Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Koldioxid under jord kan rädda klimatet

Foto: Alamy

Att fånga in utsläpp av koldioxid och lagra gasen under jord eller under havsbotten är en av de åtgärder som krävs för att klara klimatmålen. Vid eldning med biobränslen blir resultatet minusutsläpp eftersom koldioxiden tas bort från systemet.

Om precis en månad börjar klimatmötet i Paris. Där ska världens länder komma överens om ett nytt avtal som ska minska våra utsläpp av växthusgaser.

– Det finns fruktansvärt stora mängder fossila bränslen, och det krävs tuffa överenskommelser om de som sitter på resurserna ska lämna kvar dem i marken, säger Filip Johnsson, professor vid Institutionen för energi och miljö vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg.

Länder med stora tillgångar av kol, gas och olja har hittills ökat sin användning av dem mycket mer än av förnybara energikällor.

– Men vi ska vara försiktiga med att slå oss för bröstet för att vi har mindre utsläpp. Vi har ju flyttat stora delar av vår produktion utomlands. Nästan allt vi köper är importerat från Kina och andra länder med stora fossila tillgångar, säger Filip Johnsson.


Foto: TT

Ska vi lyckas rädda klimatet måste vi börja ta bort koldioxid ur röken från skorstenarna vid elkraftverk och industrier och pumpa ner den i marken. Tekniken kallas CCS, carbon capture and storage, eller lagring av koldioxid.

– Det ersätter inte andra åtgärder för att begränsa utsläppen, men det är en av många insatser som måste till, säger Filip Johnsson.

Klimatpanelen IPCC räknar också med att CCS krävs för att nå målen.

– Alla IPCC:s modeller för hur vi ska klara tvågradersmålet har åtminstone 20 procent CCS för energisektorn, säger Henrik Leion, docent i förbränningskemi på Chalmers.

 

Grafik: Infångande och slutförvar av koldioxid

 

Koldioxiden fångas in från utsläppen, pressas ihop till en tätare gas eller vätska, transporteras i väg via pipelines eller med båt för att lagras i tömda gas- och oljefält eller i så kallade saltvattensakviferer, ett slags saltvattenmagasin i porös sandsten, nere i berggrunden eller under havsbotten.

– För transporten är i princip alla problem redan lösta. Det finns lång erfarenhet av att skicka koldioxid i pipelines och att trycka ned koldioxid i nästan tömda oljekällor för att få upp det sista, säger Henrik Leion.

Att samla upp koldioxiden ur utsläppen är besvärligare.

– Vi kan göra det. Men med dagens tekniker är det kanske dyrare än vad samhället är villigt att betala, säger Henrik Leion.

Om röken är en blandning av flera olika gaser kan den ledas genom ett material som fångar upp koldioxiden. Ett annat sätt är att bearbeta bränslet och ta bort kolet före förbränningen. I en tredje variant eldas bränslet i syrgas i stället för i luft. Då bildas bara koldioxid och inga andra gaser, bara bränslet är tillräckligt rent.

Teknikerna har olika svårigheter, och förbrukar ungefär en tredjedel av energin som frigörs när bränslet brinner.

– Om det ska bli ekonomiskt lönsamt att göra detta måste priset på utsläppsrätter upp med en faktor fem till tio. Det är visserligen inte så mycket, eftersom de är vansinnigt billiga nu, säger Henrik Leion.

Koldioxiden måste sedan lagras på ett så säkert ställe att den inte kan läcka ut i atmosfären.

– Man kan använda gamla oljefält, men där finns det inte så mycket volym. Saltvattensakviferer är därför mycket mer intressanta. Det finns så många att de har potentialen att möta det globala behovet många gånger om, säger Auli Niemi, professor vid Institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet, som har lett ett stort EU-projekt om CCS.

Lagren måste ligga på minst 800 meters djup, men många ligger mycket längre ned än så. När koldioxiden har pumpats ned kommer den långsamt att stiga uppåt eftersom den är lättare än vattnet. Akviferen måste därför ligga under ett lager av en tätare bergart, som lera eller skiffer så att koldioxiden inte kan komma förbi. Med tiden fastnar koldioxiden i sandstenens porer eller löses upp i vattnet och bildar till slut mineraler.

Gasen får inte injiceras in med för högt tryck så att det bildas sprickor.

– Men detta är sådant som människor har lång erfarenhet av: att ta upp vatten eller olja eller pumpa ned gas med lagom tryck, säger Auli Niemi.

Lagren måste övervakas för att följa hur koldioxiden sprids och se till att inget läcker ut.

En del forskare fruktar att koldioxidlagring kan komma att användas som ett fribrev för att fortsätta att elda med fossila bränslen.

– Om man fick välja är det bättre att försöka undvika utsläppen. När vi släpper ut fossilt kol blir det mer rörligt i systemet. Ligger det kvar i jorden är det inte tillgängligt för atmosfären, säger Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds universitet.

Men att nå samma resultat utan CCS blir dyrare.

– Ska vi begränsa uppvärmningen till två grader utan CCS blir det svårare, eftersom andra åtgärder som förnybara källor måste fasas in snabbare än det mest kostnadseffektiva, säger Markku Rummukainen.

CCS för elkraftverk och industrier som använder fossila bränslen minskar tillförseln av ny koldioxid. Men redan i dag är halten i atmosfären högre än den varit på minst 800 000 år.

– Haveriet på klimatmötet i Köpenhamn 2009 gör att vi nu är i ett läge där vi måste ta bort koldioxid ur atmosfären, säger Henrik Karlsson, vd för företaget Biorecro.

Biorecro arbetar för att kommersialisera CCS från biobränslen, så kallad BECCS. Kolet i trä och annan biomassa har växter tagit upp från luften. Om koldioxiden från bränslena tas om hand och lagras kommer alltså mängden i atmosfären att minska. Resultatet blir ett minusutsläpp. Henrik Karlsson kallar det att klimatstäda.

I Sverige har BECCS potentialen att ta bort 30 miljoner ton koldioxid ur atmosfären per år enligt Henrik Karlsson. Tillsammans med andra åtgärder kan vi nå målet på noll utsläpp år 2050, eller till och med under noll.

– Då kan vi bli världens första klimatstädande nation!

Foto i text: TT

Fakta. Koldioxidlagring

  • CCS: att fånga koldioxidutsläpp från fossila bränslen och lagra i bergrunden.
  • I Sleipnerfältet i Nordsjön har en miljon ton koldioxid lagrats om året sedan 1996. Även i naturgasfältet Snøhvit i Nordsjön lagras koldioxid.
  • BECCS, CCS på biobränslen: CCS som skapar minusutsläpp när koldioxid som växter tagit upp från luften lagras under jord. Den första storskaliga BECCS-anläggning är en etanolfabrik i Illinois, USA, och har varit drift sedan 2011 och lagrar en miljon ton koldioxid per år.

Källa: DN, Biorecro

Fördjupning. Klimat

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.