Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-13 08:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/vad-var-det-du-sag-och-vad-var-det-de-sa/

Vetenskap

Vad var det du såg, och vad var det de sa?

Polisbil vid platsen där Olof Palme mördades.
Polisbil vid platsen där Olof Palme mördades. Foto: Rolf Söderberg/DN/TT

Vittnesmål är ofta avgörande för rättsväsendet. Men ögonvittnen missar viktiga detaljer, och vi minns inte samtal så bra som vi tror, visar forskning.

Vittnena på mordplatsen spelade huvudrollen under förra veckans presskonferens om mordet på Olof Palme.

– Mordet skedde inför ganska många människor, som såg hela eller delar av förloppet av det som hände. Det var synnerligen varierande uppgifter från de här vittnena, säger åklagare Krister Petersson.

Mördaren var enligt vittnena klädd i rock eller i dunjacka, och han var barhuvad, hade stickad mössa eller keps, och höll kanske i en väska. Några av signalementen skulle kunna stämma in på Stig Engström, den så kallade Skandiamannen, enligt Krister Petersson. Stig Engström lämnade också uppgifter som avvek mycket från vad andra vittnen berättade.

– Även om det var kaotiskt på platsen, och jobbigt, så har vi konstaterat att det inte finns någon person – ingen polisman, inget vittne, ingen annan – som omtalar att man har sett Engström framme hos någon polis efter dådet, och definitivt inte agerande på det sätt han själv säger, säger Krister Petersson.

Hur du själv skulle reagera och vad du skulle uppfatta som vittne på en brottsplats är omöjligt att veta.

– De flesta av oss lever våra vanliga liv, och går inte runt och håller utkik efter att brott eller olyckor ska inträffa, säger Ira Hyman, professor i psykologi vid Western Washington University i Bellingham i USA.

När den amerikanska vetenskapsorganisationen American Association for the Advancement of Sciences, AAAS, höll sin årliga konferens i Seattle i början av året var Ira Hyman en av talarna vid ett seminarium om hur lärdomar från psykologiforskning kan förbättra rättsväsendet och öka rättssäkerheten

På en brottsplats kan det ta tid att bli medveten om att något har hänt eller håller på att ske, och det är lätt att missa avgörande detaljer och att missförstå situationen. 

– Vårt minne fungerar inte som en videobandspelare som spelar in allting precis som det är. Vi får bitar av det, och tyvärr fyller hjärnan ibland i luckorna själv. När vi som psykologer försöker värdera vittnesmål måste vi ta hänsyn till sådant, säger Ira Hyman.

Hans forskargrupp studerar hur vi uppfattar komplexa situationer. I ett experiment lät de försökspersoner se ett videoklipp av en korridor där många studenter rör sig och där en ung man stjäl en blommig ryggsäck. En grupp försökspersoner fick veta att en stöld skulle begås, en grupp uppmanades bara att titta uppmärksamt på filmen och en grupp fick till uppgift att räkna antalet personer med vita tröjor.

– Det liknar en verklig situation mycket mer. Vi sitter vanligen inte och väntar på att brott ska begås utan är ofta upptagna med annat, säger Ira Hyman.

I den första gruppen upptäckte nästan alla stölden. Det gjorde också ungefär två tredjedelar av personerna i den andra gruppen. Bland dem som räknade tröjor såg färre än hälften att ryggsäcken blev stulen. 

Men den komplexa miljön påverkade försökspersonernas förmåga att känna igen gärningsmannen. När de skulle identifiera den skyldige bland en rad bilder var det många som pekade ut en man som hade suttit och läst vid ett bord i korridoren, och alltså varit synlig i bild under hela filmen. Forskarnas tolkning är att hans ansikte såg bekant ut, och att försökspersonerna därför valde honom trots att han inte hade något med stölden att göra. 

