Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-20 18:35

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-nar-jorden-var-som-en-stor-snoboll/

Vetenskap

Karin Bojs: När jorden var som en stor snöboll

Det fanns en tid när hela jorden var som en stor, frusen snöboll. Sedan tinade snöbollen upp, jättefort. Sådana förändringar kan lära oss vad som händer med klimatet nu. 

Rätta artikel

”Ibland går temperaturen på jorden upp, ibland går den ner.” Personer som försöker vifta bort allvaret i dagens klimatförändringar kan slänga in detta självklara faktum som ett argument för sin sak. Det hände till exempel när jag talade i Båstad för några år sedan inför en samling högt uppsatta personer inom svenskt näringsliv. 

Och det är alldeles sant att klimatet på jorden har förändrats långt innan det fanns några människor med kolkraftverk, cementfabriker och flygplan. Så långt hade den höga näringslivsrepresentanten i Båstad rätt. 

Några orsaker:

Jordens bana och lutning i förhållande till solen skiftar i vissa cykler. Milankovic-cykler brukar de kallas, efter en serbisk fysiker som beskrev fenomenet.

Vulkaner kan släppa ut koldioxid, som värmer jorden, och även stoft som skymmer solens strålar och därmed kyler.

Havsströmmar kan ändras, vilket kan få stor regional effekt.

Berg vittrar till grus och glaciärer sveper undan gruset, vilket också påverkar.

Professionella forskare arbetar för fullt med dessa frågor. Deras resultat är en viktig pusselbit i modeller som beräknar vad som håller på att hända med klimatet idag. 

För några veckor sedan kom till exempel nya rön om det som populärt brukar kallas för ”snöbollsjorden”. Tidskriften Geology publicerade nya resultat om vad som egentligen hände i nuvarande Kina för 635 miljoner år sedan.

På den tiden var jorden så kall att glaciärer sträckte sig hela vägen ner till ekvatorn. 

Istäcket byggdes upp långsamt under flera miljoner år. Men sedan tinade det upp och försvann på högst en miljon år, vilket i geologiska sammanhang kan betraktas som ”jättefort”. Eller ”snabbt och katastrofalt” som Zhou Chuanming från Kinas vetenskapsakademi och hans medförfattare skriver i Geology.

Nyheten i studien från Kina är att forskarna har daterat zirkon i berglager med uran-blymetoden, och på så sätt kunnat ringa in med mycket större precision än tidigare hur snabbt glaciärerna försvann.

Orsaken till att snöbollsjorden så plötsligt tinade upp kan de inte säkert säga. Men en kvalificerad hypotes är att det handlade om vulkanutbrott som spydde ut koldioxid i atmosfären.

En annan ny studie, som publicerades i Science Advances i veckan, har tittat på något kortare tidsperspektiv – bara tre miljoner år. Matteo Willeit från Potsdam Institute for Climate Impact Research och hans medförfattare har jämfört hur glaciärerna på norra halvklotet växte till i takt med att halten av koldioxid i luften minskade. Samtidigt ökade kontrasterna mellan kallare perioder av istider och varmare perioder mellan istiderna (som i huvudsak styrs av ovan nämnda Milankovic-cykler).

Under hela den undersökta perioden på tre miljoner år var temperaturen på jorden troligen som max två grader varmare än på 1800-talet. 

Nu är vi uppe i ungefär en grads uppvärmning, jämfört med 1800-talet. När denna text skrivs är halten av koldioxid i luften drygt 413 miljondelar vid mätstationen Mauna Loa på Hawaii. Sådana halter har vi inte varit i närheten av på tre miljoner år, enligt studien i Science Advances.

Både halten av koldioxid i luften och världens medeltemperatur ökar i accelererande hastighet.

Om uppvärmningen för 635 miljoner år sedan gick ”snabbt” och ”katastrofalt”, som Zhou och hans medförfattare skriver i Geology, då vet jag inte vilka ord de ska ta till för att beskriva det som händer just nu.