Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Kemipristagaren Joachim Frank upptäckte vetenskapen som åttaåring

De tre kemipristagarna Richard Henderson, Joachim Frank och Jacques Dubochet.
De tre kemipristagarna Richard Henderson, Joachim Frank och Jacques Dubochet. Foto: Magnus Hallgren

När Joachim Frank var åtta år gjorde han experiment under sina föräldrars veranda. På söndag tar han emot Nobelpriset i kemi, trots att hans far försökte övertyga honom om att ägna sig åt något annat än vetenskap.

– Om du har en riktigt bra idé, och har kontrollerat noga att den är vettig, så låt ingen övertala dig att överge den. Håll fast vid den, vad som än händer.

Det är det viktigaste rådet kemipristagaren Joachim Frank har till unga forskare. 

– Det fungerade för mig. Den omedelbara reaktionen då var att jag var galen och att det aldrig skulle fungera. På den tiden trodde folk att molekyler måste vara inordnade i kristaller för att vi skulle kunna undersöka dem. De hade helt fel, men det hade de ingen aning om, säger han.

Han delar årets Nobelpris i kemi med Jacques Dubochet och Richard Henderson för deras avgörande bidrag till tekniken som kallas kryoelektronmikroskopi. Tack vare den kan forskare se proteiner och andra molekyler i cellen i minsta detalj, ända ner på atomnivå.

Joachim Frank hittade ett sätt att få tredimensionella bilder av molekyler med ett elektronmikroskop, utan att de blev förstörda.

– Jag utvecklade detta för att gå emot min mentors idéer, eftersom hans metod inte kunde fungera, säger Joachim Frank.

Mentorn försökte avbilda biologiska molekyler genom att ta bilder av dem från många olika håll med elektronmikroskopet. Men då fick de så höga doser av energi från elektronstrålen att de brändes sönder, och bilderna sa ingenting om hur molekylerna såg ut i sitt naturliga tillstånd.

Joachim Frank använde istället många likadana molekyler, som låg slumpmässigt spridda i en lösning. Varje molekyl fick en mycket liten dos elektronstrålning, men bilden visade skuggor av dem från alla olika vinklar. Med avancerade matematiska modeller och datorberäkningar kunde han få fram en tredimensionell bild av hur molekylen ser ut inne i cellen. 

– Det finns många olika saker en mentor kan göra för dig. En är att vägleda dig i en viss riktning. En annan är att ge dig en bra idé om att göra precis tvärtemot vad han gör, säger Joachim Frank. 

Sina första experiment gjorde han redan som åttaåring, under verandan i sitt barndomshem.

– Det var min tillflyktsort, där jag kunder göra saker i fred. Jag var alltid fascinerad av alla möjliga fenomen, säger han.

Han hade hört att när kol blir varmt skickar det ut en brandfarlig gas. För att testa om det stämde byggde han en anordning av en mjölkkanna där han la i kolbitar som han hettade upp, och lyckades mycket riktigt tända på gasen som kom ut.

– Jag visste inte att det var vetenskap jag höll på med. Jag visste inte ens att det fanns organiserad vetenskap. Det kom bara naturligt för mig, säger Joachim Frank.

Andra försök lyckades inte lika bra. I komposten hittade han körsbärskärnor som hans mamma hade slängt och som hade börjat gro. Eftersom de skulle växa upp till körsbärsträd tänkte han att det var en värdefull resurs att tjäna pengar på. 

– Jag ville sälja dem för fem pfennig styck, och satte upp anslag på vårt staket. Det var en lysande idé, tyckte jag, men det kom inga köpare. Jag kunde inte förstå varför.

När Joachim Frank fick börja läsa naturvetenskap i skolan stod det helt klart för honom att det var det han skulle ägna sig åt.

– Jag såg på mig själv som fysiker. Det fanns inget annat alternativ, säger han.

Hans far, som var domare, var inte lika övertygad.

– Han tillhörde en äldre generation, född i slutet av 1800-talet. Han ifrågasatte värdet av fysiken och menade att det inte fanns någon chans att försörja sig som fysiker.

Fadern kontaktade en bekants bekant som var fysiker och bodde i en stad två mil bort, och tog med sig den unge Joachim Frank på tåget dit.

– Det var något av det mest pinsamma jag varit med om. Jag satt där i rummet medan han övertygade min far om att fysik var något att satsa på för framtiden, säger Joachim Frank.

Joachim Frank

Joachim Frank är 77 år och föddes i Siegen i Tyskland.

Han är verksam vid Columbia University i New York i USA.

Han delar Nobelpriset i kemi 2017 med Jacques Dubochet och Richard Henderson.

 

 

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.