Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

När vetenskapen har gått vilse

Kariesexperiment på utvecklingsstörda, fångar och barnhemsbarn som smittats med syfilis och fasansfulla medicinska försök i  koncentrationsläger. Vetenskapshistorien innehåller många mörka kapitel, och än i dag ställs forskare inför svåra etiska dilemman.

Nyss högtidlighölls 70-årsdagen av Auschwitz befrielse. Samtidigt rapporterade DN om de nästan 800 skallar, varav många var stulna från gravplatser runt om i världen, som finns i en tegelbyggnad på Karolins­ka institutet i Solna. De är framför allt insamlade av Anders Retzius och hans son Gustaf Retzius under 1800-talet och början av 1900-talet.

– Skallsamlingen väcker så många frågor. Människor är både upprörda och frustrerade över hur vilse vi gick en gång i tiden och att även Sverige deltog i rasbiologin som ledde till sådana galenskaper på kontinenten, säger Mats Johansson, docent i medicinsk etik vid Lunds universitet.

Professorerna Retzius studier av skallar från olika ursprungsbefolkningar och från fattiga, kriminella och självmördare ledde inte fram till några bestående vetenskapliga resultat. Läkarna i Auschwitz och andra nazistiska koncentrations­läger kan ha rättfärdigat en del av sina bestialiska medicinska experiment på fångar med högre syften. När de undersökte hur länge män­niskor kan överleva i iskallt vatten fann de bland annat att flytvästar bör ha en krage som håller bak­huvudet över vattenytan. Det var förmodligen livsviktig kunskap för armén som ville rädda livet på tyska soldater till havs.

Oetiska experiment på männi­skor gjordes även efter krigets slut. I Sverige användes fler än 650 personer med grav utvecklingsstörning, intagna på Vipeholms sjukhus i Lund, som försöksdjur i  en undersökning av tandhygien från 1945 och tio år framåt.

Karies och tandröta var ett stort folkhälsoproblem, och studien kom till på riksdagens uppdrag för att ta reda på hur maten och framför allt socker påverkar tänderna.

Först ville forskarna undersöka om vitaminer och mineraler kunde skydda mot tandangrepp. När de inte såg någon effekt övergick de i  stället till att aktivt försöka framkalla karies.

– Det var då det riktigt allvarliga steget togs, säger Mats Johansson.

Olika grupper av patienter fick dricka sockerlösningar, äta bröd med socker i, choklad eller 24 speciellt framtagna ovanligt kletiga kolor mellan måltiderna varje dag. Forskarna registrerade karies under flera års tid och mätte mängden socker i saliven, ibland så ofta som en gång i kvarten.

Sambandet mellan socker och dåliga tänder blev tydligt. Det ledde till råd till allmänheten om tandborstning och lördagsgodis, och lade grunden till den goda tandhälsa vi har i Sverige i dag.

Men det rättfärdigar inte att studien gjordes på personer som inte kunde värja sig eller välja om de ville vara med.

– Studien visar vilken syn många hade på förståndshandikappade. Jag har läst kommentarer från den tiden om att det här var ett sätt för dem att göra nytta i samhället, genom att delta i studier. Annars var de, underförstått, helt värdelösa, säger Mats Johansson.

En liknande syn på att olika män­niskor har olika värde kommer fram i den amerikanska så kallade Tuskegeestudien, som pågick mellan 1932 och 1972. Flera hundra svarta, outbildade män trodde att de fick gratis sjukvård och regelbundna hälsoundersökningar, men i  stället deltog de i en undersökning av hur sjukdomen syfilis utvecklas.

Männen fick aldrig veta att de hade syfilis utan bara att de led av dåligt blod, och fast det redan på 1940-talet stod klart att penicillin kan bota sjukdomen fick de ingen annan behandling än sockerpiller.

– Det är obegripligt att studien kunde flyga under radarn och få pågå så länge som in på 70-talet innan någon reagerade, säger Mats Johansson.

Läs också: Test: Vad vet du om aktuell forskning?

Mellan 1946 och 1948 smittade amerikanska läkare också 1 300 fångar, prostituerade, patienter på mentalsjukhus och barnhemsbarn i Guatemala med syfilis för att undersöka hur sjukdomen kunde behandlas.

