda medlen på golfbanor och andra idrottsanläggningar, samt förbehandla potatis och sockerbetor.

• Läs mer: Vanligt insektsmedel skadar bin och humlor

När Naturvårdsverket gjorde rutinmätningar i vattendrag förra året hittade de anmärkningsvärt höga halter på två ställen: i Skarstadsbäcken någon halvmil öster om Vara i Västergötland och i synnerhet i Görarpsbäcken utanför Helsingborg.

Nu ska vi inte jaga upp oss och tro att honung skulle vara farligt för oss människor bara för att forskarna har hittat lite nervgift. Halterna som har uppmätts i den schweiziska studien ligger långt under sådana gränsvärden.

Det är bina vi ska oroa oss för – och det är nog så allvarligt.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.