Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Så blir våra åsikter allt mer polariserade

De båda presidentkandidaterna i USA, Donald Trump och Hillary Clinton, under den sista tv-debatten inför valet i november.
De båda presidentkandidaterna i USA, Donald Trump och Hillary Clinton, under den sista tv-debatten inför valet i november. Foto: Saul Loeb/AFP

Presidentvalskampanjen i USA är ett tydligt exempel på två åsiktssystem i konflikt med varandra. Forskare har utvecklat en ny matematisk modell som visar hur samhällen kan bli alltmer polariserade.

”När du är en stjärna låter de dig göra det. Vad du vill.” Inspelningen från 2005, där Donald Trump skryter om hur han kan kyssa och tafsa på vackra kvinnor eftersom han är känd, som blev offentlig för några veckor sedan verkar allvarligt ha skadat hans möjlighet att bli USA:s nästa president. När väljarna inte längre har förtroende för honom som person slutar de också att tro på hans politik, menar Noah Friedkin, professor i sociologi vid University of California i Santa Barbara, USA.

– Varje individ har ett system av åsikter om till exempel frihandel och invandring, och åsikterna i olika frågor hänger ihop. Nu inför presidentvalet är åsiktssystemen starkt kopplade till de två kandidaterna. Om du ändrar åsikt om en kandidat kan det påverka förtroendet för hela det system av åsikter som kandidaten står för, säger han.

Noah Friedkin vill förstå hur det går till när nya åsikter eller trosföreställningar får fäste och sprids bland grupper av människor.

– Världen vi lever i präglas av dynamiken mellan olika trossystem eller åsiktssystem: olika system som hamnar i konflikt med varandra, ett visst trossystem som plötsligt börja växa och liknande. Dynamiken är central i mycket av det som är väldigt bra och väldigt dåligt i världen, säger han.

Han samarbetar sedan några år med en grupp ingenjörer, och tillsammans har de tagit fram en matematisk modell för hur åsikter sprids i en befolkning eller hur det går till när en grupp makthavare lyckas enas om ett beslut. Studien och resultatet publiceras i veckan i tidskriften Science.

– Dynamiken för trossystem är påtaglig överallt. Det kan gälla religion, politik eller inom forskarvärlden när vi ska enas om hur saker fungerar. Men vi saknar bra vetenskapliga teorier för hur dynamiken fungerar, säger Noah Friedkin.

I sin modell kopplar han och hans medarbetare ihop två olika delar som var för sig är väl kända inom psykologin och sociologin: att vi som individer har ett behov av att ha trosföreställningar och åsikter som hänger ihop och att våra åsikter påverkas av omgivningen.

 

Om du får mig att tänka om i en fråga så påverkar du mig mer än så. Min nya åsikt kommer att sprida sig till andra frågor som jag också ändrar uppfattning om, då de olika åsikterna är beroende av varandra.

 

– Från kognitionsvetenskapen vet vi att hjärnan organiserar information, tro, åsikter och uppfattningar i sammanhängande trossystem som ordnar vår syn på tillvaron. Vet du vad en person tycker i en viss fråga är det ofta lätt att gissa vad hon tycker om något annat, eftersom åsikterna är hoplänkade, säger Noah Friedkin.

Därför kan det få stora konsekvenser när någon ändrar uppfattning i en fråga – eller om en presidentkandidat.

– Om du får mig att tänka om i en fråga så påverkar du mig mer än så. Min nya åsikt kommer att sprida sig till andra frågor som jag också ändrar uppfattning om, då de olika åsikterna är beroende av varandra. Vår modell beskriver hur det fungerar, säger Noah Friedkin.

Foto: Pablo Martinez MonsivaisHan och hans forskarkollegor använder amerikanska opinionen om en möjlig invasion av Irak i början av 2000-talet som exempel på hur system av åsikter hänger ihop. USA:s utrikesminister Colin Powell talade inför FN:s säkerhetsråd i februari 2003 och presenterade tre påståenden: att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen, att massförstörelsevapnen utgjorde stor fara för länderna i regionen och för hela världen och att en förebyggande invasion av Irak skulle vara ett rättfärdigt krig.

