Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Resor

Spanska erövrarna slog harmonisk kultur i spillror

På julafton 1492 gick Christoffer Columbus flaggskepp "Santa Maria" på grund på korall reven utanför ön Hispaniolas norra kust. Tainofolkets överhövding Guakanagari blev vittne till olyckan och skickade ut sitt folk i kanoter för att rädda fartygets besättning.

Den spanske amiralen var tacksam för hjälpen och tackade ja till inbjudan till middag tillsammans med fem indiankungar på stranden. Detta var ett av de allra första mötena mellan européerna och vad Columbus kallade indianerna.

Tainofolket levde ett stillsamt liv i fred och harmoni. De åt vad naturen bjöd på, odlade och fiskade.

I enorma oceangående kanoter med 150 mans besättning bedrevs intensiv handel med folken på öarna runt omkring.

Christoffer Columbus var överväldigad av skönheten på ön där han gått i land. "Hövdingarna sköter sina vackra domäner på ett så värdigt sätt att det är ett nöje att se. Det kan inte finnas ett bättre folk eller ett bättre land. Husen och byarna är så vackra. De älskar sina grannar som sig själva och de har det ljuvligaste språk i världen. De är milda och skrattar alltid", skrev han i sina anteckningar.

50 år senare var den indianska befolkningen utrotad. I november 1493 återvände nämligen Columbus med en örlogsflotta med 17 skepp, utrustade med soldater i rustningar, ett beridet kavalleri, attackhundar och kanoner. Indianerna förslavades och tvingades till omänskligt hårt arbete i guldgruvorna. Epidemier och svält bredde ut sig. Redan tre år senare fanns endast en tredjedel av urbefolkningen kvar.

Tusentals tog sina liv för att undgå den utdragna plågan. De dödade först sina barn och slängde sig därefter utför stup, hängde sig eller kastade sig i havet.

År 1503 fanns endast några få motståndsfästen kvar. Ett av dem leddes av hövdingen Anacaona, öns vackraste och mest begåvade kvinna. Guvernören Frey Nicolás de Ovando var irriterad över det envetna motståndet och kallade Anacaona till ett fredsmöte. Anacaona skickade efter 80 regionala hövdingar till sitt hem och tog emot guvernören.

När alla indianledarna var samlade i hennes halmtäckta residens gav guvernören en signal. Byggnaden tändes på. Utanför stod soldater med svärd och stack ner alla som försökte undkomma lågorna.

En liten pojke som hittades vid sin faders förkolnade kropp skonades, fick namnet Enriquillo och uppfostrades av spanska missionärer. Han gifte sig senare med Menecía, en infödingskvinna av ädelt blod. Paret skänktes som slavar till en korrumperad ung spanjor, Andrés de Valenzuela, och sattes i tvångsarbete under regelbunden prygel.

När Menecía våldtogs av sin härskare fick Enriquillo nog och flydde upp till de höga Bahorucobergen. Där organiserade han sitt folk och gav dem order om att bara slåss i självförsvar och bara döda spanjorer i strid.

Beväpnade med järnspik, spjut och fiskben slogs de tappert mot övermakten i mer än 14 år. I ett våldsamt slag tillfångatogs Valenzuela. Men till och med döds fiendens liv skonades. Enriquillo gav order om att han skulle friges.

År 1533 tvingades den spanske kungen Charles V skriva under ett fredsavtal med Enriquillo och den sista spillran av urbefolkningen. I stället hämtade spanjorerna slavar från Afrika.

Landets största officiella sevärdhet är i dag ett jättelikt liggande kors av betong som byggdes strax utanför Santo Domingo till 500-års-jubileet av Columbus ankomst till "den nya världen".

Med ojämna mellanrum, när det finns tillräckligt med ström, tänds den enorma ljusanläggningen som ger en spegelbild av korset uppe i himlen.

Bild