Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-26 12:57

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-var-historia-ar-formad-av-svara-epidemier/

Vetenskap

Karin Bojs: Vår historia är formad av svåra epidemier

”Spanska sjukhuset” i Östersund byggdes i Gamla läroverkets gymnastiksal. Bilden från 1918.
”Spanska sjukhuset” i Östersund byggdes i Gamla läroverkets gymnastiksal. Bilden från 1918. Foto: TT

Epidemier har format mänsklighetens historia. Utbrott av smitta ska tas på allvar, utan att man tappar koncepterna och drabbas av panik.

En epidemi har utbrutit i Kina, orsakad av ett så kallat coronavirus som troligen kommer från fladdermöss och tidigare inte har spridits bland människor. Hittills är antalet bekräftade fall – enligt världshälsoorganisationen WHO:s statistik – närmare 30.000, varav nästan 4.000 personer har blivit svårt sjuka och omkring 600 har dött.

Enstaka fall, totalt omkring 200, har upptäckts här och var i världen, de flesta resenärer som nyligen kommit från Kina. En smittad person finns i Jönköping i Sverige och ett dödsfall har förekommit på Filippinerna.

Utbrottet är ett stort problem för de drabbade regionerna, men som svensk finns i nuläget ingen anledning att sjåpa sig. Folkhälsomyndigheten bedömer att risken för storskalig spridning i Sverige ”fortfarande är mycket låg”.

Två viktiga faktorer avgör hur farlig en ny epidemi är: dödligheten och smittsamheten.

Siffrorna för det nya coronaviruset är än så länge preliminära uppskattningar. Men om 600 personer har dött av 30.000 smittade ligger dödligheten på 2 procent. (Troligen är den lägre, för sannolikt finns många orapporterade fall med mildare symptom.)

Smittsamheten mäter epidemiologer med ett värde som kallas ”basic reproduction number”. Enkelt uttryckt: hur många andra människor kommer en drabbad person att smitta, givet att sjukdomen är ny för befolkningen och dess immunförsvar.

Några första preliminära uppskattningar av det nya coronaviruset landar någonstans mellan 2,2 och 3, det vill säga att en smittad person i genomsnitt teoretiskt skulle kunna smitta två, tre andra. Då har vi helt bortsett från karantäner och andra åtgärder som minskar spridningen.

Vi kan också sätta coronavirusets smittsamhet i relation till andra sjukdomar:

Influensaviruset som under namnet spanska sjukan drabbade världen runt 1918 hade ett smittotal lägre än 3. Polio: 5–7. Påssjuka: 4–7. Röda hund: 5–7. Smittkoppor: 5–7. Mässling: 12–18.

Epidemier av smittsamma sjukdomar har format mänsklighetens historia i en omfattning som först nu börjar uppdagas, inte minst tack vare ny dna-forskning.

Det har varit känt länge, baserat på historiska källor, att mässling, smittkoppor med flera sjukdomar slog hårt mot Amerikas ursprungsbefolkning när de europeiska kolonialisterna anlände med start i slutet av 1400-talet. Dna-analyser pekar mot att omkring 60 procent av ursprungsbefolkningen smittades och dog under loppet av några decennier.

Från medeltidens Europa finns många historiska källor om hur pesten slog till, bland annat i det stora utbrott som kallas för Digerdöden eller Svarta döden. Smittan böljade fram i många vågor, och uppskattningarna går isär en del, men att Europas befolkning halverades till följd av pesten är inte någon orimlig siffra.

Ny dna-forskning har bekräftat att även den så kallade Justinianska pesten i mitten av 500-talet orsakades av pestbakterien Yersinia pestis. Här är de historiska källorna mer knapphändiga och i många områden obefintliga. Men arkeologiska fynd, till exempel av massgravar och av övergivna gårdar tyder på kraftig minskning av befolkningen. (Även en klimatkatastrof till följd av vulkanutbrott, den så kallade Fimbulvintern, spelade säkerligen in.) 

Ännu mer dramatiska händelser verkar ha inträffat i slutet av bondestenåldern, för ungefär 5.000 år sedan. En del forskare är övertygade om att det handlade om just pestbakterien, medan andra är mer skeptiska och håller öppet för olika sorters smitta.

Europas dåtida bondebefolkning blev i alla händelser kraftigt försvagad. Deras nedgång bäddade för att en ny herdekultur från stäpperna i öster kunde kolonisera nya områden. Den invandringen har gett kraftigt avtryck i dna hos oss som lever nu, och märks ännu mer påtagligt i de indoeuropeiska språk vi numera talar i nästan hela Europa.

Så vi ska inte underskatta hur mycket en epidemi kan påverka en befolkning. Men tack vare kunskap och modern sjukvård står vi mycket bättre rustade än Amerikas ursprungsbefolkning, medeltidens européer och stenålderns bönder.

Läs mer: Amina Manzoor: Nästa pandemi kan vänta runt hörnet och vi vet inte hur allvarlig den blir 

Läs mer: Det här vet vi om nya coronaviruset

Läs mer: Karin Bojs: Pesten knäckte Europas första jordbrukare