Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-18 07:02

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/resor/malaga-fran-sliten-hamnstad-till-kulturparla/

Resor

Málaga – från sliten hamnstad till kulturpärla

Vy över Málaga uppifrån försvarsanläggningen Castillo de Gibralforo. Gibralforo har anor från 900-talet och är avbildad på provinsens flagga och sigill.
Bild 1 av 2 Vy över Málaga uppifrån försvarsanläggningen Castillo de Gibralforo. Gibralforo har anor från 900-talet och är avbildad på provinsens flagga och sigill. Foto: Shutterstock
Pablo Picasso, cirka 3 år gammal, i Málaga 1884.
Bild 2 av 2 Pablo Picasso, cirka 3 år gammal, i Málaga 1884. Foto: Hemis/Alamy

Förr sågs Solkustens huvudstad mest som inkörsporten till semesterorterna vid Medelhavet. Men Málaga skrudade om från lite ruffig hamnstad till kulturstad, och marknadsförs numera som ”city of museums”. Och över alltsammans svävar Picassos ande.

Rätta artikel

På Antigua Casa Guardia tappas Málagavinet direkt från de stora ekfaten i gästens glas. Här inne kan tiden ha stått stilla sedan stället öppnade 1840, men ute på gatan Alameda Principal arbetas det med tunnelbanelinjen in mot centrum. Från järnvägsstationen Maria Zambrano sträcker den sig redan mot de västra delarna av staden, men under bygget har man ständigt stött på patrull eftersom marken här är ett slags kulturhistorisk och arkeologisk lasagne.

Málaga är en av Europas äldsta städer, med en historia som löper 3 000 år tillbaka i tiden. Den har styrts av bland andra fenicier, kartager, romare och morer, de nordafrikanska muslimer som behärskade Andalusien – al-Andalus – i 700 år. Arvet från dem lever i bland annat maten, arkitekturen och språket.

Picasso i brons sitter under det blommande jakarandaträdet på Plaza de la Merced, torget där han som barn ritade av duvorna.
Picasso i brons sitter under det blommande jakarandaträdet på Plaza de la Merced, torget där han som barn ritade av duvorna. Foto: Susanne Kronholm

Centrala staden är som ett friluftsmuseum. Den romerska amfiteatern grävdes ut först på 1950-talet. Ovanför den reser sig morernas befästa palats Alcazaba från 1000-talet, och högst upp ligger resterna av borgen och fyren Castilo de Gibralfaro, vilken i sin tur uppfördes på feniciska ruiner.

Där uppifrån har man den bästa utsikten över Málaga och havet och det långsträckta och lite djungelartade promenadstråket Paseo del Parque, som också är en botanisk trädgård. Där är Muelle uno, kajområdet som förvandlats till restaurang- och shoppingstråk, och där är det lite förnämare området La Malagueta med badstranden. Det finns många fler på en bussresas avstånd från staden.

Málagas förvandling från nedsliten hamnstad som man bara passerade, till en kulturstad med svällande besökssiffror, kan sägas ha börjat med öppnandet av Picassomuseet. Pablo Ruiz Picasso föddes och levde sina första år i Málaga – han brukade rita av duvorna på Plaza de la Merced vid barndomshemmet, och även om han aldrig återvände, ville han att hans verk skulle visas i födelsestaden. Det dröjde dock 30 år efter Picassos död innan museet invigdes 2003 i renässanspalatset Palacio de Buenavista.

Det gäller att dra fördel av Picassos berömmelse...
Det gäller att dra fördel av Picassos berömmelse... Foto: Susanne Kronholm

Hans målning ”Guernica”, som tillkom efter bombningen av en baskisk by under spanska inbördeskriget, kom att symbolisera motståndet mot fascisterna. Här minns man ”Caravana de la muerte”, ”Dödens karavan”, i februari 1937, då tusentals flyende civila mördades på vägen mellan Málaga och Almería innan Francos styrkor intog staden. Men kriget är fortfarande ett känsligt ämne i Spanien, och i skolan behandlas det rätt summariskt.

En annan av stadens mer kända söner är skådespelaren António Banderas, som gestaltar sin idol Picasso i ”Genius: Picasso”, en tv-serie om konstnärens liv. Det lär ha tagit några timmar att sminka Banderas, 57, till Picasso, 91.

