Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Äta ute

Klassikerduellen: Prinsen möter Mäster Anders

Krogkommissionen besöker två Stockholmskrogar med anrik historia för att utröna vilken av dem som bäst förmår att förvalta sitt klassiska arv i en tid när den svenska restaurangscenen sjuder av liv.

PRINSEN: BETYG 3
Adress: Mäster Samuelsgatan 4.
Tel: 08-684 238 10.
Hemsida: www.restaurangprinsen.eu
Öppet: Mån 11.30-22, tis-fre 11-23.30, lör 12-23.20, sön 13-22.
Prisklass: Mellan.
Betyg: 3.

MÄSTER ANDERS: BETYG 2
Adress: Pipersgatan 1.
Tel: 08-654 20 01.
Hemsida: www.masteranders.se
Öppet: Mån-tors 11.30-15, 17-23, fre 11.30-24, lörd 17-24.
Prisklass: Mellan.
Betyg: 2.

”Krogen är den verklighet vi tar med oss in. Krogen är våra tankar, våra minnen, vår framtid. Den är en festplats, ett vilorum, en tillflyktsort. Det ligger en krog på väg till varje revolution, heter det. Men revolutioner planeras också på krogen. På en enda restaurang på Mäster Samuelsgatan ryms ett helt sekels längtan.”

Så skriver författaren och stamgästen David Lagercrantz i en lika rusig som kunnig hyllningstext till restaurang Prinsens illustra förflutna.

Få klassiska Stockholmskrogar omgärdas av så mycket kulturhistoria som Prinsen, som legat på samma plats i city i över 120 år och ursprungligen bar det franskklingande namnet Café du Prince.

En del av dagens inredning prydde matsalen redan på 10-talet – 1910-talet alltså.  

Kulturutövare, affärsmän, politiker och allehanda kroggenier har ätit och druckit här genom decennierna. Paul Andersson och Birgitta Stenberg, Slas, Maj Sjöwall och Beppe Wolgers, men också till exempel den nyaktuelle målaren Peter Dahl, allehanda akademiledamöter, Carina Rydberg samt förstås de verkliga förebilderna till serietecknaren Charlie Christensens stilbildande ”Arne Anka”-album.

Nästan lika gammal om än inte riktigt lika kulturhistoriskt impregnerad är Kungsholmens anrika krog Mäster Anders som tronar i en rymlig hörnlokal med fönster ut mot Hantverkargatan.

Klassikerduellen är tillbaka och denna vecka synar Krogkommissionen två Stockholmskrogar präglade av historiens vingslag som båda kännetecknas av att de genom åren haft många trogna stamgäster.

Restaurang Prinsen är kanske den krog som förändrats mest sedan de – senaste – fornstora dagarna då en mer eller mindre ung författargeneration, om inte planerade revolutioner så åtminstone försökte peppa varandra till litterära storverk här.

Toast Pelle Janzon, 285 kr, på Prinsen.
Toast Pelle Janzon, 285 kr, på Prinsen. Foto: Krogkommissionen

Klassikerkollen: Prinsen

Stämning: Internationell blandning med stora inslag av resenärer från alla håll som fått guidebokstips, affärslunchare och middagssällskap med rejäla representationskonton.

Lokal: Ombonat och stilfullt med väggar fulla av konst, fotografier och teckningar som tappert försöker hålla kvar stämningen av forna tiders ”kulturkrog”.

Historia: Adressen är densamma sedan 1897.  En lång rad av författare, konstnärer och scenfolk har här sedan dess satt sprätt på stipendiepengar och arvoden. Matsalen samlade senast under 1980- och 90-talen ”alla” som ville göra sig ett namn i dåtidens kulturvärld. 

Menyn: Prinsens meny ska enligt hemsidan läsas ”som en guidebok innan du reser ut i världen”. Den innehåller bland annat ett avsnitt med ”klassiker”, men om man ska vara ärlig känns nog större delen av menyn som just klassiker. 

