Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Pyramidernas toppar kan vara gjutna

Pyramiderna vid Giza: Mykerinos, Chefrens och Cheops är de enda av antikens sju underverk som fortfarande finns kvar.
Pyramiderna vid Giza: Mykerinos, Chefrens och Cheops är de enda av antikens sju underverk som fortfarande finns kvar. Foto: mediacolor's / Alamy

Efter 4 500 år kommer fortfarande nya teorier om hur pyramiderna byggdes. Materialprofessorn Michel Barsoum menar att de gamla egyptierna uppfann betongen 2 000 år före romarna och att stenarna i toppen måste ha gjutits på plats.

Pyramiderna vid Giza är de enda av antikens sju underverk som överlevt till våra dagar. De upphör aldrig att fascinera.

– Det finns så många mysterier. Ingen har hittat några ramper som stenarna kan ha släpats upp på, ingen har hittat några kopparstämjärn som egyptierna högg ut stenar med, säger Michel Barsoum, professor i materialvetenskap vid Drexeluniversitetet i Philadelphia i USA.

Nya teorier om hur människor redan för 4 500 år sedan kunde konstruera så stora byggnader med en sådan precision kommer hela tiden. I maj i år publicerades en artikel i tidskriften Physics Review Letters om hur tunga stenar och statyer släpades fram på en blandning av vatten och sand. I augusti kom en studie på sajten arxiv.org om att kalkstensblocken skulle kunna ha rullats fram med hjälp av fastbundna trästockar.

Själv blev Michel Barsoum uppringd runt millennieskiftet av en person som hävdade att hela mysteriet var löst. Pyramiderna är gjutna, och inte byggda av uthuggna stenblock, hävdade uppringaren.

– Jag började skratta. Alla vet ju att pyramiderna är byggda av kalksten. Betongen uppfanns ju av romarna flera tusen år senare.

Eftersom materialvetenskap är hans forskningsområde erbjöd han sig att undersöka sten från pyramider och avgöra om den var naturlig eller tillverkad av människor.

– Jag trodde att jag skulle klara av det på två veckor. Nu, 14 år senare, håller jag fortfarande på, säger han.

När han tittade på stenen i mikroskop upptäckte han områden med kisel och kalcium, precis som i jordarten diatomit. Diatomit bildas i sediment på havs- och sjöbottnar av skalen från döda kiselalger.

– Jag gick in på Google och skrev ”diatomit Egypten” och fick veta att jordarten finns 60 kilometer söder om pyramiderna. Det är ett nödvändigt villkor men inte ett tillräckligt bevis för att egyptierna kan ha gjutit stenen, säger han.

Tillsammans med en doktorand började Michel Barsoum experimentera med att blanda vatten, diatomit, kalk och fint pulver av kalksten.

– Vi göt några väldigt intressanta stenar som verkligen liknade pyramidsten, både på mikroskopisk och på makroskopisk nivå, säger han.

När vattnet avdunstade från blandningen bildades kalciumsilikat, som är huvudingrediensen i      cement. Den kalk som blev över blev till kalciumkarbonat, som kalksten till stor del består av, tillsammans med koldioxid från luften.

– Plötsligt fick jag en fantastisk idé. Eftersom kalciumkarbonat innehåller kol kan vi åldersbestämma pyramidstenen med kol-14-metoden. Om stenen inte är äldre än pyramiderna är det ett obestridligt bevis på att stenen är gjuten, säger Michel Barsoum.

Han skickade in några prover av pyramidsten och några bitar av naturlig kalksten från området runt pyramiderna. Mängden kol-14 i ett material halveras på 5 730 år. Om stenarna från pyramiden tillverkats av betong för 4 500 år sedan borde de alltså fortfarande innehålla en hel del kol-14. Om de var huggna ur kalksten skulle all kol-14 ha försvunnit.

– När resultaten kom visade det sig att alla prover från pyramiderna innehöll kol-14 men inga av de naturliga proverna gjorde det. Jag var helt i extas, säger han.

Michel Barsoum for till Egypten för att skriva en bok. Väl på plats insåg han att något inte stämde. Många av stenarna såg inte ut att vara gjutna. Dessutom skulle det gå åt enorma mängder kalk och krossad kalksten för att gjuta en hel pyramid.

– Om de ändå skulle krossa stenen kunde de lika gärna hugga den till stenblock. Och för att få kalk till betongen var de tvungna att hetta upp kalksten, och det kräver enorma mängder trä att elda med. Så för dem måste gjutning ha varit mycket svårare och väldigt mycket dyrare än att hugga ut sten och flytta den, säger han.

Men fortfarande tror han att en del av stenarna är gjutna, framför allt på pyramidernas toppar. Det är omöjligt att bygga ramper upp till den översta nivån, och om stenen göts på plats löser det problemet med hur sten kan ha fraktats upp dit.  Att stenproverna från pyramiden innehöll mycket kol-14 kan bero på att de kom från pyramidens yta. Kalksten är ett levande material, och när det utsätts för väder och vind kan stenen ta upp koldioxid från luften och se yngre ut än den är. Michel Barsoum väntar nu på tillstånd att få mäta mängden kol-14 i sten från pyramidernas inre, för att få ett avgörande bevis för att delar av pyramiderna är gjutna.

– Det vore verkligen synd om den här idén inte stämmer. Men min karriär hänger inte på detta, och jag kan inte säga något annat än data säger.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.