Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-16 06:38

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/maria-gunther-att-fundera-forbattra-och-hitta-pa-nytt-gor-oss-till-manniskor/

Vetenskap

Maria Gunther: Att fundera, förbättra och hitta på nytt gör oss till människor

KRÖNIKA. Med en hjärna som kunde tänka och händer som kunde göra saker erövrade människan världen.

Det står två sönderlästa böcker i bokhyllan hemma. Det är två exemplar av samma bok, som på 70-talet lästes från pärm till pärm, om och om igen, av två barn på olika håll i Sverige (och världen).

”Så funkar det!” av Joe Kaufman har följt med på flyttar fram och tillbaka genom Europa, överlevt Marie Kondo-utrensningar, och sluppit att bli undanstuvad på vinden tillsammans med andra barnböcker. Kanske var det tack vare boken, med sina tydliga beskrivningar och bilder av hur allt från kulspetspennor och brödrostar till ånglok, växellådor och till och med Apollokapseln fungerar, som gjorde att både min man och jag blev ingenjörer och forskare (och till slut träffades).

Första sidan i boken är en enastående illustration av begreppet innovation. En skäggig urtidsmänniska blir (helt anakronistiskt) jagad av en dinosaurie, och söker skydd i en grotta. Där inne hittar han en trädgren, en skinnremsa och en sten, som han efter lite funderande, och till dinosauriens stora förskräckelse, knyter ihop till en klubba. På sista bilden är det i stället människan som jagar dinosaurien, med klubban i högsta hugg. ”Vad hade /urtidsmänniskan/ att försvara sig med mot urskogens rytande vilddjur? Jo, hon hade en hjärna som kunde tänka och händer som kunde göra saker”, skriver Joe Kaufman.

Alla fem maskinerna bygger på samma princip...och få innovationer har förändrat människans tillvaro mer.

Klubban är ett bra exempel på en av de enkla maskinerna, eller de mäktiga fem som de också kallas: kilen, skruven, hävstången, det lutande planet och hjulet. 10-åringen läser om dem i skolan nu, och fick i läxa att hitta maskinerna hemma i köket och ta med ett exempel. Efter att ha funderat på både korkskruven och osthyveln valde hon till slut en kapsylöppnare, som ju, liksom osthyveln, både är en kil och en hävstång.

Alla fem maskinerna bygger på samma princip – ”det man vinner i kraft förlorar man i väg” mässar min gamla fysiklärares röst inne i huvudet. Få innovationer har förändrat människans tillvaro mer än de, och med hjälp av bara dem var det till och med möjligt att bygga Egyptens pyramider.

Att använda verktyg är förstås inte unikt för oss. Kapucinapor knäcker nötter med stenar, schimpanser har specialgjorda kvistar för att fiska upp vandrarmyror till middag och gorillor använder grenar för att testa hur djupt det är i vattnet. 

Men djurens verktyg skiljer sig från våra på en avgörande punkt: allihop kan ha blivit uppfunna av en enda smart individ, som sedan lärt upp andra, eller blivit imiterad. Det finns inte en enda människa som ensam skulle kunna skapa en mobiltelefon, en Apollokapsel eller ens en cykel utan att bygga vidare på andras uppfinningar och utan att använda verktyg som redan finns.

”Och människan fortsatte att fundera och förbättra och hitta på nytt, tills vi nu har fartyg, tåg, bilar och flygplan – och spisar, lås, pianon och telefoner, ja till och med farkoster att utforska världsrymden i”, skriver Joe Kaufman. Eller, för att tala med Isaac Newton: vi står på jättars axlar. Och det är kanske en av de saker som gör oss till människor.