Fotografierna, somliga tavlor och författarrekvisitan finns kvar, men inte minst så här års är det gott om turister på Prinsen. Det engagerade uteätargardet söker sig emellertid till andra och mer framåtblickande kök. Dagens unga kulturarbetare har knappast råd med den mycket traditionella och beprövade svenskfranska meny där en Toast Pelle Janzon som förrätt med smaklöst kött av billig kvalitet kostar 285 kronor. 

Det är ändå en adress med flera plus. Just den massiva inredningen, med dess träpaneler och de avskilda båsen för den som önskar avskildhet, är underbart grann.

Servisen är vänlig, om än inte blixtrande snabb.Den som under sommarmånaderna sätter sig på uteserveringen kan dessutom se det lyxiga kvarterets många välklädda skynda hem i skymningen dressade i något från lyxbutikerna runt omkring. Som social scen överträffar det här kvarteret det mesta i huvudstaden.

Klassikerduellen: Den Gyldene Freden möter Konstnärsbaren

I en jämförelse påminner Mäster Anders snarare om ett parisiskt brasserie som hamnat lite vid sidan om de stora boulevarderna.

Prinsens priser är i höjd med de allra bästa och piggaste övremellanklass-krogarna inom tullarna, men maträtterna når inte alls upp till den nivån. 

En minimal servering halstrade kammusslor (165 kr) är förvisso färgrikt presenterad, men yuzuemulsionen, vattenkastanjen, jalapeñon eller den lättrökta lardon räcker inte för att ge förrätten karaktär. Husets sparrissoppa (145 kr) är utomordentligt len, men också den i anonymt sällskap – pocherat vaktelägg, en nypa potatiskrisp och smörgåskrasse.

Gemensamt för de båda krogarna är dessvärre att de lever allt för högt på gamla meriter och tar för många genvägar i köket.

En bit precist halstrad fjällröding (285 kr) till forellrom, blomkålskräm, uppfriskande äpple, vitvinsås och dragonemulsion må låta som finmat hos mormor, men krockar ändå snyggt med husets riesling på glas (145 kr). Kökets entrecote med ordinära smakvärden betingar hela 385 kronor och serveras med en poänglös oxmärg, hygglig tryffelbearnaise, tomatsallad och den tunna sortens industripommes som lanserades i korvkiosker på 1980-talet som sensationen ”strips”. Man blir mätt, men inte lyckliggjord.

Restaurangens egen klassiker cajunsallad med räkor kostar hutlösa 279 kronor för lite grillad broccoli- och hjärtsallad och har inte ens färska, handskalade räkor utan burkade diton. Plus för att man kan välja till lättgrillade kammusslor, men det döljer inte känslan av att Prinsens kök tar en hel del genvägar när det gäller råvaror för att maximera vinsten.

Det är fler rätter det snålas pinsamt med, som den i övrigt utmärkta ankleverterrinen som rymmer en minimal bit anklever och en övermåtta av brioche för 215 kronor. Hutlöst.

Två små munkar med för lite rabarberkompott och en kula mandelglass (110 kr) smakar som det låter.

Däremot blir Krogkommissionens utsända överlyckliga av kallskänkens fantastiska hallonpavlova. Ett 105-kronors-fynd på lika delar färska hallon, frisk yoghurtglass, marängfras och passionsfrukt. Så enkelt. Vackert knallröd dessutom.

Mäster Anders meny är enklare men har fler valmöjligheter än Prinsens. De komponerade rätterna är få, i stället kan man välja mellan olika sorters kött, fisk och skaldjur – basalt tillagade tillsammans med ett antal potatis-, grönsaks- och såstillbehör. Notan ser ut att bli billigare, men efter tillvalen går det nästan på ett ut. På Mäster Anders betingar en entrecote 339 riksdaler, men färskpotatis därtill kostar ytterligare 45 kronor, bearnaise 32 och en tomat & löksallad 42 kronor, in alles 458 kronor. Till det priset är den lite sega köttbiten av upprörande dålig kvalitet.