Forskarnas modell visar hur många olika uppfattningar efterhand blev alltmer samstämmiga, och när människor blev övertygade om att det första påståendet stämde – att Saddam Hussein verkligen skulle ha tillgång till massförstörelsevapen – hade de också lätt att gå med på hela resonemanget.

– Men när man sedan inte hittade några massförstörelsevapen i Irak försvann grunden för hela det logiska resonemanget, och det gjorde förstås att människor ändrade uppfattning om invasionen. Det illustrerar väl hur dynamiken fungerar. Modellen kan användas i många andra politiska situationer också, säger Noah Friedkin.

Foto: DARKO BANDICHade inga massförstörelsevapen. Foto Darko Brandic/AP.

Peter Hedström, professor och föreståndare för Institutet för analytisk sociologi vid Linköpings universitet, tycker att resultaten är viktiga.

– Det är grundforskning, men det forskarna skriver om har en oerhörd betydelse för samhället. Vi noterar hela tiden hur politiska uppfattningar kan svänga väldigt snabbt, eller att det dyker upp diffusa sjukdomssymtom som kan ha mycket lite med verkligheten att göra men som nästan blir till epidemier, säger han.

Forskarnas modell visar också hur en liten grupp individer med en avvikande uppfattning kan få stort genomslag.

– Om de håller fast vid sin åsikt oavsett vad alla andra säger kan de gradvis påverka fler och till slut dra med sig hela flocken i sin egen riktning. Det fungerar lite som en smittsam sjukdom, säger Peter Hedström.

Det beror på att de flesta av oss tycker att det är obehagligt att ha föreställningar som skiljer sig mycket från vad andra runt omkring oss tycker och tänker.

– Antingen ändrar jag mig själv, eller också skärmar jag av mig från personen som säger att min verklighetsuppfattning är felaktig, säger Peter Hedström.

Med internet och sociala medier har det blivit lättare för människor att behålla avvikande uppfattningar.

– Förr kunde det vara svårt att hitta andra med samma åsikter, och då anpassade man sig till andras världsbild. Men på nätet är det lätt att hitta likasinnade, oavsett hur märkliga uppfattningar man har. I stället för att ändra åsikt ändrar man referensgrupp, och skärmar av sig i olika bubblor, säger Peter Hedström.

Henry Montgomery, professor emeritus i kognitiv psykologi vid Stockholms och Uppsala universitet, tycker också att modellen är intressant, och visar hur åsikter blir mer polariserade och extrema med tiden. Men han hade gärna sett att forskarna tog in fler aspekter i modellen, till exempel att vi aldrig kan vara helt säkra på vad andra människor egentligen tycker och tänker.

– Vi känner bara oss själva inifrån, och alla andra utifrån. Jag kan se någon råka ut för en olycka eller bli rånad och känna att jag borde ingripa men inte riktigt vågar. Om ingen annan gör något kan jag dra slutsatsen att de inte tycker att det behövs, och då tänka att jag kan tycka som dem. Men alla andra är ju förmodligen lika rädda och osäkra som jag, säger han.

Noah Friedkin menar att hans modell också kan förklara varför vissa personer fortsätter att tro att människan och djuren skapades för tiotusen år sedan eller att jordens klimat inte påverkas av våra utsläpp av växthusgaser, trots att de känner till att det finns gott om vetenskapliga belägg för att de har fel.

– Det finns ett pris du måste betala för att ha ett tankesystem som hänger ihop. Om du får information som påverkar en viss trosföreställning måste du välja. Antingen accepterar du informationen, och låter den sprida sig och påverka hela din verklighetsuppfattning, och det kan vara smärtsamt. Eller så får du avfärda den eller bortförklara den, för att kunna hålla fast vid ditt gamla, men kanske felaktiga, system, säger han.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.