Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 11:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-smeden-som-salde-sin-sjal-for-6000-ar-sedan/

Vetenskap

Karin Bojs: Smeden som sålde sin själ för 6.000 år sedan

Det var en gång en smed som kände sig deppig och medioker. Men en dag råkade han träffa på djävulen. De två gjorde en deal.

Under några år skulle smeden få magiska krafter att smida vilka metaller som helst. Han skulle bli bäst i världen, smedernas smed. Men priset var högt. Han måste betala med sin själ. När tiden var ute skulle djävulen kassera in själen igen, och smeden skulle hamna i helvetet.

Dock blev djävulen blåst på affären. Med hjälp av de kunskaper om smide smeden hade erhållit, nitade han fast djävulen i ett träd och lyckades på så vis smita undan uppgörelsen.

Denna gamla folksaga, i olika varianter, förekommer hela vägen från Irland till Indien.

I keltisk och norsk tradition blir smeden varken insläppt i himlen eller helvetet. I stället irrar han runt i evigheten med en urholkad kålrot som lampa, så småningom transformerad till de pumpor vi använder vid halloween.

Folklorister i många länder har studerat sagan om smeden och djävulen. Wilhelm Grimm – en av bröderna bakom Bröderna Grimms sagor – hävdade på 1800-talet att den och många andra folksagor var rester av en urgammal indoeuropeisk tradition. Fast Wilhelm Grimm kallade traditionen för ”indogermansk” och trodde som många andra forskare på den tiden att den indoeuropeiska kulturen hade utgått från Nordeuropa. En idé som användes och missbrukades av nazisterna i deras vurmande för den ”ariska rasen”.

I dag florerar motsvarande idéer hos indiska nationalister, som påstår att de indoeuropeiska språken har utgått från nuvarande Indien.

Den nya dna-forskningen visar dock entydigt att de indoeuropeiska språken måste ha spridits till Europa och Indien från stäpperna norr om Svarta havet och Kaspiska havet.

Så sent som för några veckor sedan publicerades två studier, en i Science och en i Cell, på 523 forntida skelett. De visar tydligt att det gick en folkvandring från stäpperna ner till nuvarande Indien för 3500 år sedan. Vilket stämmer exakt med seriösa lingvisters uppfattning om hur det gick till. Och totalt motbevisar de indiska nationalisternas ovetenskapliga påstående.

I folkvandringarnas spår följde inte bara föremål och språk, utan också myter och sagor. Numera finns mycket bättre redskap än vad bröderna Grimm och deras samtida folklorister hade till buds.

Bland annat arbetar en del av dagens indoeuropéister med släktträd, så kallade fylogenetiska träd, inspirerade av dna-forskning.

De jämför likheter och skillnader i folksagor som förekommer i många olika språk, arbetar sig systematiskt bakåt i tiden och försöker förstå när sagan kan ha sitt ursprung.

I veckans nummer av brittiska vetenskapsakademins tidskrift Royal Society Open Science publicerar folkloristen Sara Graça da Silva från Lissabon och antropologen Jamie Tehrani från Durham en sådan studie.

De har undersökt 275 sagor varav 76 verkar vara riktigt gamla. Bland annat kommer de Silva och Tehrani fram till att sagan om smeden och djävulen är uppåt 6000 år gammal, och berättades av tidiga indoeuropéer.

Det finns komplikationer i den här typen av forskning. Dna ärver man bara av sina föräldrar, men en saga kan du också lära dig av din granne.

Och visst var metallurgi en avgörande beståndsdel i den tidiga indoeuropeiska kulturen. Men i början handlade det om att gjuta koppar och brons. Konsten att smida järn kom senare. Och djävulen i kristen tappning är också ett betydligt senare påfund.

Det är dock helt naturligt att folksagor förnyas med tiden. Folkvandringar och kulturer överlagras på varandra, det är så vår historia alltid har sett ut. 

När indoeuropéerna nådde nuvarande Grekland utvecklades den mykenska kulturen, med embryot till det grekiska språket, vilken kan vara bra att känna till för alla som har åsikter om vad skolbarn behöver lära sig om antiken. Homeros hjälte Odysseus var en del av en mycket större indoeuropeisk tradition.

Som vi nu får nya verktyg att nysta upp. Med ny dna-teknik, men också med hjälp av föremål, språk, myter, sånger och sagor.