Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Äta ute

Dom kallar oss foodies

De är unga, hungriga och besatta av mat. De kallar sig foodies och får allt större inflytande över våra mat- och krogvanor. På stan har träffat två av Stockholms hemliga krogbloggare och de svenska matbloggarnas gudmoder. Vi listar också några andra foodiesar som är värda att hålla ögonen på.

 

The foodie sthlm

”Jonas”, 31 år, driver bloggen The ­foodie sthlm. Här skriver han om egna köksexperiment och besök på krogar som AG, Bistro Berns och hamburgerrestaurangen Max.

Till det yttre skiljer sig inte ”Jonas” från de andra lunchgästerna på Prinsen. Han kommer till intervjun klädd i kostym, uppknäppt randig skjorta och en antydan till mäklarfrisyr. Efter att snabbt ha ögnat igenom menyn väljer han en fransk vårkyckling med ragu på pancetta och bönor, örtöverbakad potatisterrin och palsternackskräm.

Medan han omsorgsfullt pillar bort skinnet på de näpna små kycklinglåren berättar han hur hans intresse för finmat började:

– Det var mer eller mindre av en slump. Jag var ute på skärgårdskrogen Oaxen och åt för omkring tolv år sedan, och fick en inblick i vad ”fine dining” innebär. Sedan dess åker jag dit varje år med min fru, och har sett deras utveckling från molekylär matlagning till att fokusera mer på råvaran.

Hur länge har du bloggat?

– I tre år. Hur ofta jag skriver varierar beroende på hur mycket jobb jag har. Jag går inte ut för att blogga, utan för att äta. Jag gör det för mitt eget nöjes skull, men sedan hoppas jag ju kunna hjälpa andra att välja rätt krog.

Har du någon metod när du testar krogar?

– Jag bokar alltid i eget namn, det är fördelen med att vara anonym på bloggen. Jag står på den vanliga männi­skans sida, jag känner inget krogfolk och har inga ambitioner att göra det. Det gör mig oberoende. Oftast går jag bara en gång, särskilt om det är ett dyrt ställe som Frantzén/Lindeberg eller Noma i Köpenhamn. När jag är ute och äter har jag fullt fokus på maten, jag dricker inget vin utan väljer hellre en alkoholsvag cider för att behålla skärpan.

Hur känns det att hala upp en kamera mitt i maten?

– Det känns så där, faktiskt. Jag försöker passa på när personalen går ut i köket. Men när jag var på stjärnkrogen Noma i Köpenhamn satt folk och plåtade av maten vid vartannat bord. Jag skojar inte. Men det märktes att personalen var van vid det. För dem är det ju gratis marknadsföring, det bidrar till hajpen.

Hur ser du på det du gör i relation till dagstidningarnas krogrecensioner?

– Det är två helt olika saker. De är mycket bredare, och skriver om allt från inredningen till vinet och servicen. Jag skriver bara om maten. Dessutom går ju de etablerade medierna flera gånger, och kan se kontinuiteten på ett helt annat sätt. Det här är min hobby, inte ett jobb.

Du ser dig inte som en felfinnare?

– Nej, om jag lägger två tusen på en avsmakningsmeny vill jag att det ska vara bra. Det är inget självändamål att vara elak. Om något är dåligt försöker jag ge konstruktiv kritik i stället för att bara skriva att det är ”äckligt”. Det känns schystare.

Känner du att du har makt?

– Näe, det kan jag inte påstå. En gång skrev jag ner Pizza Hatt, som alla andra tyckte var fantastiskt, men det finns ju fortfarande 500 hipsterbloggar som hajpar dem. De människorna bryr sig ändå inte om vad jag skriver.

Hur mycket lägger du på mat per ­månad?

– Det vill jag inte ens tänka på.

 

FAKTA: The foodie Sthlm
Namn: ”Jonas”, 31 år.
Blogg: foodiesthlm.blogspot.com/
Arbetar: På ett medieföretag i Stockholm.
Favoritkrog i Stockholm: Deville.
Favoriträtt på krogen: Efter säsong.
Favoriträtt hemma: Fläsksida.

 

*****

En foodie

Datakonsulten ”Magnus” drömmer om ett liv som professionell matskribent. På bloggen En foodie skriver han både om Stockholmskrogar och om resor till stjärnkrogar i England och Spanien.

Det är en blåsig eftermiddag på Kungsholmen. Lunchrusningen på det lilla dumpling- och våffelstället Jin & Peeters är redan förbi. Nu sitter bara enstaka mammor med barnvagnar kvar vid det spartanska långbordet längs fönstren mot Karlbergskanalen.

