Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Resor

Buenos Aires - staden som har allt

Buenos Aires är en smältdegel där varje stadsdel har sin egen karaktär. Följ med till staden där vin, kött och fotboll är de gemensamma nämnarna. Och så ett intensivt nattliv med lite tango förstås.

Två timmar före avspark står vi i ösregnet och försöker följa med i ramsorna på La Bombonera – fotbollslaget Boca Juniors hemmarena. De 49.000 åskådarna intar sina platser till “El Superclásico”, derbyt mot största antagonisten River Plate. Allt verkar lugnt och tryggt till en början.

Jag har gått dit med det brittiska paret Katie Brooks och David Raw som jag stött ihop med på hotellet. Vi följer uppmaningen från hotellpersonalen: “Ska ni gå på matchen är det nog säkrare att stå mitt i klacken än någon annanstans”.

Barra bravas, de argentinska fanklubbarna med en hård kärna av huliganer, anses vara de tuffaste i världen, värre än både engelsmän och tyskar, med kopplingar till narkotika och kriminalitet. Boca Juniors fanklubb heter Jugador número 12, eller Den 12:e spelaren. Och med den respekt som fansen verkar inge – inte en polis inom synhåll på läktaren, ordningen tar biffiga fans hand om själva – blir namnet Den 12:e spelaren förståeligt.

Lokalderbyt skulle få ett slut som vi inte hade väntat oss. Men mer om det senare.

Fotboll i all ära, men det finns så mycket annat som gör Buenos Aires till en stad jag gärna skulle bo i en längre tid. I väntan på den möjligheten får ett turistbesök duga, då man kan välja att bara ta del av det bekväma livet i staden: Sitta på något av alla fantastiska kaféer med en bra bok i handen och kolla in människor. Frossa i kött från Pampas en sen middag (ingen äter före kl 21). Sedan slinka in på en Milonga och studera eller prova på några tangosteg, för att avsluta dygnet med festande som kan pågå långt in på morgonen på någon bar eller klubb.

Buenos Aires är en av världens mest mångfacetterade städer, men inte segregerad på det sätt som till exempel Stockholm kan vara. Här finns alla influenser – kulturella och sociala – sida vid sida. Starkast påbrå är det italienska och spanska. Från Italien har man framförallt fått den starka tron på familjen, från Spanien religionen.

Varje stadsdel i 14-miljonersstaden har sin själ. En själ som fortsätter att förädlas då en porteño, som invånarna i Buenos Aires kallas, oftast sätter just familjen i första hand och bor kvar i sitt kvarter.

Flera stadsdelar har blivit mina favoriter för olika ändamål och tillfällen:

• Palermo för kvälls- och uteliv av det lite chickare slaget. Här ligger charmigt inredda restauranger och barer tätt längs bland andra gatorna Costa Rica, El Salvador och Honduras i den låga stadsbebyggelsen. Här och i …

• I San Telmo har jag hittat några av mina favoritmatställen. För det är ju för köttets skull som många åker till Argentina. Att sätta tänderna i en mör Bife de Lomo eller pröva någon inälvsmat tillsammans med ett Malbecvin förgyller vilken kväll som helst. I San Telmo finns också hippa affärer och boutiquehotell, och flera av tangoställena, men området är lite mindre välpolerat än Palermo.

• Boca som för många är sinnebilden av Buenos Aires med området Caminitos färgglada hus, och ett turistigt skådespel likt det i Gamla stan i Stockholm – restauranger inte värda att äta på men kanske ta ett glas för att skåda folklivet och snabbköpsvarianten av tango. Värt ett dagsbesök, men området kan vara lite väl osäkert efter solnedgång.

• Recoleta för att studera det lite tjusigare Buenos Aires. Det som gett staden epitetet Sydamerikas Paris. Här ligger också kyrkogården Recoleta, med alla mäktiga marmormausoleer, där den politiska ikonen Evita Perón är begraven.

• Puerto Madero, det ombyggda hamnområdet dit “Turning torso”-arkitekten Calavatras läckra bro leder. Här är arkitekturen, med höga hus i glas och stål, imponerande hightec, hotellen och restaurangerna lyxigare och dyrare. Kan tyckas en aning själlöst till skillnad från …

• I Once, ett livligt område som med hektisk handel på olika outlets eller partihandlare mer minner om stadens latinamerikanska ådra.

