Det må låta som en kliché, men få platser tar dig lika snabbt tillbaka till andra världskriget som Normandie i Frankrike. Här har tiden stått stilla. Byar, städer och stränder dröjer sig envist kvar i historien – och lever bokstavligen på den.

Det förflutna märks överallt. En barnfamilj poserar för ett fotografi vid en av de sedan länge pensionerade stridsvagnar som nu utgör några av traktens många stationära museiföremål. Kanske har familjens tonåring rentav klättrat upp på kanontornet, trots pappans förmaningar.

I Sainte-Mère-Église riktas mobilkamerorna upp mot statyn av John Steele, fallskärmsjägaren som fastnade och blev hängande från kyrktornet och bara kunde se på medan striden pågick under honom.

På Facebook – med sorgsna kommentarer om krigets vansinne – hamnar bilder som har tagits i flyktiga ögonblick ut från bilfönster över enorma krigskyrkogårdar där ofattbart många rader av vita kors vittnar om tusentals döda och det ohyggliga.

Under några ytterst dramatiska sommarveckor var Normandie epicentrum för ett fruktansvärt slag, en av de avgörande striderna under andra världskriget.

Den 6 juni 1944 landsteg de allierade i världshistoriens största invasion från havet.

Många av de besökare som i dag vandrar längs de saltstänkta och långa sandstränderna med blicken riktad mot havet, precis som de tyska soldaterna 1944, har kommit för att uppleva minnet av den historiska landstigningen. Och visst går det – med bara en ytterst liten gnutta fantasi – att tänka sig hur det såg ut den där dagen, då tusentals fartyg skymde horisonten och stridsflygplan vrålande svepte in över kusten.

På Omaha Beach – den långa krökta stranden med de branta klipporna där landstigningen höll på att sluta i katastrof – sicksackar besökare mellan minnesmärkena. Den som vänder blicken uppåt, mot de gräsbevuxna sluttningarna ovanför stranden och de bunkerruiner som finns kvar, kan försöka föreställa sig de amerikanska soldaternas skräck inför den mötande elden från tyska kulsprutenästen.

I närheten finns ett myller av utmärkta krigsmuseer. Det svåra är att välja, men det finns något för alla, beroende på vad man är intresserad av. Här är ett axplock, men ingalunda allt som Normandie har att erbjuda.

Jättelika Overlord Museum, i närheten av Omaha Beach, är en bra utgångspunkt för vidare utfärder. Du hittar stridsvagnar, amfibiefarkoster, vapen och personliga ägodelar som tillhörde soldaterna som stred i Normandie.

Vid den landstigningszon som fick kodnamnet Utah Beach finns ett museum som byggts direkt på stranden. Här kan du se en riktig raritet, ett bombplan av typen Martin B26 Marauder, bara ett av sex exemplar som finns kvar av de 5.288 som byggdes.

I centret visas också ”Victory in the sand”, en film som har vunnit priser och beskriver de amerikanska soldaternas krig i kustprovinsen. Utställningsmaterialet fokuserar på att ge en bättre bild av de val som allierade befälhavare och vanliga soldater ställdes inför – och varför invasionen blev så framgångsrik.

Mémorial de Caen passar kanske inte alla, men är det av traktens museer som erbjuder den bästa överblicken av krigsåren 1939–1945 i sin helhet. Dagen D ingår bara som en del av utställningsmaterialet och missas lätt av den som har för bråttom förbi montrar och informationsskyltar.

Ett av de allra bästa museerna är utan tvekan Memorial Pegasus, lättillgängligt i närheten av Caen. Här belyser man invasionens allra första attack, en nattlig luftlandsättning i vilken de allierade erövrade en ytterst viktig bro. Platsen blev världsberömd i och med filmen ”Den längsta dagen”, som hade premiär 1961.

Den ursprungliga bron byttes 1994 ut mot en ny. Den gamla Pegasusbron – möjligtvis det största fysiska utställningsföremålet i hela Normandie, komplett med kulhål och märken efter granatexplosioner – dominerar den intilliggande parken.

Juno Beach Centre fokuserar – möjligtvis lite oväntat – på de kanadensiska soldaternas roll under Dagen D. Utställningen kom till stånd tack vare kanadensiska volontärer.

En annan udda pärla – okänd för många – är Musée du Mur de l’Atlantique, som finns inrymt i ett sex våningar högt torn i mitten av ett bostadsområde i hamnstaden Ouistreham.

1944 var den enorma betongkonstruktionen en del av Atlantvallen, nazisternas försvarsmur med omkring 15.000 bunkrar som skulle skydda det ockuperade Europa. Från denna observationspunkt, som även var högkvarter för det lokala tyska flygvärnet, dirigerades tyskt artilleri under slaget.

Den märkliga byggnaden – som fransmännen kallar för ”Le Grand Bunker” – restaurerades 1987 och ger i dag besökare en utmärkt inblick i soldatlivet bakom de tjocka bunkermurarna.