Det iögonfallande Centre Pompidou Málaga är ännu en konstfjäder i hatten för staden.
Det iögonfallande Centre Pompidou Málaga är ännu en konstfjäder i hatten för staden. Foto: Susanne Kronholm

Efter Picassomuseet följde till exempel Carmen Thyssen, museet med äldre spanskt måleri, det moderna museet Centro de Arte Contemporáneo (CAC), och inte minst det omfattande Museo de Málaga i det gamla tullpalatset. Bland de senaste tillskotten märks Centre Pompidou Málaga och Museo Ruso, en filial till det statliga museet i Sankt Petersburg, som visar ryskt måleri från medeltida ikoner till hammaren och skäran. I dag har den här staden med 570 000 invånare uppemot 38 museer, och fler är sannolikt på gång.

Spindeln i kulturnätet i Málaga är borgmästaren Francisco de la Torre, som tillhör det konservativa Partido Popular. Kultursatsningarna, en mer flanöranpassad stadskärna och upprustningen av de gamla kajerna har visserligen dramatiskt ökat antalet turister, men kritiker från vänster anser att de stora sociala behov som finns glöms bort när enorma summor av politiska skäl plöjs ned i prestigeprojekt.

Málaga har blivit en matstad av rang och närheten till havet präglar många menyer.

Numera finns också Barrio de las Artes, konstnärskvarter kring Calle Tomás Hereda. Men att området kallas ”Soho” känns en smula påklistrat.

Parallellt med sökandet efter en ny identitet som kulturstad har också köket förändrats. Massturismens paella och fish and chips trängs undan till förmån för både regionala traditioner och nyskapande med den uppsjö av fina råvaror som finns här i ett klimat där praktiskt taget vad som helst kan växa. Málaga har blivit en matstad av rang och närheten till havet präglar många menyer.

Middag vid Calle Granada. Turistfällorna är många, men det är heller inte svårt att äta riktigt bra i Málaga.
Middag vid Calle Granada. Turistfällorna är många, men det är heller inte svårt att äta riktigt bra i Málaga. Foto: Susanne Kronholm

På tapasbarerna finner man naturligtvis klassiker som boquerones en vinagre, ansjovis i olja och vinäger, och gambas al pil pil, räkor i vitlök och chili. Men numera kan det också vara tonfiskkuber med blomkålsemulsion eller pilgrimsmussla med rostad aubergine och kummin.

På bodegan El Pimpi håller man sig till traditionerna. Den stora, labyrintiska restaurangen – António Banderas är delägare – är ett ställe där de flesta förr eller senare hamnar och under Málagas feria är det mer än fullsatt. Det är en blandning av turister och malagueños, men på något sätt har man lyckats undgå att bli en renodlad turistfälla. Jag minns ännu den iskalla melonsoppan jag åt där en stekhet augustidag vid ett besök för sex år sedan.

I kvällningen flanerar man gärna längs den blanka parad- och shoppinggatan Calle Marqués de Larios upp till Plaza de la Constitución där ett besök på Café Central hör till. Sedan går vi vidare på Calle Granada mot Plaza de la Merced, där Picasso i brons sitter på en bänk. Barer och krogar ligger vägg i vägg.

Flamenco och patinerade fasader, en del av bilden av Andalusien.
Flamenco och patinerade fasader, en del av bilden av Andalusien. Foto: Susanne Kronholm

Lugnare då att förlora sig bland smågatorna. Fasader i rostrött och ockra, burspråk och järnsmidesbalkonger, doft av apelsinblom och kanske ett litet välkomnande torg där det är omöjligt att inte slå sig ned på kaféet.

När natten sänkt sig vaknar barer och klubbar kring Plaza de la Merced och Plaza de la Constitución, och framför allt kring Plaza del Marquéz del Vado del Maestre, som för enkelhetens skull kallas Mitjana.

Det här är trots allt Andalusien där man äter middag vid tio på kvällen och börjar barrundan klockan två. Det är ett skäl till att detta är ett av siestans sista, starka fästen.

Läs fler resereportage:

Palma bortom svenskstråk och högsäsong

Algarves vilda kust

Gran Canaria ön med många ansikten

1. Museo Picasso Málaga, 2. Museo Automovilístico, 3. Centre Pompidou Málaga, 4. Jardín Botánico Histórico La Concepción, 5. Antigua Casa Guardia, 6. El Balneario de los Baños del Carmen, 7. Hotel Don Curro, 8. Hotel Molina Lario.

Museo Automovilístico är julafton för bilnördar. Här en Mercedes 300 SL från 1956.
Museo Automovilístico är julafton för bilnördar. Här en Mercedes 300 SL från 1956. Foto: Susanne Kronholm