Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Kemipristagaren gav upp sin karriär – men ångrade sig

Foto: Roger Turesson

Han fick sin banbrytande idé när han redan hade lämnat forskningen.

Nästan ett decennium senare byggde han mikroskopet hemma i sin kompis vardagsrum. Nu är Eric Betzig i Stockholm för att ta emot årets Nobelpris i kemi.

– Tre månader efter att jag hade lämnat Bell Laboratories var jag ute och gick med min dotter i barnvagn och tyckte synd om mig själv för att jag hade gett upp min karriär. Då insåg jag att med detta kunde man göra en helt annan sorts mikroskop, säger Eric Betzig.

Han hade då arbetat i tolv år med den då bästa tillgängliga metoden för att få högupplösta mikroskopbilder, men kommit till slutsatsen att det inte fanns någon väg vidare, vare sig för tekniken eller för honom själv inom forskningen.

I stället tog han ett jobb i sin pappas företag.

– Jag jobbade där i sju år, och misslyckades kapitalt, säger han.

Efter flera år började han åter läsa in sig på sitt gamla forskningsområde, och hittade en upptäckt som W E Moerner, en annan av årets kemipristagare, hade gjort: ett grön­lysande protein som går att tända och släcka med annat ljus.

– Jag visste att det var den felande länken jag behövde för idén jag fick när jag lämnade Bell Labs, säger Eric Betzig.

Tillsammans med sin bästa vän från tiden på Bell Laboratories byggde han mikroskopet hemma i vännens vardagsrum. Inom ett halvår kunde de ta bilder som var så högupplösta att det gick att se enskilda molekyler inne i celler.

– Vi är båda två mycket passionerade i allt vi gör. Fanatiska kan vara ett bättre ord. Det var den roligaste tiden i mitt liv, säger Eric Betzig.

Tidigare trodde de flesta forskare att det fanns en fysisk gräns i själva ljuset som gjorde det omöjligt att få bilder med så hög upplösning. Ljus är vågor, och i synligt ljus är vågorna mellan 0,4 och 0,7 tusendels millimeter långa. I ett vanligt mikroskop blir saker som är mindre än så bara suddiga fläckar.

Eric Betzigs idé var att fästa de grönlysande proteinerna i cellen. Han skickade in en mycket svag ljuspuls som tände en liten del av proteinerna och tog en bild. När de slocknat skickade han in en ny ljuspuls som tände några andra av proteinerna. Han upprepade samma sak om och om igen, och kunde till slut lägga ihop alla bilderna till ett detaljerat foto.

De självlysande proteinerna började först studeras av biologer utan tanke på högupplösta mikroskop. Nu använder Eric Betzig optiska tekniker utvecklade för astronomin för att kunna se längre in i levande vävnad.

– Det är skönheten i vetenskap och teknik. Varje ny tanke som någon har går att använda på tusen andra saker som existerar, säger han.

Fakta. Eric Betzig

Född 1960 i USA.

Forskare vid. Howard Hughes Medical Institute i Ashburn, USA

Publicerade sin första artikel om idéerna till ett högupplöst mikroskop 1995.

Byggde mikroskopet 2005 tillsammans med sin bästa vän i dennes vardagsrum.

Delar årets Nobelpris i kemi med Stefan Hell och W E Moerner.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.