– Det här är precis ett sådant ställe som foodies gillar, säger ”Magnus”. Det var väldigt många som bloggade om dem när de öppnade. Allt är gott och prisvärt, det är personligt och surrigt med en egen stil och man kan lätt få kontakt med andra gäster.

Hur länge har du bloggat?

– Jag började på allvar i december förra året. Jag startade bloggen för att jag inte hittade det jag själv letade efter: En branschfokuserad blogg utan recept på kakor eller långkok. Jag vill bara skriva om nya ställen, det finns ingen anledning att blogga om ställen som Sturehof eller Prinsen.

Hur vill du utveckla bloggen?

– Det vore kul att få recensera på riktigt och synas i ett större forum. Drömjobbet vore att få resa runt och testa krogar i hela världen. Förra sommaren var jag på en matresa i San Sebastián, och det var en makalös upplevelse. Nästa steg blir att införa en rankning. Jag har inget vinstsyfte, men vill gärna få kontakt med kul folk.

Men hur går det då med anonymiteten?

– Hittills har jag hållit en låg profil, och inte berättat för någon att jag gör det här. Nu vill jag tänka till och se vad jag kan göra med bloggen, kanske kunde den vara med på någon annan matsajt.

Hur mycket lägger du på mat per ­månad?

– Det är väldigt svårt att uppskatta. I San Sebastián åt jag på fyra restauranger med sammanlagt elva stjärnor. Det kostade kanske 10 000 kronor, men det var värt varenda krona. Jag har ingen annan hobby. Det finns de som flyger till England för att gå på fotbollsmatcher, men tycker att en middag för 2 000 är dyrt. Jag förstår inte att man kan lägga 300 kronor på att äta en hamburgare och dricka bärs på ett ställe som O’Leary’s, när man kan få en oxkind på Rolfs kök för samma pengar. Det är en ofantlig skillnad.

Är det kanske en klassfråga?

– Jag kommer från en medelklass­familj i Tranås, en stad med 15 000 invånare. Vi var aldrig ute på krogen när jag var liten, det fanns inget att välja på. Jag är den enda i min umgängeskrets som är riktigt intresserad av mat.

Vad tycker du om nivån på andra ­bloggar?

– Det finns ett fåtal som jag läser och har en dialog med. Vi slänger ut frågor och kommentarer. Vi håller inte alltid med varandra, men det är bra personer och vi respekterar varandras åsikter.

Hur många läsare har du?

– Omkring 300 om dagen. Jag var en av de första som skrev om restaurang Volt, då hittade många min blogg – kanske tusen om dagen. Samma sak om jag skriver om White Guide när den släpps. Jag skulle vilja ha mer egna nyheter, men vet inte riktigt hur det går till.

 

FAKTA: En foodie
Namn: ”Magnus”, 28 år.
Blogg: enfoodie.wordpress.com
Arbetar: Som datakonsult.
Favoritkrog i Stockholm: Rolfs kök och Frantzén/Lindeberg.
Favoriträtt på krogen: Jag är väldigt svag för fläsk och korv.
Favoritmat hemma: Beror på årstiden. Nu blir det mycket långkok, älggryta, kalops, chili och ärtsoppa.

 

*****

Lisa Förare Winbladh

Lisa Förare Winbladh är de svenska matbloggarnas gudmoder. På sajten Taffel skriver hon om allt från matkemi till ketchup, men allt mindre om krogbesök.

Hon är den svenska matjournalistikens Mike Tyson. Oslagbar. Oavsett om hon skriver reportage i Gourmet, bjuder på sina bästa recept i Sydsvenska Dagbladet eller besvarar läsarfrågor på Twitter är hon lika älskad av matglada amatörer som av köksproffsen.

Just nu befinner sig Lisa Förare Winbladh mitt uppe i arbetet med den kommande boken ”Matmolekyler”. Hellre än att lämna hemmet i Stockholmsförorten låter hon sig intervjuas via Skype med ett bordeauxglas kall Rioja i handen.

Du är lite av en pionjär som mat­bloggare?

– Ja, jag var nog den första matmänni­skan i Sverige som bloggade. Jag har alltid varit maniskt förälskad i internet.

Varför startade du Taffel?

– Jag märkte att det blev svårare att försörja sig som frilansskribent och tänkte bli konsult i stället. Taffel var tänkt som ett sätt att fortsätta skriva mer fritt samtidigt. Snart märkte jag att det var svårt att sälja annonser samtidigt som det inkräktade på integriteten. Sen fick jag ett erbjudande om frilanskontrakt för Sydsvenskan, och det blev en perfekt kombination. Jag skriver trevliga saker i tidningen, och så får jag vara argare och nördigare på bloggen.

