Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-16 08:39

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/skandaler-drabbar-hajpad-forskning-om-stamceller/

Vetenskap

Skandaler drabbar hajpad forskning om stamceller

Röda blodceller framställda ur embryonala stamceller.
Röda blodceller framställda ur embryonala stamceller. Foto: Foto: National Academy of Sciences

Kirurgen Paolo Macchiarini är bara en i raden av forskare som bluffat om stamceller. Ett nytt uppmärksammat fall i USA gäller sprutor med stamceller rakt in i hjärtat. Svensken Jonas Frisén avslöjade att forskarna bakom metoden förfalskat resultat.

Per Snaprud
Rätta artikel

Experimenten gav hopp åt hjärtsjuka. Den amerikanske läkaren Piero Anversa framkallade en hjärtattack hos möss, och sprutade sedan in stamceller från mössens egen benmärg i deras hjärta. Nio dagar senare började stamcellerna bygga upp nya blodkärl och muskelvävnad. Och viktigast av allt: hjärtat fick ökad kraft att pumpa blod, enligt en rapport från 2001.

Stamceller är ett slags omogna celler som hjälper kroppen att reparera sig själv efter skador och slitage. För precis tjugo år sedan lyckades den amerikanske biologen James Thomson för första gången odla mänskliga stamceller framställda ur embryon som blivit över efter provrörsbefruktningar. Genombrottet utlöste enorma förhoppningar om att det snart skulle bli möjligt att bota massor av sjukdomar med stamceller.

Piero Anversa använde en annan typ av stamceller, men blev ändå en del av hajpen. Han fick stora anslag till sin forskning, och ett fint jobb som professor på Harvard Medical School. Hans forskargrupp levererade en strid ström av uppseendeväckande rön.

Det hade länge varit en dogm att det mänskliga hjärtat saknar förmåga att bilda nya muskelceller. Piero Anversa och hans medarbetare gav ett helt annat besked. De hävdade att hela hjärtat byts ut ungefär vart femte år.

Jonas Frisén, professor i stamcellsforskning vid Karolinska institutet i Solna, blev misstänksam. Han utnyttjade ett slags kol-14-datering och kom fram till att hjärtceller visserligen kan nybildas – men bara i en takt som motsvarar ett halvt hjärta under ett helt liv.

Jonas Frisén, professor i stamcellsforskning.
Jonas Frisén, professor i stamcellsforskning. Foto: Christine Olsson

Forskarna i USA stod på sig. År 2012 rapporterade de samma resultat som tidigare, men nu baserat på kol-14-metoden. Jonas Frisén bad att få se forskarnas rådata. 

– Då såg jag att de inte behandlat data så som de själva påstått. Vissa data var helt enkelt ändrade. Och det påpekade jag, säger Jonas Frisén.

Följden blev att Piero Anversa tvingades dra tillbaka sin vetenskapliga rapport om hjärtats snabba förnyelse.

Han fick kritik även från andra håll. Flera forskargrupper försökte utan framgång upprepa konststycket att omvandla stamceller från benmärgen till hjärtceller. Piero Anversa och hans medarbetare hävdade till sitt försvar att odling av stamceller är ett mycket krävande hantverk, en konst som endast ett fåtal virtuoser behärskar. 

– Det är bara trams. Om man inte kan beskriva det man gör så att andra kan upprepa försöken så stämmer det ju inte, säger Jonas Frisén.

Nu, efter flera år av granskning och rättsliga fejder, kräver Piero Anversas tidigare arbetsgivare att 31 av hans vetenskapliga rapporter dras tillbaka på grund av fusk. Och den amerikanska hälsomyndigheten NIH har tillfälligt stoppat ett kliniskt försök med stamceller mot hjärtsvikt som bygger på hans forskning. DN har sökt den nu 80-årige Piero Anversa för en kommentar.

Inom stamcellsforskningen är det mer än dubbelt så vanligt att vetenskapliga rapporter dras tillbaka än inom annan biologisk vetenskap. Det framgår av den hittills bästa undersökningen av saken gjord på uppdrag av Retraction Watch, en blogg som samlar uppgifter om tillbakadragna forskarrapporter. Men studien bör tolkas med viss försiktighet eftersom den är begränsad och tre år gammal, enligt Ivan Oransky, en av grundarna till Retraction Watch.

Helt klart är dock att skandaler inom stamcellsforskningen ofta får stort genomslag i media.

– Det brukar handla om högprofilerade forskare vid prestigefyllda universitet. Och, som talesättet lyder: ju större de är, desto hårdare faller de, säger Ivan Oransky.

Ett tydligt exempel är kirurgen Paolo Macchiarini som bluffade om sina försök att operera in plaststrupar täckta av patientens egna stamceller. Kjell Asplund, ordförande i Statens medicinsk-etiska råd, menar att fallet illustrerar flera riskfaktorer för fusk.

– Allting gick väldigt snabbt, säger han.

Forskningsfältet var hajpat. Företag med ekonomiska intressen var inblandade. Patienterna hade få behandlingsalternativ, och de vetenskapliga tidskrifterna som publicerade Macchiarinis rapporter slarvade med granskningen för att bli först med uppseendeväckande resultat.

Kjell Asplund anser att fusk ofta beror på en lokal kultur som tillåter genvägar, och att förebyggande arbete måste handla om att förändra den kulturen. Däremot tror han inte på hårdare straff.

– Straffen är redan oerhört hårda, säger han.

Den som gjort sig skyldig till fusk kan bli av med sina forskningspengar. Dessutom innebär ett fördärvat rykte ofta att karriären är slut.

För ett par veckor sedan lanserade Retraction Watch en databas med över 18.000 indragna forskarrapporter, den största i sitt slag. Syftet är att hjälpa seriösa forskare att undvika opålitliga data.

Ivan Oransky understryker att omkring en fjärdedel av fallen handlar om ärliga misstag. Men över hälften innehåller plagiat, påhittade resultat eller annat fusk.

I den nya databasen finns 127 forskarrapporter med svenska medförfattare. Den innehåller ingen speciell kategori för stamcellsforskning, men ger många träffar på skandaliserade namn som Paolo Macchiarini och Piero Anversa.

Deras beteende är förstås ovanligt. Andelen indragna vetenskapliga rapporter utgör långt under en promille av allt som publiceras. Och hederlig forskning om stamceller har gett viktig kunskap om hur kroppen fungerar.

För drygt tio år sedan lyckades japanen Shinya Yamanaka backa hudceller i utvecklingen till något som liknar stamceller från ett embryo, vilket gav honom ett Nobelpris. Än så länge har ingen typ av laboratorieodlade stamceller lett till en etablerad behandling, men tester är på gång mot skador i ögats näthinna och mot Parkinsons sjukdom.