Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 11:39

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/maria-gunther-hopflatade-partiklar-eller-kosmiska-neutriner/

Vetenskap

Maria Gunther: Hopflätade partiklar eller kosmiska neutriner

Kvantdatorer utnyttjar fenomenet intrassling eller sammanflätning, som kan belönas med årets Nobelpris i fysik. Foto: IBM Research/Science Photo Library

Spöklikt intrasslade partiklar eller neutriner från fjärran galaxer är två värdiga kandidater till årets Nobelpris i fysik.

Fysik kan vara så många olika saker. Från det allra största, som upptäckten av gravitationsvågor – svallvågorna från kolliderande svarta hål – som fick Nobelpriset 2017, till det minsta av de minsta: massan och identiteten hos de gäckande neutrinopartiklarna, som belönades två år tidigare. Från de mest svårbegripliga fenomenen, som de topologiska fasövergångarna, som världens vetenskapsjournalister slet sitt hår över 2016, till det konkreta och praktiskt användbara, som den blå LED-lampan, ämnet för 2014 års fysikpris.

Det är svårt att veta åt vilket håll fysikkommittén har vänt sina blickar i år. Men jag gissar på det kvantmekaniska fenomenet intrassling eller sammanflätning. Två partiklar som är sammanflätade märker alltid vad som händer den andra i samma stund som det sker, oavsett hur långt ifrån varandra de befinner sig. 

Företaget Clarivate Analytics, som varje år presenterar en lista över tänkbara Nobelpristagare, är inne på samma linje. De föreslår Artur Ekert, en av pionjärerna inom kvantkryptografin, där sammanflätning används för att kryptera data på ett sätt som är helt omöjligt att forcera. 

Men jag tror inte på Ekert, utan på hans föregångare John Clauser, Alain Aspect och Anton Zeilinger, som var och en på olika sätt har visat att sammanflätade partiklar finns och påverkar varandra.

Två kvinnor som nämns i spekulationerna är Lene Vestegaard Hau, som har bromsat och stoppat ljus, och Margaret Murnane, som gör världens snabbaste blinkande lasrar för att spela in atomernas rörelser under pågående kemiska reaktioner. Jag är tveksam. Haus resultat bygger på andras teknikutveckling, och Murnanes kanske inte är i Nobelprisklass. Dessutom handlade förra årets pris om ljus, och Nobelkommittén brukar vilja variera sig.

IceCube-experimentet vid Amundsen-Scott-basen vid sydpolen i Antarktis. I byggnaden finns datorerna som samlar in data. Partikeldetektorerna är nedfrusna flera kilometer ner i den klara polarisen. Foto: Felipe Pedreros, IceCube/NSF

Då gissar jag hellre på astropartikelfysikern Francis Halzen, mannen bakom det kubikkilometer stora mätinstrumentet IceCube nere i Antarktis is. IceCube fångar in spår av neutriner från rymden, och är världens första instrument för neutrinoastronomi. Förra sommaren kunde de för första gången koppla neutrinernas ursprung till en himlakropp i en annan galax.

Nobelkommitténs tidigare ordförande Olga Botner var också talesperson för IceCube. Men i december förra året lämnade hon Nobelkommittén, och det borde vara fritt fram för ett fysikpris till Halzen, utan risk för anklagelser om jäv.

När: Tisdag 8 oktober, tidigast klockan 11.45, på Kungliga vetenskapsakademien.

Läs mer: 

Maria Gunther: Äntligen dags för gensaxen

Amina Manzoor: Deras forskning har hjälpt många tusen patienter