En varning bör dock utfärdas till den som lider av klaustrofobi. Rummen är små och mörka. Ett besök vid Musée du Mur de l’Atlantique innebär också mycket springande i smala och branta trappor eftersom byggnaden saknar hiss. Belöningen för den som tar sig hela vägen upp är dock god. Från taket har du en fantastisk utsikt ut över Ouistreham och Sword Beach.

Utanför finns en rad farkoster som kan inspekteras utan att du behöver köpa inträdesbiljett. Det största dragplåstret är sannolikt en landstigningsfarkost som användes under inspelningen av den brutala inledningsscenen i Steven Spielberg-filmen ”Rädda menige Ryan” (1998) med bland andra Tom Hanks och Matt Damon.

Bortom stränder och museer finns mer stillsamma platser.

En hel del, särskilt amerikaner, kommer för att besöka de tysta kyrkogårdar där tusentals soldater fick sin sista vila. Kanske är de här för att hedra en morfar eller farfar som stupade under slaget.

Begravningsplatserna är dock ett undantag. För om du är på jakt efter stillhet och tystnad är Normandie sannolikt inget för dig. Bakom varje minnesmärke lurar en grupp turister. I år lär det bli extra trångt när Dagen D fyller 75 och uppmärksammas under stora delar av sommaren med militärparader, konserter, flyguppvisningar och återskapandet av historiska händelser.

Sannolikt blir evenemanget någonting alldeles extra. En av de mer spektakulära punkterna på programmet är en äkta luftlandsättning. I en repris av den där juninatten 1944 kommer 250 modiga kvinnor och män att starta från flygfält i England och hoppa fallskärm över de historiska landningszonerna i Normandie.

Men det historiska Normandie är inte bara världskrig. Att trakten nästan är synonym med invasioner har att göra med andra berömda händelser som inträffade långt tidigare.

Men häftigast av allt – den klarast lysande stjärnan av Normandies alla sevärdheter – är utan tvekan det majestätiska Mont St-Michel.

På 800-talet hemsöktes Nordfrankrike av plundrande vikingar. Hövdingen Rollo och hans krigare var ett ständigt gissel tills de bytte sida och tog emot Normandie som län. De blev vasaller under den franske kungen och lovade att skydda provinsen.

Det var dessa nordmän som gav trakten dess namn, Normandie.

En ättling till Rollo, Vilhelm Erövraren (eller Vilhelm Oäktingen), blev till och med kung i England efter att segrat vid Hastings 1066. Den gången genomfördes invasionen i omvänd riktning, från Normandie till England.

Arvet efter normanderna syns överallt i Normandie. Här finns flera vackra katedraler – som den i Rouen som är motiv på några av den impressionistiske konstnären Claude Monets tavlor – och mäktiga medeltidsborgar med tjocka och höga murar som byggdes av ättlingar till vikingarna.

Besökare bör inte missa det pittoreska och charmiga fiskefästet Honfleur eller Château Guillaume le Conquérant, slottet där Vilhelm Erövraren föddes.

Men häftigast av allt – den klarast lysande stjärnan av Normandies alla sevärdheter – är utan tvekan det majestätiska Mont St-Michel, klosterborgen som ser ut att vara som hämtat ur en fantasyroman av J R R Tolkien eller George R R Martin.

Klostret och de omkringliggande byggnaderna ligger på ett litet berg på en halvö som omges av Atlantens vatten, ofantliga mängder lera och böljande sanddyner. Tidvattnet förvandlar regelbundet platsen till en ö.

Mont St-Michel är upptaget på Unescos världsarvslista och är ett av Frankrikes allra populäraste turistmål. Ännu för 15 år sedan var det tillåtet att köra ända fram till klostermuren. I dag är besökarna alldeles för många. Bilburna gäster är hänvisade till den jättelika parkeringsplatsen två kilometer från klostret. Därifrån går bussar ut till ön.

I öster bjuder det normandiska kustlandskapet på dramatiska klippstränder, i väster på de långa sanddyner som valdes ut för invasionen den 6 juni 1944. Att blanda historiska rundturer på ett av Europas mest berömda slagfält med några lata dagar i solen på stranden är inte lika märkligt som det låter. Tvärtom, det är faktiskt ganska behagligt, även om det aldrig blir lika varmt i vattnet som i till exempel Medelhavet.

Avsluta gärna dagen med att äta skaldjur vid en kajservering medan en eldröd sol långsamt går ner i havet i väster.

För den som har tillgång till bil rekommenderas utflykter bortom kusten. Att köra runt i den lantliga idyllen, bland vackra slott och ståtliga herrgårdar, utgör en stillsam kontrast till myllret på stränderna och vid Mont St-Michel.

Småvägarna tar dig förbi frodiga ängar och bördiga jordbruksmarker i en trakt som är berömd för sina många utsökta ostar. Och varför inte besöka någon av de många gårdar som tillverkar calvados eller Normandies cider, som är lika torr som den är utsökt och frisk?

Turisterna lär bli extra många just i år. Att hitta ett ledigt rum blir sannolikt en utmaning om du är sent ute.

Men för den som vill vara med om någonting alldeles extra – och återuppleva valda av delar den historiska landstigningen – torde det vara mödan värt.

Läs fler resereportage