Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Vetenskap

Så deltar du i jakten på den nionde planeten

Other: Nasa/AP

I veckan lanserades en webbsida där alla kan hjälpa till att avgöra om det finns en oupptäckt planet längst ut i vårt solsystem.

Den 13 mars 1781 upptäckte den tyske astronomen William Herschel en svagt lysande prick när han studerade Tvillingarnas stjärnbild i sitt hemmagjorda teleskop. Fyra dagar senare tittade han igen, och då hade pricken rört sig lite grann.

Det betydde två saker. Eftersom himlakroppen hade flyttat på sig måste den finnas i vårt eget solsystem. Och eftersom den hade rört sig så lite måste den ligga mycket långt bort ifrån oss.

William Herschel trodde först att det var en komet han hittat, men ganska snart stod det klart att det var en planet. Den fick namnet Uranus, och blev den första planeten som upptäckts i modern tid, och med hjälp av teleskop.

Men Uranus betedde sig inte som förväntat, och låg aldrig riktigt där den borde på stjärnhimlen. Den franske astronomen Urbain Leverrier försökte förstå vad som pågick. Efter månader av beräkningar kom han fram till att det måste finnas ytterligare en planet, längre ut, som påverkade Uranus bana med sin gravitation.

Han skickade sina beräkningar till observatoriet i Berlin. Redan samma natt, den 23 september 1846, hittade astronomerna där planeten Neptunus precis där Leverrier hade förutsagt att den borde ligga.

Sedan dess har vi inte sett några fler planeter i vårt eget solsystem. Pluto, som amerikanen Clyde Tombaugh fann år 1930, var alldeles för liten och bara en av många liknande himlakroppar i det så kallade Kuiperbältet bortanför Neptunus. Därför blev Pluto degraderad till dvärgplanet 2006, och solsystemet fick åter åtta officiella planeter: Merkurius, Venus, jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus.

Vi insåg att om Planet 9 finns så har vi den redan på bild, av ren tur.

Men nu kan det vara dags igen, mer än 170 år efter upptäckten av Neptunus. Och nu kan alla som har tillgång till internet också vara med och hjälpa till.

– Vi insåg att om Planet 9 finns så har vi den redan på bild, av ren tur, säger Brad Tucker, astronom på Mount Stromolo-observatoriet vid Australian national university utanför Canberra i Australien.

Han är ansvarig för webbsidan www.planet9search.org som lanserades i veckan, där den som vill kan leta efter planeten i bilder tagna med teleskopet Skymapper.

– Vi har 200.000 bilder som täcker hela södra stjärnhimlen. I stället för att försöka skriva en komplicerad datoralgoritm för mönsterigenkänning som ska söka igenom allihop ber vi nu intresserade i hela världen om hjälp, säger Brad Tucker.

Så kallad medborgarforskning, citizen science på engelska, där vanliga människor till exempel rapporterar in hur långt våren har kommit eller vilka fågelarter de ser, används i många forskningsprojekt. Men sällan i planetjakt.

– För en så stor fråga som den här brukar vi vanligtvis inte blanda in allmänheten. Men jag tror att många är intresserade av att vara med, inte minst på grund av de starka känslor som finns om ifall Pluto ska få kallas planet, säger Brad Tucker.

Idén om en nionde planet i solsystemet är inte ny. När Clyde Tombaugh hittade Pluto var han på jakt efter just en planet, eftersom astronomen Percival Lowell tyckte sig ha sett liknande avvikelser i Neptunus bana som Uranus uppvisar.

Den teorin är avfärdad nu, men det finns andra tecken som tyder på att det kan finnas ytterligare planeter där ute. Framför allt är det egenheter i banorna hos Sedna och andra småplaneter bortanför Kuiperbältet som skulle kunna förklaras av en tung och avlägsen planet.