Vi vet att ögonvittnen som pekar ut fel gärningsperson troligen är det främsta skälet till felaktiga domslut. När vi helt och hållet förlitar oss på att ögonvittnen ska känna igen en okänd person kan det bli mycket problematiskt.

– Vi vet att ögonvittnen som pekar ut fel gärningsperson troligen är det främsta skälet till felaktiga domslut. Och när vi helt och hållet förlitar oss på att ögonvittnen ska känna igen en okänd person kan det bli mycket problematiskt, säger Ira Hyman.

I ett annat experiment fick deltagarna se ett videoklipp från passagerarsätet i en bil som kör genom en stad, och fick till exempel till uppgift att räkna antalet skolbussar. Plötsligt krockar två bilar i utkanten av synfältet. 

– De flesta upptäcker olyckan, men det är mycket osannolikt att de såg vad som hände från början. Men när vi frågar dem om vad som orsakade olyckan så ger de ett svar, trots att de inte såg eller märkte vad som hände innan krocken. Så svaret är vanligtvis fel, säger Ira Hyman.

Därför är det oerhört viktigt att ögonvittnen frågas ut på rätt sätt.

– Om människor får frågor om något de inte har sett, även om de kanske såg slutet av ett förlopp, kommer de att fylla ut luckorna med annat, med information som mycket ofta är felaktig, säger Ira Hyman.

Det är viktigt att ställa öppna frågor och låta vittnen berätta fritt vad de såg och vad de kommer ihåg. Hur frågorna formuleras påverkar också svaren.

– Om vi frågar om när bilarna körde på varandra eller när de kraschade in i varandra får vi olika svar, bara genom att byta verb. Det påverkar hur människor uppskattar hastigheterna bilarna hade, och plötsligt kan de minnas krossat glas på olycksplatsen. Det är verkligen förvånande hur lite som behövs för att få felaktig information från vittnen, säger Ira Hyman.

När jag ställer en fråga talar jag om för dig att jag tror att du vet svaret.

– När jag ställer en fråga talar jag om för dig att jag tror att du vet svaret. Frågar jag: Hur var frukostbuffén i morse? så visar det att jag har anledning att tro att du var där.  Frågan: Hur var maten i fängelset? kan säga mycket om min uppfattning om dig. Det måste vi komma ihåg när vi ställer frågor, säger Sarah Brown-Schmidt, psykologiforskare vid Vanderbilt University i Nashville.

Hon har studerat hur vi minns samtal vi har haft. Det är också mycket viktigt att känna till när vittnen ska redogöra för tidigare konversationer.

– En slutsats är att vårt minne för samtal är begränsat. Mellan fem minuter och fem dagar efteråt minns människor någonstans mellan noll och 40 procent av de specifika orden som användes, säger hon.

Minnet av vad som sades blir sämre ju längre bak i tiden samtalet ligger.

– Vi är bättre på att komma ihåg vad samtalet handlade om i stort än detaljer om vilka ord som användes. Och det börjar komma nya resultat som tyder på att vi tenderar att minnas samtal med olämpligt innehåll bättre, säger Sarah Brown-Schmidt.

Vad vi minns beror även på vem som talar.

– Människor är ungefär dubbelt så benägna att komma ihåg vad de själva sa än vad andra har sagt till dem.

Under Watergateaffären vittnade Richard Nixons juridiske rådgivare John Dean inför senaten om ett samtal han haft med presidenten den 21 mars 1973. Senare har forskare jämfört vittnesmålet med ljudinspelningar.

– Dean vittnar om att de diskuterade utpressning med krav på en miljard dollar. Det är ett ganska spektakulärt samtal. Dean har helt rätt i sitt vittnesmål. De hade en lång diskussion om utpressning på en miljard dollar. Men han minns inte datumet, och han felciterar Nixon. Det illustrerar väl hur människor kan ha rätt i stora stora drag men ha fel om detaljerna, säger Sarah Brown-Schmidt.

Ämnen i artikeln

Psykologi
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt