Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Resor

Finn Floridas lugn bortom Miami-pulsen

För många är Florida synonymt med Miamis höghus, neonskyltar och myllrande stränder. Men för den som letar sig över till västkusten väntar ett helt annat Florida, med en skärgård av charmiga småöar, milslånga öde stränder och ett befriande lugn.

Florida är, trots det rådande politiska läget i USA, fortfarande ett av de mest populära resmålen för semestrande svenskar. Här finns något för alla, temaparker och adrenalinframkallande äventyr, gastronomi i världsklass, fantastiska stränder och ett behagligt klimat.

De flesta som besöker Florida håller sig på östkusten, i området kring Miami och Fort Lauderdale. Men den som lämnar Miami och tar sig över till delstatens västkust hittar ett helt annat Florida, långt ifrån skyskrapor, snabba bilar, vältränade strandraggare och collegeungdomar som partajar i skuggan av färgglada badvaktstorn.

Längs med hela västkusten ligger det som ett pärlband av små, smala revöar uppbyggda av korallsand. Och att komma ut på öarna är i mångt och mycket som att transporteras bakåt i tiden, ”Old Florida” är ett uttryck som ofta används för att beskriva den här delen. På de charmiga öarna finns inte bara mil efter mil av karibiska stränder i världsklass, utan också ett landskap som minner mer om USA:s sydstater, med låga hus i vad som på arkitektlingo brukar kallas plantagestil eller antebellumarkitektur. Eleganta hus med överbyggda verandor, vitmålade pelare och stora fönster. De flesta öar har till och med infört byggförbud för höghus, allt för att bevara den charmiga och småskaliga stämningen.

Efter en lång dag i bil, tvärs över Florida på spikraka motorvägar, åker vi över den långa bro som leder ut på Anna Maria Island, strax söder om Tampa. Vi har hyrt en liten stuga precis vid stranden, och här tänker vi tillbringa ett par dagar i totalt lugn.

Så här års är havsvattnet, iallafall med karibiska mått, lite i kallaste laget. Men solen skiner från en klarblå himmel och sexåringen badar sig skrynklig i den uppvärmda poolen som ligger precis utanför vår lilla stuga.

När vi letar oss ut på byn sänker vi medelåldern radikalt. Anna Maria är en ö som till största delen befolkas av långsemestrande amerikanska pensionärer, och tempot är därefter. I kön till en av öns glasskiosker träffar vi ett gäng piffiga damer med blåtonat hår som berättar att de brukar komma till Anna Maria varje vinter, i minst en månad. Klimatet passar dem perfekt, lagom varmt och inte så fuktigt.

Öns restauranger har anpassat sig efter klientelet, och de flesta stänger vid niotiden på kvällen. Nattlivet är i det närmaste helt obefintligt, men det passar finfint även för oss som har en familjemedlem med samma dygnsrytm som de blåhåriga damerna.

Efter ett par dagar på Anna Maria är det dags att upptäcka nästa ö. Vi åker söderut längs kusten till storstaden Fort Meyers, och sedan vidare ut på Sanibel Island.

Sanibel är en av de mest kända öarna längs kusten, men även här präglas turismen av småskalighet. Det finns till exempel inte ett enda trafikljus på hela ön, och även här är bebyggelsen smakfull och de flesta hus är inte högre än de vajande palmerna längs öns stränder.

Vi checkar in på ett hotell precis intill stranden, två låga byggnader med generösa verandor på var sin sida om en stor pool, och går den lilla stigen ner till havet.

Solen är på väg ner. Två delfiner simmar lojt förbi ett par meter ut i havet, och ovanför våra huvuden kretsar pelikaner. Rätt vad de är störtdyker en pelikan rakt ner i havet precis framför oss.

Vi skrattar och konstaterar att vi hamnat i ett avsnitt av ”Mitt i naturen”, men när vi ser oss omkring inser vi att ingen annan har uppfattat den spektakulära naturuppvisningen.

Alla på stranden har blicken stadigt fäst rakt ner. Med jämna mellanrum böjer de sig framåt och petar lite i sanden. Den framåtböjda positionen har till och med ett namn, ”The Sanibel stoop”, eftersom så gott som alla som besöker ön förr eller senare börjar gå dubbelvikta längs stränderna.

