Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Varannan stjärna har planeter omkring sig

Astronomer har hittat över tusen främmande världar. Nu väntar de bara på planeter med perfekta förhållanden för utomjordingar.

– Jag tror att vi kan bekräfta en jordliknande planet i den beboeliga zonen inom några få ­månader, säger Alexis Brandeker, astronom på Stockholms universitet och en av de ledande för ett nyinrättat centrum för astro­biologi.

Ett liknande centrum har nyligen upprättats vid Lunds universitet. Jakten på planeter runt främmande­ stjärnor – så kallade exoplaneter – är ett hett forskningsområde just nu. Det mest ­vitala inom hela astronomin, enligt många bedömare.

För bara 16 år sedan hittade ett schweiziskt forskarlag den första bekräftade exoplaneten runt en vanlig stjärna. Det var en sensation som rubbade bilden av vårt eget solsystem som en unik konstruktion i universum. Sedan dess har antalet kända exoplaneter ökat i snabb takt.

För några veckor sedan rapporterade en forskargrupp runt Nasas rymdteleskop Kepler att de hade hittat 1.235 möjliga planeter. Av dem är 68 i ungefär samma storlek som jorden.

Cirka 54 planeter befinner sig i den beboeliga zonen, där temperaturen är lagom för att vatten ska kunna vara flytande. Fem möjliga planeter är både jordliknande i storlek och finns i den beboeliga zonen. De skulle alltså vara tänkbara hem för utomjordingar, om de kan bekräftas.

– Kepler är designat för statistiska undersökningar, inte i ­första hand för att bekräfta enskilda planeter, säger Sara Seager som är professor i astronomi vid MIT och en av forskarna bakom de nya resultaten­.

Den största sensationen med statistiken är att närmare hälften av de undersökta stjärnorna visade sig ha planeter omkring sig. Det innebär att universum är alldeles fullt av planeter, även sådana i jordliknande storlek. Eventuella utomjordingar har alltså ofantligt många möjliga ställen att leva på.

Alexis Brandeker bedömer att omkring 90 procent av Keplers planetkandidater verkligen kommer att stå sig som planeter när de granskas med andra metoder. Hittills är 15 av de drygt 1.200 bekräftade.

Kepler arbetar genom att registrera ljus från alla stjärnor på himlen i en liten del av vår Vintergata. Om ljuset minskar med en viss periodicitet, finns det anledning att tro att en planet skymmer ljuset. Men effekten är liten och svår att mäta. Man kan jämföra med att en fluga flyger framför helljuset på en bil.

– Med denna teknik är det lättare­ att hitta planeter som ligger nära sin sol, säger Alexis Brandeker.

Om stjärnan har ett helt planetsystem omkring sig, som vår sol har, går det att räkna på hur planeterna påverkar varandras banor med sin gravitation. Då kan man bekräfta planeternas existens med mycket större säkerhet, vilket Kepler har gjort i flera fall.

Den metod som hittade de allra första kända exoplaneterna kallas för radialhastighet. Då mäter astronomerna stjärnans röd- och blåförskjutning. På så sätt kan de se att stjärnan vaggar en aning, när den påverkas av planetens gravitation.

Det fungerar bara om planeten är stor och ligger nära sin stjärna.
Det går också att fotografera planeterna direkt. Men då måste planeten ligga långt ute från sin stjärna – mer än tio gånger längre ut än jorden.

Amatörastronomer hjälper också till i jakten på exoplaneter. Proffsen hittar misstänkta planeter med radialhastighetsmetoden, sedan får amatörerna till uppgift att studera dem genom att fotografera och mäta ljuset vid ett givet tillfälle.

Alexis Brandeker hoppas på nya teleskop som är bättre designade för att hitta just lagom stora planeter i den beboeliga zonen. Själv arbetar han med ett projekt inom europeiska rymdstyrelsen, ESA, som kallas för Plato. Om teleskopet får klartecken nu i oktober kan det stå färdigt om sex år.

För några dagar sedan kom uppgifter från en man som ansåg sig ha hittat spår av utomjordiskt liv på ett lite lättare och snabbare sätt. Richard Hoover, anställd av Nasa, påstod sig ha hittat spår av små bakterier i meteoriter.

Efter att ha blivit refuserad i etablerade vetenskapliga tidskrifter publicerade han sina artiklar i en nättidskrift där entusiaster för alternativa idéer brukar skriva.
Alexis Brandeker är mycket kritisk till de påstådda rönen:

– Det är synd, för det skadar dem som är seriösa inom astrobiologin.

Stefan Bengtson på Naturhistoriska riksmuseet är en av världens ledande experter på spår av tidigt liv i stenar. Han uttrycker sig ännu hårdare:

– Jag måste såga detta jämns med fotknölarna, och det är verkligen inte ofta jag gör det.

Enligt Stefan Bengtson uppvisar nättidskriften Journal of Cosmology­, där Hoover har publicerat sig, alla tecken på att vara ”en klockren konspirationssekt”. Det finns inte ett enda bevis i artikeln för att meteoriterna skulle innehålla några spår av liv, säger han. Det som finns är några foton på trådliknande formationer, något som är mycket vanligt bland mineral.

– Det går alltid att lägga ett foto av en tråd bredvid ett foto av en bakterie. Men väldigt mycket kan vara trådformat.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.