Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-20 06:55 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/maria-gunther-detta-ar-vad-en-nagon-grad-varmare-varld-innebar/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Vetenskap

Detta är vad en någon grad varmare värld innebär

Om det är något vi borde lära oss av sommaren 2018 är det att en två grader varmare jord inte betyder att allt är som vanligt, bara två grader varmare. 

Till slut fick även vi en försmak av vad ett varmare klimat betyder i praktiken. 

Så länge det bara handlar om översvämningar i Bangladesh, färskvattenbrist i Sydafrika och Bolivia och torka i Nigeria är det lätt att avfärda klimatförändringarna som ett av alla abstrakta hot som vi här i Nordeuropa inte behöver ta på så stort allvar.

Men när skogen brinner i hela Sverige, gräset är knastertorrt och sönderbränt, träden är gula som på hösten, bönder måste nödslakta sina djur eftersom de saknar foder, vi inte kan sova på nätterna och inte får grilla ens i vår egen trädgård, och blir skräckslagna av rökpelare vid horisonten och brandbilar med påslagna sirener på smala landsvägar – då blir hotet verkligare.  

Värmerekord slås i hela Europa, och värmeböljan bara fortsätter.

Är det klimatförändringarna? Den här sommaren har alla frågat det - vänner och obekanta, familj och främlingar på tåget. Väldigt mycket talar för det. Våra utsläpp av växthusgaser har värmt upp jorden till de här nivåerna. 

Men det är inte den viktigaste frågan, om just den här värmeböljan beror på klimatförändringarna. Det viktigaste är att inse att det är detta den globala uppvärmningen innebär: att det extrema blir normalt. 

Om det är något vi borde lära oss av sommaren 2018 är det att en två grader varmare jord inte betyder att allt är som vanligt, bara två grader varmare. Om jordens medeltemperatur stiger med två grader betyder det att värmeböljor och torka blir värre, längre och vanligare, att storstäder svämmar över, att ovädren blir mer förödande och att brist på mat och rent vatten kommer att drabba människor i hela världen. Även oss.

En ovanligt het och torr sommar, som sommaren 2018, blir det nya normala.

Vattenransonering infördes i Sydafrika i februari för att undvika ”Day Zero”, dagen då färskvattnet beräknades ta slut.
Vattenransonering infördes i Sydafrika i februari för att undvika ”Day Zero”, dagen då färskvattnet beräknades ta slut. Foto: Bram Janssen/AP

I Parisavtalet från 2015 kom ledarna för världens länder överens om målet att begränsa uppvärmningen vid seklets slut till två grader över medeltemperaturen innan industrialiseringen började. 

Just två grader är förstås inte någon magisk gräns. Redan där kommer konsekvenserna av det varmare klimatet att vara påtagliga och förödande, och det bästa för mänskligheten vore om vi kunde begränsa uppvärmningen ännu mer. 

I oktober kommer klimatpanelen IPCC med en specialrapport om en uppvärmning på en och halv grad: vad det skulle innebära för jorden, och hur vi skulle kunna nå dit. Om det ens är möjligt. Jordens medeltemperatur är redan en grad högre än före industrialiseringen, och stiger med 0,17 grader per decennium. Fortsätter vi att släppa ut växthusgaser som vi gör nu kommer vi att ha passerat två graders uppvärmning långt tidigare än vid slutet av århundradet.

Det finns så många oväntade effekter som kan få hela klimatet att tippa bortom all kontroll

Jo, klimatvetenskap är svårt, och stora osäkerheter gör att det är svårt att förutsäga exakt vad som kommer att hända. Och just därför borde vi vara extra försiktiga med våra utsläpp. Det finns så många oväntade effekter som kan få hela klimatet att tippa bortom all kontroll. 