– Det är ett exempel på en ohelig allians mellan forskare och militära intressen. Syfilis var ett stort problem inom den amerikanska militären, och ledningen ville hitta sätt att få armén i stridsdugligt skick. Men sedan levde studien vidare och fick ett eget liv, säger Mats Johansson.

Detaljerna om försöken i Guatemala uppdagades först 2010, och samma år framförde president Barack Obama en offentlig ursäkt till Guatemalas president Alvaro Colom.

Under Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget dömdes de ansvariga för experimenten på fångar i koncentrationslägren till döden eller till långa fängelsestraff. De japanska läkare som utfört lika hemska försök på främst kinesiska stridsfångar, bland annat smitta med pest och andra dödliga sjukdomar, nedkylning och operationer utan bedövning, åtalades däremot aldrig.

I dag finns flera internationella riktlinjer för etiska principer vid medicinsk forskning på människor. Nürnbergkonventionen från 1947 betonar bland annat individens samtycke och att riskerna med försöken aldrig får vara större än den potentiella nyttan för mänsklig­heten. Världsläkarförbundets mer omfattande Helsingforsdeklaration antogs 1964 och har sedan reviderats flera gånger, senast 2008.

Men forskarna ställs hela tiden inför nya typer av etiska problem.

– Det finns en risk att vi blir lite väl tillbakablickande och bara pekar på nazisternas illdåd och missar de utmaningar vi själva står inför, säger Mats Johansson.

Ett exempel han tar är de livmodertransplantationer som utförts i  Göteborg.

– Där har man utsatt en sårbar grupp – kvinnor som verkligen vill ha barn – för en synnerligen experimentell behandling, säger han.

Transplantationen innebär många risker för kvinnan som tar emot livmodern, för donatorn, och även för det ofödda barnet. Allt före­gicks dessutom av försök på apor utomland som inte hade fått etiskt tillstånd i Sverige, enligt Mats Johansson.

– Nu när det första barnet är fött beskrivs det hela som framgångshistoria. Men antag att någon av kvinnorna, en donator eller en mottagare, hade drabbats av allvarliga komplikationer. Då hade försöket förmodligen setts i en helt annan dager och betraktats som ett misslyckande för den etiska prövning som alltid föregår riskabel forskning. Vi har en form av facittänkande i vår bedömning när vi tittar bakåt, säger han.

Fakta: Andra moderna etiska dilemman

Att det är svårt att publicera studier med negativa resultat, och att viktig forskning aldrig når ut. Forskare världen över lägger därför ned tid och resurser på att göra om experiment i onödan.

Att forskare från västvärlden genomför medicinska studier som de inte hade fått tillstånd för på hemmaplan i utvecklingsländer. Uppmärksammade fall på senare år handlar om placebostudier med verksamma bromsmediciner till gravida hiv-smittade kvinnor.

För och emot: Livmoder-transplantationer

FÖR

Ger kvinnor som fötts utan livmoder eller som fått operera bort livmodern på grund av sjukdomar som cancer eller förlossningskomplikationer möjlighet att föda egna barn.

Lyckade transplantationer har genomförts hos flera djurarter, inklusive människolika arter, för att efterlikna den mänskliga operationen så mycket som möjligt.

Både donator och mottagare bedöms noggrant, ­informeras om de risker som ­föreligger och får ­kontakt med en psykolog.

Risker med immundämpande läkemedel minskas eftersom det transplanterade organet opereras bort inom tre år.

Många planerade graviditeter är idag förknippade med ökad risk för fosterskador och komplikationer, till exempel i samband med graviditeter hos diabetiker.

Källa: Sahlgrenska akademin

EMOT

De djurförsök som föregick detta på apor utomlands hade ­knappast tillåtits i  Sverige.

Stora resurser läggs på ett problem som endast kommer att gynna ett fåtal.

Risker för både mottagaren och donatorn som måste genomgå operation och hormonbehandling.

Risker för mottagaren med de immundämpande läkemedel som behövs för att undvika bortstötning av den transplanterade livmodern.

Stora risker för barnet då ingen vet hur en transplanterad livmoder fungerar under en graviditet.

De långsiktiga effekterna av fostrets exponering för immun­dämpande läkemedel är inte klarlagda.

Okänt om barnet kan löpa större risk för sjukdomar längre fram i livet.

Det finns andra alternativ för föräldrar som önskar barn, som adoption eller surrogatmoderskap.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.