Krönika. Sockerindustrin betalade forskare stora summor för att dimma till samband mellan socker och hjärtsjukdom. I stället fick mättat fett all skuld. Det visar nya dokument.
En grupp forskare på University of California San Francisco har grävt bland hundratals dokument från 1960- och 1970-talet. Ledare för forskargruppen är Stanton A. Glantz. Han har tidigare spelat en ledande roll för att avslöja tobaksindustrins lobbyverksamhet, när det gäller att fördunkla riskerna med tobaksrökning.
Men den här gången handlar det om sockerindustrin.
Bland annat avslöjas turerna inför en stor sammanfattning som publicerades i New England Journal of Medicine, NEJM, år 1967. I denna studie slogs fast att det bara existerar ”en enda väg” för att minska risken för hjärt- och kärlsjukdom. Den vägen skulle vara att minska andelen mättat fett i kosten.
NEJM är världens mest inflytelserika medicinska tidskrift, och sammanställningen fick mycket stort genomslag.
Men Stanton A. Glantz och hans medförfattare visar nu att sammanfattningen innehöll ett tämligen obalanserat urval av tidigare forskning. Risker med fett spelades upp, risker med socker spelades ner. Och det var knappast någon tillfällighet.
Författarna fick 6.500 dollar, i dagens penningvärde motsvarade omkring 440.000 kronor, av sockerindustrin för studien i NEJM.
De pengarna redovisades inte. På den tiden krävde inte medicinska tidskrifter att forskare skulle offentliggöra alla sina ekonomiska band, vilket i allmänhet görs nuförtiden.
Totalt spenderade sockerindustrins branschorganisation 600.000 dollar, i dagens penningvärde ungefär 48 miljoner kronor, på en kampanj för att spela ner socker som riskfaktor för hjärt- och kärlsjukdom.
Totalt spenderade sockerindustrins branschorganisation ungefär 48 miljoner kronor, på en kampanj för att spela ner socker som riskfaktor för hjärt- och kärlsjukdom.
Dåvarande ordföranden i sockerindustrins vetenskapliga råd, Henry Hass, satte tonen redan i ett tal 1954:
”Om kolhydratindustrin kunde fånga upp tjugo procent av kalorierna i amerikanernas kost (skillnaden mellan de fyrtio procent som fett utgör i dag och de tjugo procent som fett borde utgöra) och om socker utgör den andel av kolhydraterna som den gör i dag, skulle konsumtionen av socker kunna gå upp med en tredjedel, med kolossala förbättringar för allmänhetens hälsa.”
Forskargruppen i San Francisco har bland annat gått igenom 27 dokument i en brevväxling mellan Mark Hegsted, en av författarna till studien i NEJM, och 319 brev till och från Roger Adams, en professor som satt i ett vetenskapligt råd som sockerindustrins branschorganisation hade inrättat.
Hegsted skriver till exempel till sockerindustrins företrädare: ”Varje gång Iowagruppen (en forskargrupp som betonade risker med socker) publicerar en studie, måste vi skriva om ett stycke för att kunna dementera.”
Stanton A. Glantz och hans kolleger publicerar sitt avslöjande i tidskriften Jama Internal Medicine. Deras rön påminner om hur angeläget det är att allmänna medel finansierar hälsoforskning där det finns starka ekonomiska intressen. Det kan handla om tobak, socker, kött ...
När forskare tar emot pengar av sådana intressenter är det av yttersta vikt att bidragen redovisas öppet och tydligt. Forskarna måste också räkna med att deras trovärdighet ifrågasätts hårdare.
Med all rätt. Vetenskap behöver inte nödvändigtvis vara helt och hållet dålig för att den finansieras av industrin, men det finns en klar tendens att gynna finansiären, det visar en rad granskningar.
Ett exempel är Coca-Colas ”hälsosatsning”, som uppmärksammades förra året.
Coca-Cola har börjat lägga stora belopp på att framhålla fördelarna med fysisk aktivitet. I och för sig utmärkt, fysisk aktivitet är gynnsamt för hälsan på många sätt.
Men i kampanjen ingår också att flytta fokus från de sötade läskedrycker som Coca-Cola säljer. Och nästan inga faktorer visar så starka samband med övervikt och hjärt- och kärlsjukdom som just sötade läskedrycker.
Att förtiga sådana fakta kallas för desinformation.