Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Vetenskap

Människolinjen äldre än väntat?

Människan och schimpansen gick skilda vägar längre tillbaka i tiden än vad de flesta trott.
Människan och schimpansen gick skilda vägar längre tillbaka i tiden än vad de flesta trott. Foto: Boris Heger / Scanpix
Människan kan vara en äldre art än vad forskarna hittills antagit. Även splittringen mellan människa och schimpans kanske måste placeras längre bakåt i tiden. Orsaken är nya rön om vår genetiska klocka.

Den genetiska, eller molekylära, klockan är den uppskattade hastigheten med vilken nya mutationer, genetiska förändringar, ansamlas i arvsmassan, dna.

Genom att jämföra skillnaderna i antalet mutationer mellan två arter kan man få ett mått på deras släktskap. Ju färre skillnaderna är, desto närmare släkt är de med varandra.

Eftersom mutationstakten normalt är konstant kan man dessutom beräkna hur lång tid som gått sedan arterna skildes åt. Fast det förutsätter förstås att man inte gjort något fel utan räknat rätt på takten från början.

De senaste 45 åren har forskarna utgått från att takten är cirka 130 nya mutationer per generation hos oss människor. Men nu verkar det som detta kan vara fel.

Enligt åtta studier de senaste tre åren tickar vår molekylära klocka bara hälften så fort som alla antagit.

Nyligen tog två genetiker, Aylwyn Scally och Richard Durbin vid Sanger Institute i Storbritannien, ett helhetsgrepp på problemet i en lång artikel i Nature Reviews Genetics. De konstaterar att de nya uppskattningarna sannolikt stämmer.

Detta får långtgående konsekvenser för en lång rad tidsdateringar. Slutsatsen blir att det är dags att revidera människolinjens historia.

Uppkomsten av vår egen art, Homo sapiens, flyttas bakåt rejält i tiden. Hittills har alla antagit att vi uppstod för 150.000 till 200.000 år sedan. Den nya uppskattningen är att vi först såg dagens ljus för 250.000 till 300.000 år sedan.

Utvandringen från Afrika, som troddes ha ägt rum för cirka 60.000 år sedan, inträffade sannolikt redan för drygt 100.000 år sedan.

Intressant nog stämmer de nya tidsdateringarna bättre överens med de fossila och arkeologiska rönen. I Mellanöstern finns lämningar efter Homo sapiens som sammanfaller exakt i tiden med det nya datumet för utvandringen från Afrika.

Även splittringen mellan vår egen linje, sapiens-linjen, och neandertalarnas linje blir snäppet äldre. Enligt den nya uppskattningen ägde den rum för 400.000 till 600.000 år sedan, runt 200.000 år tidigare än vad alla trott.

Går vi längre bakåt i tiden, till splittringen mellan människo- och schimpanslinjerna, blir det också stora förändringar.

Splittringen innebar uppkomsten av hominiderna, det vill säga människan och alla hennes utdöda upprättgående föregångare, och normalt brukar man ange att denna ägde rum för fyra till sju miljoner år sedan. Ny uppskattning är åtta till tio miljoner år.

Skulle detta stämma måste paleoantropologerna börja leta i äldre sedimentära lager än hittills för att hitta de äldsta representanterna för hominiderna. Det äldsta kända hominidfossilet, Sahelanthropus, har en ålder på högst sju miljoner år.

Föga förvånande är det en hel del forskare som ställer sig tvivlande till de nya rönen. De pekar på en av konsekvenserna: Om den nya mutationstakten stämmer skulle splittringen mellan orangutangen å ena sidan och människa-gorilla-schimpans å andra sidan ha ägt rum redan för 34 till 46 miljoner år sedan. Detta är helt klart ett alldeles för tidigt datum – vilket Scally och Durbin utan omsvep erkänner.

Men de tror att de har en lösning på problemet. Mutationstakten hos primaterna var sannolikt högre längre bakåt i tiden, och har successivt minskat när kroppsstorleken ökade hos människoapor och människor. Sant eller ej? Kanske. Bara fortsatt forskning kan visa om detta stämmer.

Genetiska klockor

Den genetiska, eller molekylära, klockan är ett begrepp som blev känt under 1960-talet då forskare började jämföra proteiner mellan olika arter. Det visade sig då att vissa proteiner hade förändrats i en jämn takt under evolutionens gång. Genom att mäta skillnaderna kunde man således få ett mått på arternas släktskap.

Med tiden har man gått över till att jämföra rena dna-sekvenser i arvsmassan. Detta har lett till en revolution inom den zoologiska och botaniska systematiken. De genetiska släktträd som successivt byggts upp skiljer sig stort från de tidigare träden som byggde på jämförelser mellan arternas morfologi, det vill kroppsliga uppbyggnad.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.