Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Vetenskap

Min söta honung är din honung också

Människan är hjälpsam och generös av naturen – det är grundläggande egenskaper för vår art. Nu visar experiment med honung vad som driver vår benägenhet att dela med oss.

Ekonomiska teorier av den gamla skolan utgick från att människan är strikt rationell och konsekvent agerar för att maximera sin egen nytta.

Mer modern ekonomisk forskning, influerad av experimentell psykologisk vetenskap, har visat att det inte är så enkelt. Vi människor är mer komplexa, och vi är ofta beredda att dela med oss och utföra handlingar som gagnar gruppen men som vi själva förlorar på.

Genetiken ger inte hela svaret. Det handlar inte bara om ”själviska gener” eftersom generositeten ofta är riktad mot personer som vi inte är släkt med.

Frågan vad som driver vår generositet är helt enkelt ett av de största mysterierna i studierna av människan.

Moderna ekonomer och psykologer arbetar ofta med laboratorieexperiment där försökspersonerna får delta i spel om pengar. Sådana experiment är hyfsat lätta att sätta upp när försökspersonerna är till exempel studenter eller bankanställda i moderna städer.

Men människan utvecklades i en helt annan miljö än moderna städer – den allra största delen av vår historia har vi inte varit stadsbor och inte heller bönder, utan levt som jägare och samlare.

Ett viktigt fönster när forskare vill veta mer om vårt ursprung, är därför att studera människor som fortfarande lever traditionellt jägar- och samlarliv. Inte många sådana finns kvar, men en grupp är hadza i Tanzania.

En studie om hadza och deras benägenhet att dela med sig har nu publicerats av tidskriften Current Biology.

Frågan vad som driver vår generositet är helt enkelt ett av de största mysterierna i studierna av människan.

Pengar har inte särskilt stor relevans för dessa försökspersoner. Så forskargruppen, som har letts av Coren Apicella vid University of Pennsylvania, lät dem i stället spela om pinnar doppade i honung.

Jägare och samlare från hadza brukar ranka honung som sin absoluta favoritföda.

Ni kanske har hört uppgifter från somliga självutnämnda experter på "paleodiet" om att människor i vårt ursprungliga jägarliv inte åt socker.

Men honung har vi definitivt ätit, så ofta den har funnits, vilket den har i nästan hela världen förutom i arktiska och subarktiska trakter.

Det finns uppgifter om att hadza i dag får ungefär 15 procent av sin energi från olika sorters honung. Både män och kvinnor samlar, kvinnorna letar mest på marken, medan männen ibland klättrar i höga träd. Ofta tar de hjälp av en hackspettsliknande fågelart, honungsvisaren Indicator indicator, som leder dem till honungen.

Forskarna följde människorna från hadza under sex år. De fick spela samma sorts spel som ekonomer och psykologer brukar använda för att studera generositet, men i stället för pengar kunde de satsa mellan en och fyra pinnar doppade i honung.

I den traditionella hadzatillvaron lever man i små grupper på fem till tjugo personer. Folk rör på sig, och gruppernas sammansättning varierar mycket från år till år.

Forskarna tittade på olika hypoteser som tidigare har formulerats.

Som att förmågan till generositet är medfödd, genetisk, och inte ändras av sammanhanget. 

För den hypotesen syntes inget stöd.

Eller att människor söker sig till andra, som är ungefär lika generösa eller lika snåla som de själva. 

Inget stöd för den hypotesen heller.

Vad forskarna däremot fann var att människor tenderar att anpassa sig till rådande normer i gruppen. 

De enskilda individerna kunde variera mycket i generositet från år till år. Även variationen mellan de olika grupperna var stor.

Den enda likhet som verkligen var påfallande var den som uppstod inom grupperna.

Ungefär samma mekanism som när jag ledde en insamling till en avskedsgåva för en tid sedan, och den vanligaste frågan var: "hur mycket ger andra?"

Vi har generositeten inom oss, åtminstone de flesta, mer eller mindre, men vi tar seden dit vi kommer. I snåla sammanhang blir vi snåla, men om normen är att dela ned sig av honung och andra resurser så gör vi det.

Läs mer: Fler krönikor av Karin Bojs

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.