Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Vetenskap

Vid våra sinnens fulla bruk

Vår känsla för syn, smak och lukt skiljer oss från andra däggdjur och våra förfäder. Både färgseende och färgblindhet gav oss fördelar, och vår kärlek till socker, umami och stärkelse kan ha gjort oss till människor. Men konstgjord belysning, förorenad luft och ständig tillgång till söt mat kan både förstöra våra sinnen och göra oss sjuka och överviktiga.

Färgseende och färgblindhet gav mat och skydd mot rovdjur

Vi ser världen med mycket mer färg och detalj än andra däggdjur. Men även färgblindhet har evolutionära fördelar.

Runt åtta procent av alla män och en procent av kvinnorna har svårt att skilja på rött och grönt. Inte ens bland våra närmaste släktingar primaterna varierar färgseendet så mycket mellan olika individer

– Det kan ha gett oss fördelar. Individer med gott färgseende var bra på att hitta frukt i träden, och de färgblinda var bättre på att upptäcka kamouflerade rovdjur. När de kommunicerade med varandra fick hela gruppen både mat och skydd, säger Amanda Melin vid institutionen för antropologi och arkeologi vid universitetet i Calgary i Kanada.

Hon studerar färgseendet hos primater för att ta reda på hur det har utvecklats under evolutionen. Vi ser bättre än de flesta andra däggdjur, men sämre än många fåglar, fiskar, reptiler och insekter.

– Däggdjuren har passerat genom en nattlig flaskhals. I vår tidiga evolutionära historia, när dinosaurierna dog ut, var det mörkt i världen och vi förlorade två gener för att se färg, säger Amanda Melin.

Att se tre färger verkar vara unikt för vår släktgren.

Människan och andra primater har synceller som är känsliga för tre olika färger: rött, grönt och blått, medan andra däggdjur bara kan se två.

Den första stora innovationen kom när våra förfäder började se blått i stället för ultraviolett.

– Då kunde allt synlig ljus fokuseras på näthinnan, och vi fick skarpare syn, säger Amanda Melin.

Även spetsekorrarna, som finns på Borneo och är nära släkt med primaterna, ser blått, medan råttor, fladdermöss, kor och andra däggdjur inte gör det. Men Amanda Melin har visat att spetsekorrarna inte har trefärgsseende.

– Att se tre färger verkar vara unikt för vår släktgren. Det har gett oss förmågan att urskilja detaljer, och läsa de minsta bokstäverna på tavlan hos optikern, säger hon.

Vår syn utvecklades utomhus, men nu tillbringar vi större delen av vår tid i lampsken inomhus.

– Att fler och fler blir närsynta kan bero på det. Om vi ser till att barn och unga är ute mer kan deras ögon växa riktigt och lära sig fokusera.

Foto: imago stock

Vår smak för glutamat kan ha gjort oss till människor

Vi älskar sött för att vi är apor, umami för att vi tillagar mat och stärkelse sedan vi blev bönder. Men nu har vi för mycket av det goda.

Våra närmaste släktingar bland aporna lever alla i skogar nära ekvatorn där det inte finns några årstider.

– När frukten mognar i ett träd klättrar djuren upp dit och frossar i frukt tills det inte finns någon kvar, och blir ganska knubbiga på kuppen, säger Paul Breslin, professor på institutionen för näringslära vid Rutgersuniversitetet i New Jersey i USA.

När frukten tar slut får aporna leva på bark, löv, ibland insekter och kött några veckor tills nästa frukt blir mogen.

Trots att vi har lämnat skogen bär vi fortfarande med oss kärleken till söta och sötsura smaker.

– Nu klättrar vi upp i trädet som samhället har skapat åt oss och frossar i frukt. Men frukten tar aldrig slut. Vi bara frossar och frossar, och blir knubbigare och knubbigare, säger Paul Breslin.

Det är troligen unikt för oss att vi kan känna att mat är tillagad.

Vi älskar även umami, eller smaken av natriumglutamat.

– Det är smaken av nedbrutet dna och rna, alltså av mat som blivit förstörd på något sätt, säger Paul Breslin.

Genom att hetta upp, jäsa eller torka mat bryter vi ned beståndsdelarna. När vår art homo sapiens uppstod för ungefär en miljon år sedan åt vi förmodligen både kokt, stekt och jäst mat.

– Det är troligen unikt för oss att vi kan känna att mat är tillagad. Fördelarna med mat som blivit upphettad är att gifter och farliga bakterier är försvunna och näringsämnena är lättare att ta upp. I jäst mat finns nyttiga mikrober som kan skydda oss från diarréer, säger Paul Breslin.