Så kan jag fortsätta och räkna upp fler stadsdelar, alla med olika fördelar.

Men ska man välja en plats som symboliserar Buenos Aires och Argentina är det Plaza de Mayo, spelplatsen för alla stora historiska och politiska händelser, med presidentpalatset Casa Rosada i fonden. Här från balkongen har ledare som Juan och Evita Perñn eldat på eller inspirerat folket.

På torget runt den centrala pyramiden som minner om störtandet av koloniala Spanien vandrar varje torsdag Las Madres de Plaza de Mayo (Mödrarna på Plaza de Mayo) i sina vita sjalar för att påminna om en del av Argentinas blodiga historia. De är anhöriga till någon av alla de 30.000 oliktänkande som torterades och försvann under diktaturen mellan 1976 och 1983. “Det smutsiga kriget” är fortfarande djupt etsat hos många.

Adrian Martinez är född just 1976 och skulle kunna vara ett av alla de barn vars mammor torterades och dumpades med helikopter i floden Rio de la Plata. Barnen adopterades sedan bort till militärvänliga familjer.

Vi stämmer träff på en restaurang i närheten av torget.

– Jag lever mitt i det. Min moster är en “desaparecida”, en som bara försvann. Och hon hade ett barn som vi inte vet var det är. Samtidigt var min morbror militär.

Diskussionerna på helgernas asado, grillfesten då alla i familjen träffas, är många och politiska.

– Jag gillar mycket av det president Cristina Fernández de Kirchner gör men min pappa är antiperonist. Vår unika politiska rörelse peronismen – som Kirchner nu försöker förvalta – präglar allt. Antingen är du peronist eller så är du anti. Men peronismen, med influenser från både vänster och höger, finns där oavsett du vill eller ej.

Adrian tycker om sitt Buenos Aires men ser att livet är tufft. Han har fyra jobb för att kunna få det liv han vill tillsammans med sin fru. Han är litteraturprofessor, journalist på tidningen La Prensa, spansklärare och engelsklärare. Trots det så får han knappt ihop så han klarar sig. Han och hans fru har köpt en liten tvåa på drygt femtio kvadrat. Men att ta lån var omöjligt. För att överhuvudtaget komma ifråga skulle han behöva tjäna dubbelt mot vad han gör.

Dessutom vill ingen befatta sig med bankerna efter krisen 2001 då regeringen frös allas sparpengar. Har man några tillgångar i dag så placeras de i bostäder, varor eller läggs löst i bankfack. Så Adrian fick låna av sin svärfar i stället.

– Vi vill ha ett barn nu, men det är ingen strålande framtid för det. Min farfars generation visste att hans son skulle få en bättre framtid, min pappa trodde att jag skulle få det, men jag vet att mitt barn får en sämre framtid.

När jag ringer upp honom inför presidentvalet som sker just i dag, söndag, säger han att bilden är densamma även om den argentinska ekonomin är något bättre nu.

För det president Cristina Fernández de Kirchner, eller CFK som hon också kallas, framförallt har lyckats med är att få bukt med finanserna efter landets ekonomiska kollaps 2001.

Därför kommer hon när rösterna har räknats säkerligen att från Casa Rosada deklarera att hon sitter kvar vid makten i ytterligare fyra år. Hon vann primärvalet överlägset tidigare i augusti och lär vinna lika enkelt nu.

Argentinas ekonomi har sedan 2003 växt med över 8 procent per år – mycket tack vare världspriserna på de jordbruksprodukter Argentina exporterar. Många näringsgrenar har också tjänat på devalveringen. En av dem är turismen och ett av trumfkorten när det gäller att locka turister till Buenos Aires är det intensiva nattlivet, där tangon fortfarande är en liten del. För tangovågen som kring senaste sekelskiftet rullade igång över världen håller i sig. Här i tangons födelsestad fylls milongorna varje kväll. Och tack vare electromusiken hittar även den unga generationen hit.

På Milonga 10 träffar jag Gustavo Benitez. Han är lärare och sitter med en grupp européer, amerikaner och brasilianare som kommit hit för att lära sig dansa.

Det är trångt på det lilla dansgolvet men med subtila, stilfulla förflyttningar glider paren runt i ett imponerande tempo utan att krocka.

