Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Karin Bojs: Så blir nya trista tomater som gamla godingar

Gamla godingar.
Gamla godingar. Foto: TT

Om några veckor är det dags att börja så årets tomater – om man är fritidsodlare med eget växthus, vill säga.

Framåt sommaren kan dessa lyckliga tomatodlare avnjuta de allra godaste sorterna, söta och doftande, mycket mer aromatiska än de tomater som går att köpa i affärerna.

På internetsidor för fritidsodlare går diskussionerna heta om vilka sorter som är allra mest delikata. Men en sak är debattörerna överens om: De stora tomatsorter som har tagits fram för moderna yrkesodlare kan inte mäta sig med de äldre sorterna, så kallade arvesorter.

Detta är inte bara inbillning; det är även bekräftat i vetenskapliga studier.

När forskare har låtit smakpaneler med försökspersoner bedöma olika tomatsorter, får gamla arvesorter nästan alltid högst rankning.

Kemiska analyser visar samma sak.

Växtförädlarna har vunnit i ekonomi, men förlorat i smak. Frågan är nu om deras missgrepp går att reparera.

Växtförädlarna som har utvecklat sorter för rationell yrkesodling har satsat på stora, hårda tomater som håller länge.

I takt med att tomaterna har blivit större har de förlorat i sötma. Och även lättflyktiga aromämnen har minskat efterhand. Visserligen kanske bara ett eller ett par ämnen för varje generation nya tomater. Men efter många decennier av ”förädling” har skillnaden blivit påtaglig.

Växtförädlarna har vunnit i ekonomi, men förlorat i smak. Frågan är nu om deras missgrepp går att reparera.

Många forskare tror att det skulle gå med hjälp av modern genteknik.

I veckans nummer av tidskriften Science rapporterar kinesiska och europeiska forskare om en stor kartläggning av 398 tomatsorter – moderna, gamla arvesorter och även tomaternas vilda föregångare från Sydamerika.

De har analyserat tomaterna kemiskt och låtit en smakpanel bedöma den. Det visade sig att 33 specifika aromämnen gav särskilt höga poäng hos testpersonerna. Många av dessa aromämnen var betydligt vanligare hos arvegodstomaterna.

Det fanns även ämnen som ansågs ge sämre smak, och de fanns i högre grad hos de moderna tomaterna.

Nästa steg var att forskarna analyserade tomatsorterna genetiskt. På så sätt kunde de knyta olika genvarianter till skillnader i smak.

De upptäckte till exempel ett par gener som har stor betydelse för sötman.  Mycket riktigt hänger samma gener också ihop med storleken på tomater. Mindre tomater tenderar att vara sötare.

Forskarna hittade åtminstone 15 gener där det i princip borde gå att ändra tillbaka från moderna, smaklösa formen till den äldre, godare formen.

I Europa känner en hel del konsumenter motstånd mot gentekniskt förändrade grödor. De upplever inte att gentekniken tillför något mervärde för dem.

Hittills har gentekniken inom jordbruket huvudsakligen använts till egenskaper som är till nytta för odlarna, såsom motståndskraft mot insekter och motståndskraft mot kemiska ogräsmedel.

Många vänder sig också mot att makten över de genförändrade grödorna till stor del är samlad hos stora monopolföretag.

Men genteknik som fick tomaterna att smaka godare och mer gammeldags kanske kunde vara lättare att acceptera för konsumenterna.

Att odla sina egna tomater är en fantastiskt rolig hobby. Då kan man köpa fröer och välja bland hundratals sorter, den ena mer aromatisk än den andra.

Men de flesta är trots allt hän­visade till utbudet av tomater i affärerna. Visst vore det ett framsteg om även de tomaterna blev lite godare.

Läs mer. Krönikor av Karin Bojs

Foto:

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.