Det som lockar mer än delfiner och dykande fåglar är – snäckskal.

Sanibel är känd som en metropol för snäcksamlare, och de flesta som kommer hit ägnar sig åt öns överlägset mest populära aktivitet, ”shelling”, eller snäckskalsletning.

Anledningen till att det finns så mycket snäckskal just på Sanibel är geografisk. Till skillnad från de flesta andra smala revöar som är långsmala och följer kusten så är Sanibel i stället lite böjd, och ligger som på tvärs i öst-västlig riktning. Och eftersom strömmarna ofta följer kustens mer nord-sydliga riktning så sköljs mängder av snäckskal upp på öns stränder.

Snäckor är big business på ön. Det går att köpa allehanda utrustning för snäckskalsletning, och butikerna dignar av kläder, inredningsdetaljer och souvenirer med snäckskalsmotiv. På ön finns givetvis även butiker som säljer snäckskal, den mest välrenommerade har det tungvrickande namnet She sells sea shells.

– Det är ganska vanligt att snäcksamlare kommer in hit för att komplettera sin samling och köpa snäckorna som de inte hittat på stranden, säger Jeff Oths, snäckentusiast som jag möter på en av She sells sea shells två butiker på ön.

Själv har han samlat snäckor sedan barnsben, och när vi börjar prata lyser han upp som en sol och börjar visa mig sina senaste fynd. Från gömmorna bakom disken dyker den ena lilla asken efter den andra upp, med vackra små snäckor i ovanliga färger och intrikata former.

– Den här köpte jag på en snäckmässa så sent som i går, den är från Filippinerna, säger han och visar en helt lila liten snäcka.

Sanibels mest eftertraktade snäckskal är junosnäckan, en vackert brunfläckig art som blivit en symbol för ön. Den syns på alltifrån butiksskyltar till reklamblad och menyer. En välbevarad junosnäcka kan kosta flera hundra dollar, ju större desto dyrare. Snäckan är till och med så sällsynt att lokaltidningen rycker ut och tar en bild varje gång en snäcksamlare hittar ett exemplar på någon av öns stränder. Men de flesta samlare måste dock besöka öns snäckmuseum – eller för den delen snäckbutiken – för att få en skymt av det vackra och sällsynta skalet i verkligheten.

Nästa förmiddag åker vi på en organiserad snäckletningstur, en båtfärd till en strand strax nordost om Sanibel, i nationalparken Cayo Costa. Med på båten är en handfull entusiaster, utrustade med praktiska badskor, nätkassar och stadiga stålnätshåvar med långa handtag. Så fort vi lägger till vid den öde stranden sprider de ut sig och börjar gå, framåtlutade, längs strandkanten.

Så även vi. Sexåringen bryr sig inte om vilka snäckor som är mest sällsynta eller värdefulla, för henne är det kvantitet som gäller. Vi går myrsteg längs strandkanten och gör det ena fyndet efter det andra. Titta, vilken slät och len! Och där, en alldeles rosa! Alla snäckor ska med hem, och alla är lika fina i hennes ögon. När det är dags för hemfärd har vi en hel kasse full av musselskal och snäckor i alla dess former och färger.

De seriösa samlarna kommer tillbaka med en betydligt mer sparsmakad fångst, de visar upp sina fynd för varandra, gratulerar till ovanliga sorter och jämför erfarenheter från andra stränder i området.

Det är lätt att se att snäcksamlandet kan bli en passion, eller en besatthet för den delen. Som att vaska efter guld – det kan ju faktiskt finnas något riktigt värdefullt gömt bland alla sandkornen!

Men så är det inte för alla.

– Nej, för mig är det snarare som ett slags meditation. Jag kopplar av och blir lugn när jag går här i strandkanten och letar.

Teri Holderfield från Indiana har varit på Sanibel många gånger. Minst ett par veckor varje år, berättar hon när våra vägar korsas längs en populär snäckletarstrand på södra delen av ön.

När vi möts har hon precis hittat en stor snäcka som fortfarande är levande, och vi hjälps åt att bära ut den på djupt vatten. Att plocka levande snäckor är olagligt, och Teri vill inte riskera att någon mindre erfaren samlare råkar få med sig det inte ont anande djuret hem.