Vid borden längs väggarna sitter människor i alla åldrar och pustar i väntan på att kasta sig in i en tango. Tre tangolåtar spelas i rad, en så kallad tanda. Sedan följer ett kort mellanstick, cortina, med någon annan musiksort för att ge en paus och ett partnerbyte.

Varje dag i veckan finns det minst ett dussin och i helgerna upp till femtio milongor att välja mellan i Buenos Aires. Alla dansställena har sin egen stil.

Gustavo Benitez jobbar heltid med tango. Han tävlar och instruerar. Tangons själ handlar om vemod och misslyckande, om existentiella frågor, och det kommer fram i både musik och text menar Gustavo. Något att luta sig mot när det egna livet känns ruttet. Men för Gustavo är dansen det mest speciella.

– Som många dansare har jag utövat andra danser, men tangon är unik med sin abrazo, hur man håller sin partner. När dansen stämmer kan man känna ett samröre med sin partner som vore man en enda kropp.

Han hittade själv till tangon via folkmusiken och dess traditionella danser i skolan men menar att det är rocken med sina elektroniska influenser som för tangon vidare.

– Ja, en dansgenre som vill överleva måste förändras och ta till sig nya grepp. Sedan ser jag många som efter att ha hört och dansat till electrotango också väljer att lära sig en mer traditionell tango. De känner ett behov av att förstå genrens rötter och inser sedan att milongakulturen är mångfasetterad och att det finns ett helt tangouniversum att upptäcka här i Buenos Aires.

Tillbaka till La Bombonera, Boca Juniors hemmaarena.

Regnet har vräkt ner i timmar, ankeldjupa sjöar har bildats på gatorna. Att hålla sig torr är en omöjlighet. Men att vi blir blöta in på bara kroppen har inte hindrat oss och tiotusentals andra att timmar i förväg ta oss till arenan där en Superclásico är på gång.

Fotboll är en gigantiskt stor del av livet här. Vilken klubb man håller på är oftast den första fråga som ställs. I högsta ligan finns varje säsong över ett dussin klubbar från Buenos Aires-området och överlägset störst och framgångsrikast genom tiderna är de två lagen Boca Juniors och River Plate.

När brittiska Observer för några år sedan sammanställde 50 sportiga saker att göra innan man dör var derbyna i Buenos Aires ett givet äventyr på listan.

Den Superclásico jag ser på plats blir en imponerande, mäktig och lite skrämmande upplevelse, med ett oväntat slut.

Vi får bra platser framför en järnbarriär bara för att när det närmar sig avspark få klart för oss att metallstagen är till för klackledarna att stå på och med ryggen mot matchen elda på i sjungandet. Jag får en skarp tillsägelse om att det inte är okej att fotografera. Ingen vill väl synas på bild ifall det skulle bli bråk. Så rullar banderoller och en gigantisk flagga ner över oss. Vi står tätt, täckta av ett tygtak och jag känner ett styng av klaustrofobi.

Mina brittiska vänner Katie Brooks och David Raw som sett många matcher hemma i England får liknande känslor.

– Engelska fans är fanatiska. Men de är ingenting jämfört med de här. Intensiteten här är fantastisk, men samtidigt skrämmande, säger David.

Det är en kakafoni av färg och ljud med banderoller, flaggor, konfetti, ballonger rökbomber, bengaliska eldar – och ett intensivt sjungande.

Så drar matchen igång där nere. Regnet fortsätter. Den gigantiska Boca-flaggan rullas äntligen upp och det går att få en skymt av matchen. Jag ser några tillslag men sen händer det. Inte ens tio minuter in i spelet blåser domaren av matchen. Den vattensjuka planen håller inte för spel.

“Nu blir det bråk”, tänker jag. Laddningen finns där när vi hålls kvar en timme till på arenan. Men den får sin urladdning i fortsatt högljutt sjungande.

Det som skulle blivit en fotbollsupplevelse blir istället en tretimmarsupplevelse av ett tifo, som blir till ett av världens mäktigaste läktarskådespel.

Det här var förra året. Den som i dag vill se en Superclásico får vänta åtminstone en säsong. Skillnaden mellan lagen är i dag så stor att medan Boca Junior just nu leder ligan så åkte River Plate ur i fjol och kämpar om att ta sig upp igen.

Men i Buenos Aires finns ju så mycket mer än fotboll.

Bo, ät, upplev – de bästa tipsen till Buenos Aires (pdf).