Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Lagningen av dna gav svensk priset

Upptäckterna bakom årets kemipris förklarar varför vi kan existera. En av pionjärerna som visat hur cellen lagar trasigt dna är svensken Tomas Lindahl.

– Livet som vi känner det är helt beroende av dna-reparationer, säger Nobelkommitténs ordförande Sara Snogerup Linse.

När Francis Crick och James Watson upptäckte dna-spiralen 1953 var de övertygade om att molekylen var stabil. Hur skulle annars livet ha kunnat utvecklas och överleva? Om dna:t faller i bitar är det svårt att tänka sig att människor och andra komplexa organismer skulle kunna existera.

Tomas Lindahl, en av årets tre Nobelpristagare i kemi, var den förste som visade att de hade fel. Under 70-talet, när han forskade vid Karolinska institutet, upptäckte han att det uppkommer skador på dna-molekyler i våra celler tusentals gånger varje dag.

– Han förstod att vårt genetiska material långsamt skulle försvinna om det inte finns sätt att motarbeta skadorna, säger Claes Gustafsson, ledamot i Nobelkommittén för kemi.

Tomas Lindahl insåg att cellen måste ha en avancerad verktygslåda som kan reparera skadorna så att den genetiska informationen bevaras och även kan föras vidare till kommande generationer.

Skadorna Tomas Lindahl undersökte uppkommer bland annat när en av de fyra baser som bygger upp dna-spiralen ibland förändras till en annan (se grafik). Under flera år pusslade han bit för bit ihop hur reparationen går till när cellen först hittar skadan, sedan klipper bort den och till sist ersätter den med den korrekta basen.

Samma typ av klipp och klistra-mekanismer ligger även bakom de andra forskarnas prisbelönade upptäckter. Aziz Sancar arbetade flera år som läkare på den turkiska landsbygden innan han i mitten av 1970-talet begav sig till USA för att forska i biokemi. Han ville förstå hur celler kan laga de dna-skador som uppkommer av ultraviolett strålning.

Efter flera års forskning med den tidens enkla redskap lyckades han till slut få fram flera olika enzymer som cellen kan använda för att reparera dna-skador orsakade av till exempel solljus eller cigarettrök.

Mekanismen som Aziz Sancar fann fungerade på ett annat sätt än den Tomas Lindahls funnit. I stället för att bara ta bort en felaktig bas ur dna-molekylen klipper enzymerna bort ett långt stycke av den skadade dna-strängen och ersätter den.

Den tredje pristagaren, amerikanen Paul Modrich, tittade i sin tur på vad som händer när vår arvsmassa kopieras vid celldelningen. Den dubbla dna-spiralen delar sig då i två hälfter som var för sig bygger upp en ny dubbelspiral till var och en av de nya cellerna. Processen är effektiv, men ändå kommer det att bli fel vid ungefär en gång på miljonen, och eftersom vår arvsmassa består av runt tre miljarder baspar blir det sammanlagt en hel del fel.

Paul Modrich kunde visa hur cellen hittar i stort sett alla fel, förstår i vilken halva av spiralen de sitter och sedan byter ut den mot en riktig bit.

Tillsammans har de tre pristagarna lärt oss oerhört mycket mer om hur livet har kunnat överleva och utvecklas. Nu förstår vi de mekanismer som skyddar vår arvsmassa, hur genetisk information kan bevaras i våra celler och hur den överförs mellan generationer.

– Om dna hade förändrats spontant utan att kunna repareras så hade människan aldrig kunnat utvecklas, säger Claes Gustafsson.

Kunskaperna kan också användas för att förstå åldrande och även cancer och andra sjukdomar.

– All cancer startar med en mutation eller en dna-skada, säger Claes Gustafsson.

Reparationsmekanismerna kan alltså förhindra att vi drabbas av cancer. Men eftersom de även finns i cancerceller kan de också göra det svårare att döda dem.

– Reparationerna är som ett tvåeggat svärd. Vi behöver dem för att skydda oss, men vi gillar inte när cancercellerna använder dem för att slå tillbaka, säger Tomas Lindahl.

Claes Gustafsson tror inte att vi kan hitta sätt att förbättra reparationsverktygen.

– Våra celler är extremt duktiga på vad de gör, och har selekterats i miljarder år för att klara av det, säger han.

Fakta: 32 svenska pristagare
Tomas Lindahl.

Litteratur

Selma Lagerlöf (1909)

Verner von Heidenstam (1916)

Erik Axel Karlfeldt (1931)

Pär Lagerkvist (1951)

Nelly Sachs (1966, delat)

Eyvind Johnson och Harry Martinson (1974)

Tomas Tranströmer (2011)

Fysik

Gustaf Dalén (1912)

Karl Manne Siegbahn (1924)

Hannes Alfvén (1970, delat)

Kai Manne Siegbahn (1981, delat)

Kemi

Svante Arrhenius (1903)

The Svedberg (1926)

Hans von Euler-Chelpin (1929, delat)

Arne Tiselius (1948)

Tomas Lindahl (2015)

Fysiologi/medicin

Allvar Gullstrand (1911)

Hugo Theorell (1955)

Ragnar Granit (1967, delat)

Ulf von Euler (1970, delat)

Torsten N Wiesel (1981, delat)

Sune K Bergström och Bengt I Samuelsson (1982, delat)

Arvid Carlsson (2000, delat)

Fredspriset

Klas Pontus Arnoldson (1908, delat)

Hjalmar Branting (1921, delat)

Nathan Söderblom (1930)

Dag Hammarskjöld (1961)

Alva Myrdal (1982)

Ekonomi

Gunnar Myrdal (1974, delat)

Bertil Ohlin (1977, delat)

Källa: TT

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.