Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-07-16 06:34

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/ny-studie-inlasta-utslapp-riskerar-klimatmalen/

Vetenskap

Ny studie: Inlåsta utsläpp riskerar klimatmålen

Protester under klimatmötet i Paris 2015. Foto: Thibault Camus/AP

Det finns så mycket utsläppsintensiv infrastruktur med lång livslängd i världen, att målen i Parisavtalet redan nu tycks svåra att nå. Det visar en ny studie i tidskriften Nature. 

– Om den infrastruktur som redan finns används fullt ut, blir det svårt att uppnå klimatmålen, säger klimatprofessor Markku Rummukainen.

På FN:s klimatmöte i Paris i december 2015 enades världens länder om gemensamma mål: Utsläppen av växthusgaser skulle minska så att temperaturökningen hölls under 2 grader – allra helst under 1,5 grader – jämfört med förindustriell tid. De positiva effekterna av att hålla sig under 1,5 grader i stället för att närma sig 2 grader beskrevs som många.

Sedan dess har rapporterna om bakslag avlöst varandra. När FN:s klimatpanel i oktober förra året rapporterade om förutsättningarna för att nå målen i avtalet var slutsatsen: 

– Att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader är möjligt enligt kemins och fysikens lagar, men det skulle kräva förändringar i en skala som hittills aldrig har skådats, sa professor Jim Skea på IPCC då.

En studie som publicerades i tidskriften Nature på måndagen pekar i samma riktning. Amerikanska och kinesiska forskare har där kartlagt befintlig och planerad infrastruktur, till exempel kraftverk, industrier och transportfordon och räknat samman de utsläpp som kan kopplas till satsningarnas ekonomiska livslängd. 

Resultatet: utsläppen som kan väntas bli följden av redan uppbyggd infrastruktur, är större än hela koldioxidbudgeten inom ramen för Parismålet på max 1,5 grads uppvärmning. Om målet i stället skulle sättas till den högre uppvärmningen, 2 grader, utgör de ”inlåsta” utsläppen ungefär halva koldioxidbudgeten – om planerade satsningar räknas in: uppemot två tredjedelar.

– Det finns inte bara historiska och framtida utsläpp, utan man kan även prata om en tredje kategori med intecknade utsläpp. De är verkliga på ett sätt men samtidigt inte självklara. För att undvika dem måste vi både få till nya lösningar ute i samhället – och bli av med gamla beslut, säger Markku Rummukainen, professor och Sveriges representant i FN:s klimatpanel IPCC.

Att de förnybara energikällorna blir billigare och att energianvändningen effektiviseras kan vara delar av lösningen, menar han. Men också åtgärder som gör det möjligt att avveckla verksamheter.

– Genom nya lösningar, styrmedel och förändringar i efterfrågan kan man påverka vad en ekonomisk livslängd är. För att vi ska kunna uppnå klimatmålen behövs insatser för att avveckla de här anläggningarna innan den tilltänkta livstiden har gått ut. 

Att sluta subventionera verksamheter som orsakar utsläpp av växthusgaser är ett annat konkret sätt att politiskt påverka utsläppsnivåerna, menar Markku Rummukainen. Tidningen The Guardian kunde i förra veckan berätta om en studie som visade att G20-länderna de senaste åren har tredubblat sina subventioner till kolkraftverk – trots ett tio år gammalt löfte om att fasa ut just sådana subventioner.

Kina är det land med störst inlåsta utsläpp, omkring 41 procent av det som globalt kan förväntas med befintliga system. Det beror i hög grad på att en stor del av infrastrukturen är ny. Ett genomsnittligt kolkraftverk i Kina är 11,1 år gammalt, att jämföra med 39,6 år i USA och 32,8 år i EU.

Samtidigt som de nationella utsläppen i politiska sammanhang genomgående beskrivs utifrån det territoriella perspektivet – att ”svenska” utsläpp är de som sker inom Sveriges gränser – är en stor del av de utsläpp som sker kopplade till konsumtion utanför det egna landets gränser. Det kan handla om utlandsresor med flyg och konsumtion av produkter som är tillverkade någon annanstans.

– Sverige har ambitiösa mål som ligger ganska bra i linje med Parisavtalet, när det gäller de territoriella utsläppen. De allra senaste åren har dock inte visat på några större utsläppsminskningar, varken inom Sverige eller när det gäller konsumtionsbaserade utsläppen, säger Markku Rummukainen.