Stärkelse kom in i vår diet mycket senare, för drygt 10.000 år sedan, när vi lärde oss att odla säd. Människan anpassade sig så att enzymet amylas, som bryter ned stärkelse i bukspottkörteln, nu också finns i vår saliv.

– Men variationen är stor mellan individer. Människor med lite amylas i saliven har svårare att kontrollera blodsockret när de äter mat med mycket stärkelse. Det finns vissa belägg för att de har högre risk att få hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och drabbas av fetma, säger Paul Breslin.

Foto: imago stock

Luktsinnet avgörande för överlevnad, relationer och hälsa

Avgaser och förorenad luft kan förstöra vårt luktsinne, och med det vår sociala, mentala och fysiska hälsa. Och risken är ojämlikt fördelad.

Neandertalarnas luktsinne verkar ha liknat vårt, medan vår mer okända kusin i Asien, Denisovamänniskan, reagerade på helt andra dofter.

– De kunde inte känna lukten av gräs, säger Kara Hoover på institutionen för antropologi vid Alaskauniversitetet i Fairbanks.

Det har gjorts många jämförelser mellan luktsinnet hos oss och andra djur, men hon och hennes medarbetare har för första gången tittat på dna för att ta reda på vilka dofter våra utdöda släktingar kunde uppfatta.

Luktsinnet är viktigt för oss. Det hjälper oss att upptäcka om mat är bra eller dålig, att välja partner och varnar för faror.

– Den mest uppenbara varningen är när vi känner röklukt, men vi kan också registrera rädsla och oro hos andra människor, säger Kara Hoover.

Luftföroreningar stör vårt luktsinne. Och tappar vi det kan det få stora konsekvenser för vår fysiska och mentala hälsa och vårt sociala liv.

Hon är orolig för hur avgaser och andra luftföroreningar hotar vårt luktsinne, eftersom det utvecklades i en helt annan miljö: i ett landskap fullt av dofter, där vi var i ständigt samspel med omgivningen. Hos människor som fortfarande lever som jägare och samlare finns också språk med många ord för lukter som liknar våra ord för färger, som i språken andamese, som talas på den indiska ögruppen Andamanerna, maniq i Thailand och jahai i Malaysia.

– Luftföroreningar stör vårt luktsinne. Och tappar vi det kan det få stora konsekvenser för vår fysiska och mentala hälsa och vårt sociala liv, säger Kara Hoover.

Människor med nedsatt förmåga att känna lukt har större risk att drabbas av depression och ångest, menar hon, och deras relationer kan bli lidande eftersom de tappat förmågan att plocka upp sociala signaler. De kan börja föredra salt och fet mat som ger mer smak, med större fara för övervikt och fetma.

Risken att förlora luktsinnet är också ojämlikt fördelad.

– Bor du vid en hårt trafikerad väg, i ett område med bristande sophantering eller i en dåligt underhållen bostad är risken mycket större, säger Kara Hoover.

Foto: Imago

Så påverkas smakupplevelsen av våra sinnen

Musik med höga frekvenser kan förstärka söta, bittra och syrliga smaker med upp till tio procent. (Neuroscience Letters, 2009)

Hetta från exempelvis chili kan förstärkas av musik med högt tempo och höga toner. (Kommande studie i Food quality and preference, 2017)

Musik med låga toner kan lyfta bittra toner i exempelvis mörk choklad och vin. (Attention, Perception & Psychophysics, 2010)

Smaken blir nästan dubbelt så intensiv om kaffe serveras i en vit mugg jämfört med en genomskinlig mugg. (Flavour Journal, 2014)

Vi lägger på större portioner om matens färg matchar tallrikens färg. (Journal of Consumer Research, 2012)

Ost smakar saltare om vi äter den med en kniv i stället för en gaffel. (Flavour Journal, 2013)

Yoghurt smakar sötare och upplevs som dyrare om vi äter den med en vit sked jämfört med en svart sked. (Flavour Journal, 2013)

Chips som ger ifrån sig ett tydligt krispigt ljud uppfattas som färskare än mer tystlåtna chips. (Journal of sensory studies, 2004)

Jordgubbsmousse som serveras i en vit skål smakar tio procent sötare än om den äts ur en svart skål. (Flavour Journal, 2012)

Dryck som serveras ur blå eller gröna glas upplevs som mer törstsläckande jämfört med röda och gula glas. (Current Psychology Letters, 2003)

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.