Astronomerna Konstantin Batygin och Michael Brown vid California institute of technology (Caltech) har gjort datorsimuleringar av solsystemets utveckling, och kommit fram till både hur stor en sådan planet skulle vara och vilken bana den skulle gå i. Resultaten publicerade de i tidskriften The Astronomical Journal i januari förra året.

– Det finns goda belägg för att Planet 9 existerar. Men det finns också en del brister i resonemanget. Vi kommer antingen att hitta planeten eller utesluta att den finns. Finns den där ute är vi säkra på att vi redan har fångat den på bild, säger Brad Tucker.

Den ligger verkligen mycket långt bort. Men vi har hittat sådana avlägsna planeter i bana runt andra stjärnor. Det är inte alls ovanligt.

Caltechforskarnas beräkningar visar att planeten skulle vara ungefär tio gånger tyngre än jorden och ha en fyra gånger större diameter, vilket motsvarar en planet som är lite mindre än Neptunus. Den skulle gå ett varv runt solen på mellan 10 000 och 20 000 år.

– Så den ligger verkligen mycket långt bort. Men vi har hittat sådana avlägsna planeter i bana runt andra stjärnor. Det är inte alls ovanligt, säger Brad Tucker.

Bilderna från teleskopet Skymapper är idealiska för att hitta den nionde planeten, menar han.

– Ingen har sett planeten på norra stjärnhimlen. Skymapper har täckt in hela södra stjärnhimlen upprepade gånger. Därför kan vi jämföra bilder av samma del av himlen från olika nätter för att se om objekt rör sig och förändras. Det är också ett robotteleskop, så vi kan lätt tala om för det att rikta in sig åt det håll där vi upptäcker något intressant, säger Brad Tucker.

Brad Tucker och hans medarbetare vill alltså ha hjälp med att hitta förändringar på stjärnhimlen. Stjärnor och fjärran galaxer ligger kvar på samma ställe natt efter natt medan allt som finns i vårt eget solsystem rör sig. På den nya webbsidan har astronomerna lagt bilder tagna olika nätter, genom olikfärgade filter, ovanpå varandra. Om något på himlen har flyttat sig från en natt till en annan kommer det att lämna en punkt, ett spår eller ett band i en annan färg än resten av bilden.

– Om du klickar på det som förändrats i bilden får vi ett meddelande, och kan undersöka det vidare, säger Brad Tucker.

Det handlar inte bara om att hitta den gäckande nionde planeten. Där finns naturligtvis mycket annat som gömmer sig i Skymappers bilder, som okända kometer, asteroider och dvärgplaneter.

Internationella astronomiska unionen har ganska strikta regler om vilka namn nyupptäckta himlakroppar kan få, och det är inte troligt att en privatperson som hittar den nionde planeten på webbsidan kan påverka vad den ska heta. Namnet på en ny asteroid kan man däremot få välja, inom regelverket, menar Brad Tucker. Men att leta efter planeten är inte ett bra sätt att försöka bli kändis.

– Jag kan inte lova berömmelse. Men om någon gör en avgörande upptäckt av en viktig himlakropp kommer han eller hon att finnas med i författarlistan i alla vetenskapliga artiklar som publiceras om den. Och alla som har deltagit i sökandet kommer att finnas med i en lista som vi länkar till i artikeln, säger Brad Tucker.

Fakta.Jakten på Planet 9

På webbsidan www.planet9search.org kan alla som vill leta efter Planet 9 i 200.000 bilder av södra stjärnhimlen, fotograferade av teleskopet Skymapper i Siding Spring-observatoriet i utkanten av Warrumbungle national park i sydöstra Australien.

I januari 2016 publicerade forskare vid California institute of technology i USA beräkningar om att en nionde planet borde finnas, för att förklara märkligheter i banorna hos småplaneter i solsystemets utkant.

Planet 9 skulle vara tio gånger tyngre än jorden, och gå ett varv runt solen på mellan 10.000 och 20.000 år. Liknande avlägsna planeter har observerats runt många andra stjärnor i Vintergatan.

Källa: Australian national university

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.