Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Kronisk smärta skiljer könen

Foto: Alamy

Kronisk värk fungerar helt olika i hanmöss och i honmöss enligt en ny studie. Medicin som testats på handjur kan därför vara overksam för kvinnor.

Forskare har för första gången upptäckt att olika processer i immunförsvaret är inblandade när hanmöss och honmöss utvecklar kronisk värk. Finns samma könsskillnader hos människor får det stora konsekvenser för smärtforskningen.

– Vi måste börja om från början. Den stora majoriteten av patienter som lider av kronisk smärta är kvinnor - kanske så mycket som 70 procent - och den forskning som har bedrivits har inte gagnat dem, säger Jeffrey Mogil, professor vid Alan Edwards centrum för smärtforskning vid McGill-universitetet i Montreal i Kanada.

Det senaste decenniet har många olika forskningsstudier visat att så kallade mikrogliaceller i ryggmärgen spelar en central roll när nervskador leder till kronisk smärta. Men i stort sett alla studierna gjordes på rått- och mushannar.

– Vi kunde återskapa alla publicerade resultat i hanmöss. Men vi fann att de inte fungerar alls för honmöss, säger Jeffrey Mogil.

Enligt honom har alla försök med smärtmediciner som blockerar cellerna hos människor misslyckats.

– De biologiska studierna har bara gjorts för hannar. I kliniska tester av läkemedel är det alltid både kvinnor och män med i försöksgruppen. Har du då en medicin som fungerar för män men inte för kvinnor kommer det att se ut som att ingenting fungerar, säger han.

Jeffrey Mogil och hans medarbetare fann att det var andra immunceller, förmodligen de som kallas T-celler, som gav honmössen kronisk värk.

– Så vitt vi vet är det här första gången som någon har rapporterat att ett kön använder en cell och det andra en helt annan cell för att åstadkomma precis samma resultat, säger han.

Resultaten publiceras i veckans nummer av tidskriften Nature Neuroscience.

Att det just var Jeffrey Mogil som fann könsskillnaden är ingen tillfällighet. Redan som student fick han lära sig att använda både hannar och honor i alla försök.

– Framför allt var det för att spara pengar. Vi födde upp mössen själva, och hade inte råd att döda hälften av dem. Men hade vi beställt försöksdjur hade vi nog bara beställt hannar som alla andra brukar göra, säger han.

I framtiden hoppas han att alla forskare gör som han, och på mediciner som tar hänsyn till biologiska skillnader mellan kvinnor och män.

– Jag har sagt länge att vi en dag kommer att ha blå piller och rosa piller. Vår studie handlar ju bara om smärta. Vem vet vad det gäller mer? Sådant här sprängstoff kan ligga och vänta även i andra fält, säger Jeffrey Mogil.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.