I början av veckan publicerade en grupp forskare från bland annat Sverige, Australien, Storbritannien och Tyskland en artikel om sådana effekter i tidskriften PNAS, som fick stor uppmärksamhet i medier i hela världen

Forskarna beskriver flera processer, som, om vi passerar tröskeln där de sätter igång, värmer upp klimatet ännu mer, som en dominoeffekt som inte går att hejda. Då permafrost tinar frigörs mängder av växthusgasen metan, och mer metan och andra växthusgaser kan komma från havsbotten och från mikroorganismer i haven. När Amazonas regnskogar och skogar i andra delar av världen försvinner, dör eller brinner upp släpps den koldioxid som träden har lagrat ut igen, och döda träd kan inte längre ta upp ny koldioxid. Mindre snötäcken på vintern, och smältande is på land och till havs vid polerna ger kraftigt stigande havsnivåer och påverkar havsströmmarna och därmed klimatet i stora delar av världen, och gör att mer av solens värme tas upp av land och hav istället för att reflekteras bort. 

Den blottade isen i Duvannyj vid Kolymafloden är omkring 25.000 år gammal. När isen smälter omvandlar mikrober materialet till växthusgaser. Permafrosten håller på att tina.
Den blottade isen i Duvannyj vid Kolymafloden är omkring 25.000 år gammal. När isen smälter omvandlar mikrober materialet till växthusgaser. Permafrosten håller på att tina. Foto: Lotta Härdelin

Tidigare i år kom studier som visade att klimatförändringarna har bromsat Golfströmmen mer än klimatmodellerna förutsagt, och att den är nu svagare än den varit på 1.600 år. Om istäcket på Grönland smälter bort kan Golfströmmen bromsas ännu mer. Då stiger havsnivåerna och temperaturen i Södra ishavet, vilket i sin tur skyndar på issmältningen på Antarktis.

Sådana kedjereaktioner som sätts igång är svåra att förutse och omöjliga att bromsa, och vi vet inte var gränserna går för att vi ska klara oss undan dem. Har de väl börjat blir konsekvenserna katastrofala, och stora delar av jorden obeboelig.

Kedjereaktionerna är svåra att förutse och omöjliga att bromsa. Har de väl börjat blir konsekvenserna katastrofala, och stora delar av jorden obeboelig

Forskarna bakom artikeln i PNAS är tydliga med att detta inte är en exakt förutsägelse om vad som kommer att hända. I stället kallar de artikeln för en väckarklocka, så att vi ska förstå vad som kan hända om vi fortsätter att behandla den enda planet vi har lika vårdslöst som vi gör nu. Vi måste ta bättre hand om den, för vår egen skull. Planeten kommer att överleva utan oss. Men vi kan ännu inte överleva utan den.

Jag brukar säga att klimatförändringarna alltid först drabbar de fattigaste, de redan utsatta, och de som lever närmast naturen. Men vi i den rikare delen av världen kommer också att drabbas. 

Central Park i New York januari 2016. En vinterstorm drog in över USA:s östkust och slog ut strömmen för över 10.000 hushåll.
Central Park i New York januari 2016. En vinterstorm drog in över USA:s östkust och slog ut strömmen för över 10.000 hushåll. Foto: Craig RuttleAP

När klimatet blir varmare krymper områdena där människor kan leva, samtidigt som vi blir fler. Vi kommer att se fler översvämmade städer, värre regnoväder, fler flyktingkatastrofer och längre och dödligare värmeböljor.

Sommaren 2018, när vi alla började prata klimatförändringarna, har vi fått ana att vi inte bara påverkas indirekt av katastrofer långt borta i form av flyktingkatastrofer, utan att torka, matbrist och sinande vattentillgångar även kan drabba oss här hemma. 

Låt oss nu inte glömma det när värmeböljan till slut går över. Vi har fortfarande chans och möjlighet att lära oss ta hand om vår planet, och få ner våra utsläpp av växthusgaser. 

Teknikerna finns. Det behövs bara politisk vilja att agera nu, när det ännu finns tid att bromsa utvecklingen innan den skenar bortom all kontroll.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.