Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-02-25 05:14

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/traden-i-amazonas-ar-som-ett-bibliotek-over-manniskans-historia/

Vetenskap

Träden i Amazonas är som ett bibliotek över människans historia

Ett paranötsträd i Jaú nationalpark i Amazonas i Brasilien.
Ett paranötsträd i Jaú nationalpark i Amazonas i Brasilien. Foto: Victor Caetano-Andrade

Årsringar, dna och kemiska analyser av träd i tropikerna kan berätta historien om mänskliga aktiviteter där inga andra arkeologiska lämningar har överlevt.

Människan har alltid påverkat och förändrat sin miljö. Nu finns det nya metoder för att undersöka hur, även där det saknas rester av gravar, boplatser, konst, skriftliga dokument eller muntliga traditioner.

– Ibland kan det vara mycket svårt att hitta bevarade arkeologiska lämningar i tropiska skogar. Men trots det verkar folk för det mesta inte bry sig om de levande träden som står där, säger Victor Caetano-Andrade vid Max Planck-institutet för människans historia i Jena i Tyskland.

Många av träden har vuxit där mycket länge. I Amazonas finns paranötsträd som är mellan 700 och 1000 år gamla.  De levde alltså redan när européerna först kom till Amerika, och bär därför på spår av vad som då hände med den amerikanska ursprungsbefolkningen.

– Paranötsträdet är en ikonisk art, som människor har använt under mycket, mycket lång tid, säger Victor Caetano-Andrade.

Paranötter har troligen brukats och vårdats av människor i dagens Brasilien i minst 11 000 år. Victor Caetano-Andrade och hans kollegor har undersökt årsringarna i borrkärnor från träden för att se när de hade gott om utrymme och kunde växa mycket varje år, och när tillväxten har gått långsammare. Kemiska analyser av olika varianter av kolatomer och syreatomer i ringarna visar hur tillgången till ljus och vatten har varit, och hjälper forskarna att skilja på vad som beror på mänsklig påverkan och vad som är naturliga effekter av väder och klimat. 

– Vi kan se att människor har röjt undan andra träd, som de inte hade någon nytta av, så att paranötsträden har fått mer plats. Vi ser också att nya träd kunde gro och växa upp.

Ett paranötsträd i Tapirapé-Aquiri nationalpark i Brasilien.
Ett paranötsträd i Tapirapé-Aquiri nationalpark i Brasilien. Foto: Victor Caetano-Andrade

Att datera trä med hjälp av årsringar kallas dendrokronologi.

– Det är en mycket gammal vetenskap. Men den har mest använts i områden med tempererat klimat, där det är lättare att se årsringarna, säger Victor Caetano-Andrade.

Forskarna trodde länge att det behövs tydliga årstidsväxlingar för att träd ska få årsringar, och att dendrokronologi därför inte går att använda i tropikerna.

– Men de senaste decennierna har det hänt mycket. Nu känner vi till fler än 200 arter som bildar årsringar även i tropikerna.

I en artikel i veckans nummer av tidskriften Trends in Plant Science beskriver Victor Caetano-Andrade och hans medarbetare hur träd i tropiska områden fungerar som tidskapslar för människans historia i området. Genom att undersöka dem kan vi också lära oss hur vi bättre ska bevara våra tropiska skogar, som är den mest hotade miljön på jorden efter isen vid polerna, menar forskarna.

– Vi kan svara på många fler frågor. Det vi gör är en blandning mellan historia, arkeologi och ekologi, säger Victor Caetano-Andrade. 

Victor Caetano-Andrade vid Max Planck-institutet för människans historia i Jena i Tyskland.
Victor Caetano-Andrade vid Max Planck-institutet för människans historia i Jena i Tyskland. Foto: Max Planck Institute for the Science of Human History

Förutom årsringarna och sammansättningen av kol- och syreatomer mäter forskarna också trädens åldrar med kol-14-metoden, när ringarna är svåra att avläsa.

– Man har använt de har teknikerna ett tag nu, även i tropikerna. Det nya vi gör är att använda dem på arter som har varit särskilt viktiga för människor, för att få reda på hur träden har tagits om hand och brukats. Dessutom använder vi genetik, säger Victor Caetano-Andrade.

Trädens dna kan visa om de har varit odlade, och om människan har förädlat dem. Forskare har till exempel sett att kakaoträd har dna-varianter som ger bönor som inte är så beska och att de är motståndskraftiga mot vanliga sjukdomar. Om en art har mycket liten genetisk variation mellan olika individer är det i stället ett tecken på att människor vid någon tidpunkt har huggit ned eller försökt utrota arten, kanske för att ge plats åt annan odling.

– Vår idé är att kombinera allt det här med historiska källor för att få en mycket tydligare bild av vad som hänt.

 

Victor Caetano-Andrade kommer själv från Brasilien, och utbildade sig först till skogsingenjör innan han blev intresserad av historisk ekologi.

– Jag tillbringade åtta eller nio månader i skogen i Amazonas och samlade in prover, både nära arkeologiska platser och långt ifrån dem, så att vi kan jämföra träd som människor har påverkat med träd som troligen aldrig har vårdats av människor, säger han. 

Européernas ankomst till Amerika ledde till massdöd bland urbefolkningen. Det syns även i skogen.

– Odlingarna övergavs och den naturliga skogen tog över. Inga nya paranötsträd började växa. 

Men i slutet av 1800-talet blev det plötsligt en så enorm efterfrågan på gummi att Brasilien hamnade mitt i en gummirusch.

– Då kom det nya kolonisatörer, och människor började påverka och bruka skogen igen, och nya träd som människor använder planterades och kunde slå rot igen, säger Victor Caetano-Andrade.

Varje dag försvinner 32 000 hektar tropisk skog. I mitten av det här seklet kommer över halva jordens befolkning att bo i tropikerna. Det medför nya och svårare hot mot skogarna. Forskarna skriver i sin artikel att det är viktigt att arkeologer och ekologer samarbetar för att bevara dem, både för trädens avgörande roll för jordens klimat och för att de är dokument över människans tidigare historia.

Victor Caetano-Andrade vill gärna undersöka andra arter, som liksom paranötsträdet har varit viktiga för människor under historien.

– Jag hade som mål att även samla in prover från mahogny, som har använts på andra sätt. Men de var nästan omöjliga att hitta. Man lät ju paranötsträden stå kvar för att få nötter. Mahogny har man ju i stället huggit ner för att använda virket, så tyvärr hittade jag inte tillräckligt många.

 

En forskare tar prover från ett paranötsträd i Tapirapé-Aquiri nationalskog i Brasilien.
En forskare tar prover från ett paranötsträd i Tapirapé-Aquiri nationalskog i Brasilien. Foto: Victor Caetano-Andrade