Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Stöd i skolan livsviktigt för barn med adhd

Stockholms stad sänker anslagen till barn med särskilda behov samtidigt som antalet adhd-diagnoser ökar. Nya studier visar att adhd-mediciner minskar risk för brott, olycksfall och drogmissbruk, men den viktigaste behandlingen är att träna på att klara svåra situationer. Extra stöd kan därför vara livsavgörande.

När Percy Jackson, en tolvåring med dyslexi och adhd, blir relegerad från sin sjätte skola på lika många år har han sedan länge förlorat tron på sig själv. Men så får han veta att han är en riktig hjälte och son till guden Poseidon.

På Halvblodslägret på Long Island utanför New York kämpar han mot titaner och monster från den grekiska mytologin tillsammans med andra oäkta barn till Olympens gudar, alla med adhd och dyslexi.

Dyslexin beror på att deras hjärnor är programmerade att läsa klassisk grekiska, och adhd:n på att de är förberedda för strid. Eftersom de märker allt som händer omkring dem och reagerar på impuls kan de klara sig på slagfälten.

Den amerikanske författaren Rick Riordan började skriva böckerna om Percy Jackson till sin son Haley, som även han har adhd och dyslexi, för att skapa en hjälte han kunde identifiera sig med. Den andra filmen, ”Percy Jackson och Monsterhavet”, hade premiär i Sverige i förra veckan.

Diagnosen adhd, som innebär koncentrationssvårigheter, överaktivitet och brist på impulskontroll, har ökat enormt de senaste åren och allt fler barn får medicin för att lindra sina symtom. Paul Lichtenstein, professor i genetisk epidemiologi vid Karolinska institutet, och hans forskargrupp visade förra året att brottsligheten minskar med 30 procent hos vuxna som tar läkemedel mot adhd. I en ny studie som snart ska publiceras har de sett att även risken för trafikolyckor och drogmissbruk minskar ungefär lika mycket. Sannolikheten att bli drogmissbrukare längre fram minskar också, tvärtemot vad många kritiker till medicinering brukar hävda.

Ändå ser han det som ett problem att så många barn får diagnos och medicin, och tror inte att det beror på att antalet fall har ökat.

– Det här ökande diagnosticerandet är ett politiskt beslut, eftersom skolan inte kan hjälpa barn utan diagnos. Barnen har behov, och det är problematiskt om de inte får det stöd de behöver. Men det blir onda cirklar. Enda sättet för barn som har problem att få hjälp är att få en diagnos. Det leder till att man diagnosticerar alla barn som har något problem av något slag. Och då kommer antalet diagnosticerade barn att öka, och med ökningen kan vi inte hjälpa alla barn med behov, säger han.

Utvecklingen har lett till att Stockholms stad nu minskar anslagen till barn med särskilda behov med minst 130 miljoner kronor, vilket drabbar resursskolor och deras elever hårt.

– Insatser i skolan är extra viktiga för de här barnen. Mediciner lindrar symptomen, men den viktigaste behandlingen är att de får träna på att klara av olika situationer, och lyckas, säger Anne-Liis von Knorring, professor emerita i barn- och ungdomspsykiatri vid Uppsala universitet och överläkare vid Akademiska sjukhuset.

Percy Jackson upptäcker att han passar ypperligt i en värld med krig och monster. Att adhd bara blir ett problem i ett samhälle som vårt som ställer höga krav på vår förmåga att planera och organisera är Paul Lichtenstein och Anne-Liis von Knorring överens om.

– Ja, om det inte fanns fördelar med adhd skulle det inte vara så vanligt förekommande. Det behövs många olika förmågor i ett samhälle. I vissa lägen är det bra att reagera på impuls, och inte vara långsam och eftertänksam. När vi var samlare behövdes de som gav sig fram och hoppade på bytet före alla andra. I dag behövs de som idésprutor, och de är ofta mycket kreativa. Tanken med behandlingen är inte att ta bort hela beteendet, säger Anne-Liis von Knorring.

– Om jag blir fast på en öde ö skulle jag hellre vilja vara med någon med adhd som kan göra saker än med en forskare som sitter och räknar, säger Paul Lichtenstein.

Han poängterar också att vi alla är olika i vår uppmärksamhet och vår koncentration, och att vem som får diagnosen bara beror på var vi råkar sätta gränsen mellan friskt och sjukt.

– Vi behöver diagnoserna för att kunna kommunicera, men man ska inte tro att diagnoserna är sanna. Jag brukar säga på mina föreläsningar: diagnoser är skitdåligt, men det är det bästa vi har, säger han.

Förra året presenterade DN statistik som visar att barn som är födda sent på året har en större risk att få en adhd-diagnos än andra, fast de kanske bara är mer omogna än sina klasskamrater.

– Vi ska definitivt ge medicin till barn som verkligen behöver det, men vi måste göra andra saker också. Och vi har tappat det på vägen. En sak vi har missat är att ha en mer flexibel skolstart, och att låta omogna barn gå om en klass. Vi måste erkänna att vi är olika och har olika behov, säger Paul Lichtenstein.

Och precis som Percy Jackson får veta att han är en hjälte och halvgud måste barnen med adhd-diagnos få hjälp att hitta sina styrkor.

– Det är otroligt viktigt för barnens utveckling att de hittar vad de är bra på och bygger upp självförtroendet. Och helst ska det vara något positivt, och inte att de är bäst på att slåss, säger Anne-Liis von Knorring.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.