Hur många läsare har Taffel?

– Jag har inte kollat på länge. För något år sedan var det 15 000–20 000 unika besökare i veckan. Men antalet besök är långt fler eftersom många är stammisar.

Vad är skillnaden mellan bloggare och tidningarnas recensenter?

– Bloggare har inte alltid samma etik som journalister. De är mer känsliga för bindningar och mutor och citerar ­ibland pressmeddelanden rakt av. Men jag litar ändå mer på omdömet från en anonym bloggare än på en kritiker med bylinebild, som Björn af Kleen eller Plura. Jag vet själv att man blir annorlunda bemött om krogpersonalen vet vem man är, både genom min erfarenhet i krogkök och som recensent.

Kan bloggandet vara en inkörsport till andra medier?

– Definitivt. Det är den bästa vägen om man inte har kontakter eller utbildning. Problemet är att det är svårt att försörja sig som frilansande matskribent, hur duktig man än är.

Hur viktiga är bloggarna för gästerna?

– När krogsugna googlar kommer bloggar ofta högt på träfflistan. Jag tycker att de har en viktig funktion som ett uttryck för konsumentmakt, även om uppmärksamheten kan bli oproportionerligt stor.

Och hur viktiga är de för krögarna?

– Ganska viktiga. Pr-människorna försöker ibland låtsas som om bloggarna är viktigare än de är, för de är de enda som har tid att gå på presskonferenser. Många matskribenter är för stressade, de hinner inte. Krögarna borde oftare gå in och besvara bloggkritik vänligt och ödmjukt. Det skulle de vinna mycket på.

Vad tycker du om att folk fotograferar och antecknar på krogen?

– Jag gjorde det förr, men har slutat (med vissa pinsamma återfall). Det stör andra gäster. Att använda blixt är en dödssynd. Jag tycker att restaurangerna borde lägga ut bilder på rätterna själva på sina hemsidor, då kan de styra resultatet och det blir trevligare för gästerna. Annars tycker jag att man artigt ska be både personal och bordssällskap om lov att fotografera. Då kanske man får bättre service också!

 

FAKTA: Taffel
Namn: Lisa Förare Winbladh, 45 år.
Blogg: matalskaren.taffel.se
Arbete: Matskribent, föreläsare och redaktör på matsajten Taffel.se. Skriver just nu på boken ”Matmolekyler”.
Favoritkrog i Stockholm: Många! ­Mistral, Rolfs Kök, 19 Glas, Pubologi, Matbaren, Råkultur, Morsan med flera.
Favoriträtt på krogen: Något jag inte kan laga hemma.
Favoriträtt hemma: Något min man har lagat.

 

*****

Läs mer: Hatkärlek mellan krog och blogg

Från skolmat till finviner: sju andra tongivande matbloggare

Om jag var din ­hemmafru
hemmafru.taffel.se
Reklamaren, programledaren och matboksförfattaren Lotta Lundgrens blogg är välskriven, humoristisk och bjuder på relativt lättlagade recept.

 

Finare vinare
vinare.blogspot.com
Så här kan det låta när finvinsmakarna på Finare vinare associerar loss om en Pinot noir: ”Lövhögar, flintrök och nypon. Aningar av spillning, jazztobak och kryddlåda.” Smaskens!

 

Duå
duaumea.blogspot.com
Initierad krogblogg som drivs av ägarna till en delikatessaffär i Umeå. Men den mesta tiden tycks de tillbringa på huvudstadens bästa restauranger.

 

100 skolkök på 1 år
100skolkok1ar.se
Reklamaren Pär Bergkvist har ätit på världens bästa restauranger. Men han har också provätit maten på Sveriges skolor. Här berättar han vilka som är bäst och varför.

 

Zwampen
zwampen.wordpress.com
Zvonko Sokcic är erfaren kock, lärare och matresearrangör. På den egna bloggen tipsar han framför allt om favoritrestauranger i storstäder som New York och Los Angeles.

 

Lagers tabberas
tabberaset.blogspot.com
Matjournalisten och föreläsaren Göran Lager berättar om sina bästa matupplevelser på svensk mark.

 

Pickipicki
pickipicki.se
Prisvinnande receptblogg av Uppsalabon och näringsfysiologen Tina Jansson. Bloggnamnet syftar på spetsade äppel­bitar på tandpetare.