Själv har hon inte gjort några spektakulära fynd just den här förmiddagen, men det bekymrar henne inte.

– Numera är det ganska sällan jag tar med mig några snäckor hem, det gör jag bara om jag hittar någon riktigt speciell. Efter alla år här på Sanibel så har jag så jag klarar mig!

Fakta.

Resa hit

Direktflyg till Fort Lauderdale med Norwegian från Stockholm och Köpenhamn, pris från 2.600 kronor t/r. SAS flyger till Miami via Köpenhamn, pris från 5.200 kronor t/r. Inrikesflyg från Fort Lauderdale till Tampa med till exempel United Airlines, kostar runt 2. 000 kronor t/r.

Åka runt

Det absolut enklaste – och ibland enda – sättet att ta sig runt är med bil. Att hyra bil i USA är relativt enkelt, så länge man har koll på vad som ingår i de egna försäkringarna och inte luras att köpa onödiga tilläggsförsäkringar.

Enklast är att hyra via nätet och hämta direkt på flygplatsen. De flesta stora hyrbilsföretag har kontor i anslutning till flygplatserna, och i till exempel Fort Lauderdale går det gratisbussar från terminalen. Många vägar i Florida är tullbelagda, och allt fler blir automatiserade så att det inte går att betala med kontanter.

Se till att bilen har en sensor som registrerar varje gång bilen passerar en tull. Sensorn kostar lite att hyra, men inte mer än att det är värt för att slippa besväret. Kostnaden dras från ditt kontokort i efterhand.

Att hyra bil kostar från cirka 200 kr/dag, beroende på storlek och tilläggsprodukter.

Bo

Från Tampa i norr till Fort Myers Beach i söder ligger en lång rad revöar med fantastiska stränder. Vissa är mer välbesökta än andra, och vissa är mer inriktade på dyra lyxhotell och andra har mer av enkla små stugor med självhushållning. Så det lönar sig att läsa på lite och välja öar som passar den semester man planerar. Även säsongen kan avgöra, under högsäsong runt jul och nyår går priserna upp ganska mycket.

Anna Maria beach cottages ligger på norra delen av Anna Maria, precis vid stranden. Charmiga stugor inredda i typisk sydstatsstil med rottingmöbler och blommiga dukar, och med ett kök för självhushållning. Kostar från 1.490 kr/natt för den minsta stugan.

Seaside Inn ligger direkt vid stranden på Sanibel, och har ljusa, fina rum som vetter ut mot en stor gemensam pool. Kostar från 1 630 kr/natt, inkl frukostkorg.

Casa Ybel är en lyxig strandresort i klassisk stil med anor sedan 1880-talet. Ligger strandnära på södra delen av Sanibel, och lockar med flera restauranger, spa och tennisbanor. Dubbelrum från cirka 3.000 kr/natt.

Äta

Fisk och skaldjur dominerar menyerna på västkustens öar, här kan man frossa i krabba och Florida-specialiteten conch fritters, ett slags friterade bollar som görs av köttet från en speciell havssnigel, trumpetsnäckan.

Island Cow är en restaurang-institution på Sanibel, och ett besök här är näst intill obligatoriskt. Den omfattande menyn inkluderar det mesta, från sydstatsklassiker som gumbo och grits, till grillat kött, en krabburgare att dö för och mängder av fisk och skaldjur. Ofta fullt, men då får man en köplats och kan passa på att ta en drink och snicksnacka lite med ställets papegojor.

Poppos taqueria på Anna Maria tar mexikansk maten på stort allvar, här finns många olika autentiska rätter och ett stort utbud av vegetariska alternativ. Smått beroendeframkallande.

Bubble room, en restaurang som ligger på Captiva Island och gränsar till norra Sanibel, är en turistfälla av det roligare slaget. Ett galet ställe fyllt till bredden av uppstoppade djur, leksaker, porträtt på klassiska Hollywoodstjärnor och allehanda krimskrams. Men det som lockar är de vansinnigt goda bakverken, som serveras i generösa portioner – även med amerikanska mått mätt.