Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 23:35

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/pa-stan/ata-ute/arnolds-stureplanskrog-dar-ytan-ar-allt/

Äta ute

Arnold’s: Stureplanskrog där ytan är allt

Surf & Turf, 890 kronor för två (bilden visar en portion). Foto: Krogkommissionen

Krogkommissionen. Stureplanskulturen sägs ibland vara en symbol för att yta är viktigare än innehåll. I så fall ger Arnold’s denna kultur ett ansikte. Maträtterna har det rätta utseendet men smakar oftast inte gott.

Rätta artikel

Arnold’s är inget mindre än ett fenomen. En ny typ av etablissemang där ytan är allt, och innehållet av noll och intet värde. Ta konceptet ett steg längre och vi hamnar i virtual reality. Det som serveras på den nya krogen i strykjärnshuset vid Stureplan har åtminstone det rätta utseendet för att tjäna som förlagor till datoranimering. 

En annan affärsidé kunde vara att gästerna får hyra maten och serveringspersonalen några minuter för att instagramma och snapchatta. De gäster som är under 30 – och det är nästan alla – tycks ändå mest ägna sig åt att sprida selfies i sociala medier medan biffen kallnar. I övrigt består rekvisitan av hummerklor, ostron på platå, spektakulära drinkar, dyra champagneflaskor – och exklusiva klockor.  

Beteendet framstår till en början som märkligt, särskilt med tanke på vad kalaset kostar, men efter en trerättersmiddag på Arnold’s inser man dessvärre att det är rationellt. Maten smakar nämligen oftast inte gott, eller inget alls. 

Läget är förstås löjligt bra. Den spetsiga hörnfastigheten i det anrika Arnoldhuset där Biblioteksgatan möter Birger Jarlsgatan torde också ha en av landets dyraste adresser i sitt A-läge med diskret uppsikt över Stureplan. 

I nattklubben Laroys gamla lokaler, våningen under Spy Bar, har Stureplansgruppen sjösatt sin nya satsning som vill vara en ”power dining spot”, och ”en elegant och fantasifull restaurang med rötterna i Hollywoods glansdagar”, enligt krogimperiets hemsida. ”Svulstig kitsch” är kanske en mer träffande beskrivning av både inredningsstil och stämning.

Tonfisk, 240 kronor. Foto: Krogkommissionen

Här har man infört en ”vi”-reform. I samma stund som KK slagit sig ner för att titta i den helt engelskspråkiga menyn frågar kyparna saker som ”Vill vi ha något att dricka?” och ”Har vi hunnit titta på menyn?”.

Menyn beskrivs som tidlöst kontinental och har en uppenbar tonvikt mot det maritima. Dessvärre passar förrätterna som kommer in lite för bra i storyn. Vi inleder förhoppningsfullt med tonfisk (240 kr) som bärs in elegant trancherad på en bädd av is. Hälften av serveringen är skivor från ryggfilé och hälften från buken, och det blir snabbt uppenbart att det knappast är dagsfärsk fisk som erbjuds. Särskilt skivorna från buken bär på en oangenäm smak av makrill som legat för länge i solen. 

Tillsammans med en tam mangosalsa och en prosaisk soja är det här en ovanligt sorglig servering som vi sällan upplever på krogar i den här klassen.

Vi fäller en tår över djuret som offrats för denna charad.

Hors d'oeuvre (129 kr) är kylskåpskall, formgjuten äggvita med plastig konsistens, toppad av klick anonym kräm med viss tryffelodör. Den andra assietten, pulpo med blodapelsin (110 kr), är också låtsasmat. En perfekt rätt för bläckfiskhatare eftersom varken smak eller konsistens avslöjar var de små vita, lövtunna, torra och salta skivorna på tallriken kommer ifrån. Växtriket, djurriket, fabriken?

Kungskrabba cajun style (195 kr) är två ben med trådiga rester av före detta krabbkött, frilagda, kremerade och begravda under ett täcke av cajunkryddad brunbränd smet – maken till kapitalförstöring har inte skådats sedan det var på stekarmodet att vaska champagne. Vi fäller en tår över djuret som offrats för denna charad.

Kungskrabba cajun style, 195 kronor. Foto: Krogkommissionen

Från grillen beställer vi 200-gramsbiff (395 kr) som i all sin enkelhet är en välbehandlad och välsmakande köttbit med fin textur. Den tillhörande grönpepparsåsen har dessvärre en blaskig karaktär och oaptitlig färg. Tomatsalladen är så blek och menlös att vi undrar om krögarna inhandlat dem på T-Jarlens fyndhylla. Vi vet att det är svårt att få tag på bra tomater vid den här årstiden men i den här prisklassen måste krögarna anstränga sig mer. Eller hitta på ett annat tillbehör.

Urbenad Sea bass (310 kr) är en anständigt behandlad men alltför liten havsabborre som tillsammans med chili-på-burk-smör blir en habil servering. Obegripligt är dock vem som kommit på idén att toppa tallriken med den effektiva smakdödaren jalapeno. Tillsammans med samma bleka tomatsallad som ovan är det här en rätt som prismässigt passerat anständighetens gräns.

Surf & Turf (890 kr för två) kommer in på vagn som krånglar fram till bordet och parkerar på raksträckan mellan det vildaste partygänget och wc. Serveringen är visserligen proffsig men det är mycket väsen för ingenting. Hummern dränks i smält smör som helt saknar den där nötiga goda smaken, ratatouillen ser ut som dockmat men under det översta lagret gömmer sig samma cajunkryddade smet som dödade kungskrabban. Clubsteken är okej, rödvinsskyn anonym. 

Pulpo med blodapelsin, 110 kronor. Foto: Krogkommissionen

Citrussallad (125 kr) med mynta och kokos är en fräsch och läskande avslutning som skulle få mer än godkänt om den inte serverats med regelrätta isbitar. Det är häpnadsväckande slarvigt att ställa fram en så oengagerad rätt på bordet. Glasskulan (55 kr) har en fint balanserad bitterhet från mörk choklad men vi vill härmed påminna krögarna på Arnold’s om att glass ska vara kall, inte serveras som ljummen chokladmousse.

Stureplanskulturen sägs ibland vara en symbol för att yta är viktigare än innehåll. I så fall ger Arnold’s denna kultur ett ansikte. Krogen kan dessvärre bli en veritabel turistfälla – om inte några foodies med smaklökarna på rätta stället, kanske från Barcelona, Tokyo och New York, gör sitt jobb. 

Läs fler av Krogkommissionens tester