Toast Pelle Janzon, 215 kr, på Mäster Anders.
Toast Pelle Janzon, 215 kr, på Mäster Anders. Foto: Krogkommissionen

Klassikerkollen: Mäster Anders

Stämning: På luncherna dyker stadshus- och landstingspolitiker upp för en snabb varmrätt. På kvällarna samlas par eller sällskap, delvis från kvarteren runt omkring, för vuxensamtal under längre sittningar.

Lokal: Luftig och patinerad brasseriekänsla med klinkergolv och väggkakel som bidrar till ett slammer som gör det svårt att föra samtal när rummet är fullsatt.

Historia: Anrik  kvarterskrog som har legat i samma stora hörnlokal sedan 1905 men har rötterna ända tillbaka till 1600-talet när Anders Månsson Holm startade ett värdshus på det då lantligt belägna Kungsholmen. Årstafrun lär ha varit gäst en gång i tiden.

Menyn: Grillat kött och skaldjur dominerar menyn på Mäster Anders. För vegetarianer gäller den klassiska formuleringen ”fråga vad din kypare rekommenderar i kväll”. Vi misstänker att svaret kommer att bli ”chèvre chaud”.

En Toast Pelle Janzon är billigare än på Prinsen (215 kr) men har lika tråkigt utbankat kött, dessutom grånat. Varför man i dag serverar denna enkla gamla krogklassiker om man inte kan erbjuda perfekta råvaror, som är själva idén med den enkla kombinationen av rått kött, ägg, färskriven pepparrot och löjrom, är en gåta.

Servisen är varken vänlig eller snabb, tidvis direkt stroppig och slarvig. En attityd som den huvudsakligen medelålders publiken här knappast torde vara van vid, eller uppskatta. 

Också denna matsal känns numera energilös. Menyn rymmer inga totala haverier, men liksom på Prinsen präglas utbudet av en snålhet med råvarukvaliteten. Den som följt Stockholms explosiva utveckling som matmetropol lämnar i dag inte en trerätterssittning på Mäster Anders med en längtan tillbaka. Jo, till lokalen och för ett stilla glas i baren. 

Detta takhöga hörnrum med stora fönster mot Pipersgatan och Hantverkargatan är avgjort en av Stockholms snyggaste matsalar även om den börjat kännas sliten: speglarna, den fina pulpeten med frostat glas och det uråldriga klinkergolvet i terrakottarött mönster mot de vita snickerierna och de så intensivt mangogula kakelväggarna från 1905 ger bra atmosfär. Att ledningen fortfarande inte gjort något åt den bedrövligt slamriga akustiken förblir dock en gåta. 

Just nu kan man för 189 kronor äta två (2) vita, aningen svala och underkokta sparrisar till en stor matsked löjrom och bruks-hollandaise för 189 kronor. Fjällrödingen (215 kr) är hårdhalstrad och rutmönstrad och smaklig, men lyfter först med den mycket läckra spetskålen med jordärtsskocka för ytterligare 48 kronor. Lammracks av gott slag (279 kr) äts förstås med potatisgratäng, här i liten bytta (36 kr) och bordelaisesås (28 kr), av umbärligt slag. Husets crème brûlée är knäckig och delikat, men saknar dessvärre den rätta konsistensen. En vit chokladganache serveras med rostad fänkål och fänkålsflarn, två (2) hallon och lite syltad rabarber (95 kr) är också lätt att glömma.  

Klassikerduellens vinnare den här gången är utan tvekan Prinsen, trots den höga prisnivån och en känsla av turistfälla. Gemensamt för de båda krogarna är dessvärre att de lever allt för högt på gamla meriter och tar för många genvägar i köket.

Läs fler krogtester