Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-25 05:18

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/ny-studie-smaltande-isar-kan-paverka-vadret-overallt/

Vetenskap

Ny studie: Smältande isar kan påverka vädret överallt

Foto som visar uppbruten is i Arktis nära nordpolen.
Foto som visar uppbruten is i Arktis nära nordpolen. Foto: NASA/REX

Den krympande isen i Arktis påverkar vädret, inte bara i Sverige och närområdet utan i hela världen, enligt en ny studie. Luft över det öppna Ishavet stiger och cirkulerar ända ner till tropikerna, där den bland annat ruckar på väderfenomenet El Niño, menar forskarna.

Att vädret i tropikerna kan styra vädret nära nordpolen är känt bland meteorologer. Olika svängningar i vädermönstren kring ekvatorn påverkar tryckfördelningen och därmed vädret i Arktis.

Men en ny studie stärker teorier som säger att det också finns ett motsatt samband.

Sommarisen i Arktis har gradvis blivit allt mindre sedan 1980-talet. Det går lite upp och ner år för år, men trenden pekar tydligt nedåt. Isytan sommaren 2012 är den hittills minsta. Förra sommarens is nådde en delad näst lägsta-nivå.

I den nya studien kopplar två forskare vid universitetet UCSD i San Diego i Kalifornien samman den minskade isytan med förändrade vädermönster i tropikerna. Forskarna noterar att passadvindarna har stärkts och väderfenomenet El Niño förskjutits i takt med att isen krympt.

Fram till 1999 startade El Niño såvitt man vet huvudsakligen utanför Perus kust, men sedan dess har flera episoder av detta återkommande fenomen startat i centrala Stilla havet.

– Det är en antydan om att vissa El Niño-händelser kan sättas i gång av arktisk luft som tagit sig ner, säger en av studiens författare, Charles Kennel, till miljösajten Mongabay.

Under El Niño blir havsvattnet i östra Stilla havet markant varmare än normalt, vilket påverkar vädret på i stort sett alla kontinenter. Om studien stämmer har ismängden i Arktis alltså global betydelse.

Att förhållandena i Arktis på detta sätt kan påverka vädret ända nere vid den så kallade intertropiska konvergenszonen beror på att luft stiger över det öppna havet, som är varmare än istäcket, och cirkulerar söderut, enligt Kennel och hans kollega Elena Yulaeva.

– Det är som att sätta ett stearinljus under atmosfären: Man får en konvektion, och när luften stigit till hög höjd har den ingenstans att ta vägen, så den rör sig gradvis söderut, säger Kennel.

När ”luftpaketet” nått trakterna av ekvatorn sjunker det och påverkar vädret där.

För några år sedan kom en studie som väckte diskussion i klimatforskarkretsar och som knöt samman krympande arktisk is med extremväderhändelser på mellanbreddgraderna, alltså en bit längre norrut än tropikerna.

Händelser som lyftes fram då var bland annat två kalla vintrar i Nordamerika och Europa och en förödande värmebölja i Ryssland, samtliga åren kring 2010.

En av de viktigaste delarna av vädersystemet på våra breddgrader är jetströmmen, som till stor del styr lågtryckens vandringar. Det står alltmer klart att huvudmotorn bakom jetströmmen är den skarpa temperaturkontrasten mellan Arktis och de tempererade områdena längre söderut (inklusive Sverige).

Eftersom Arktis nu värms upp mer än den övriga världen minskar denna temperaturskillnad. Därför hackar jetströmmens motor, och strömmen börjar bete sig ovanligt och avvika från sina vanliga spår.

En teori säger att en svagare jetström kan bidra till att oväder ”fastnar” och orsakar extrema regnmängder, som cyklonen Harvey i Texas 2017.

Sambandet är inte definitivt fastslaget, och det pågår en livlig vetenskaplig diskussion om saken, men det är vedertaget att det i alla fall finns en potentiell koppling mellan uppvärmningen längst i norr och extremväder på mellanbreddgraderna.

När Kennel och Yulaeva gick igenom forskningen om hur krympande isyta kan påverka mellanbreddgraderna tänkte Kennel: ”Oj, om effekten kan vara så stor och redan når ner till 45:e breddgraden, varför skulle inte de här atmosfäriska vågorna som bär all denna energi kunna nå ekvatorn?”