Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Resor

Naturupplevelser på Nordön

Den Nya Zeelandsresenär som är intresserad av natur och maorikultur ska välja att semestra på Nordön. Här finns vulkaner, gejsrar och den mysiga staden Wellington.

Nordön är centrum för Nya Zeelands maorikultur. På maori heter ön Te Ika a Maui, vilket betyder Mauis fisk. Legenden säger att guden Maui var och fiskade med sina bröder i en kanot. Kanoten är det som geografiskt är Sydön. Efter ett tag fick de en stor fisk de inte ville släppa tillbaka. I stället bogserade de hem den, och så hade Nordön kommit till.

I dag är Nordön den mest tätbefolkade av Nya Zeelands huvudöar. Framför allt är det här maorierna lever.

Rotorua är en av de mest maoriska städerna på Nya Zeeland. Drygt 35 procent räknar sig som urinvånare, och regionens geotermiska aktivitet anses ibland komma från gudomliga krafter. Särskilt gäller det Wai-O-Tapu (vilket betyder ”heligt vatten”) söder om Rotorua.

Kvart över tio är det dags för gejsern att få sitt utbrott. Naturens nyckfullhet finns det inte tid för, så med hjälp av lite organisk tvål blir det fart på Ladyn prick kvart över. Turisterna jublar när vattnet sprutar sin stråle; en effektfull start på besöket vid Wai-O-Tapu Thermal Wonderland.

En svavelosande rundvandring tar sedan besökaren förbi attraktioner som Målarens palett, Djävulens bad och ett par kokande lerpooler. Djävulens bad är klart färgstarkast med sitt ilsket gulgröna innehåll.

Närmare Rotorua finns fler varma källor, men också kulturella sevärdheter. I Whakarewarewa bor maorier, som de har gjort i sekler. Här kan besökarna bli guidade runt och uppleva bland annat vävning och träsnideri. I närheten ligger Te Puia med ett liknande upplägg. Bland annat finns ett traditionellt möteshus med typiska träsniderier målade i rött.

Avgjort bäst är dock möjligheten att uppleva en Kapa Haka. Ordagrant betyder det att forma en linje (kapa) och dansa (haka), men det uppfattas oftast som en krigsdans. Musiken består av gitarr och inhemska instrument, till exempel trumpetsnäckor.

Dansen utfördes i gångna tider av krigare före strid. Den skulle visa upp krigarnas mod och styrka samt syftade till att förolämpa motståndarna. I dag har dansen fått en ny och uppskattad användning – det nyzeeländska rugbylandslaget använder den före sina matcher. Viss effekt har det uppenbarligen haft, då Nya Zeeland vunnit VM tre gånger.

Dansen utförs även vid en del statliga funktioner, till exempel vid välkomnandet av utländska dignitärer.

Tolv mil söder om Rotorua ligger Turangi, vid sjön Taupo. Staden är oansenlig, men sjön och floden Tongariro är ett eldorado för flugfiskare. För den vanlige turisten lockar det som ligger en bit söder om staden: Tongariro National Park. Här finns det som kallas Nya Zeelands finaste endagarsvandring, Tongariro Alpine Crossing. 75 000 vandrare per år har knappast fel, det här är något utöver det vanliga.

– Det är andra gången jag är här. Förra gången gjorde jag en dagstur, den här gången blir det en fyradagarstur i nationalparken, berättar svenske Lars Svensson, en av många exalterade vandrare.

De flesta nöjer sig med Tongariro Alpine Crossing. Men avsätt en lång dag om du inkluderar vulkanen Ngauruhoe, som dyker upp efter en timmes vandring uppför. Denna perfekta kon, kallad Domedagsklyftan när den var med i filmatiseringen av ”Sagan om Ringen”, är enkel att bestiga. Men räkna med tre timmar tur och retur. Den lösa sanden gör att promenaden suger lite extra.

Belöningen på toppen är dock inte fy skam. Utsikten från den lavastensröda kraterranden är superb, och här och där släpper fumaroler ut ånga och gas.

Namnet Ngauruhoe är maori, och betyder ungefär ”den som kastar upphettade stenar”. Den är en av världens mest aktiva vulkaner, bara under 1900-talet hann den med 45 utbrott.

Efter Ngauruhoe fortsätter dagsturen genom ett månliknande landskap. Vegetationen är nästan obefintlig. Så, efter att ha passerat vandringens högsta punkt, uppenbarar sig Emerald Lakes. På svenska blir det Smaragdsjöarna, och de gör skäl för namnet. Ögonfägnad på hög nivå.

Lite senare, efter en del ganska plan mark, går det nedför igen. Ytterligare en sjö, Blue Lake, passeras och buskarna dyker upp igen. Så efter en krök syns den stora sjön Rotoaira med Pihangaberget som fond. Men det är fortfarande långt kvar.

Bland det mest fascinerande med Tongariro Alpine Crossing är vegetationszonerna. Månlandskap där det är som högst. Buskarna på lite lägre höjd och slutligen den subtropiska skogen. Slutet av vandringen går i sicksack genom den täta vegetationen, en total kontrast jämfört med bara ett par timmar tidigare.

Nya Zeeland för turister handlar mest om naturen. Vulkaner, dramatiska bergskedjor, fjordar, sjöar, stränder; allt finns här. Det är bara att ta för sig.

Nationens städer står sällan högt på folks attgöra-lista. De flesta landar ju i Auckland. Men stadens attraktioner ligger mestadels utanför själva Auckland. Christchurch, Sydöns största stad, har å sin sida knappt återhämtat sig från de förödande jordbävningarna 2010 och 2011.

Men så har vi Wellington. Inte speciellt stor, själva staden har 200 000 invånare, kombinerar den småstadsgemyt med storstadspuls. Läget vid Wellington Harbour med bergen som kuliss är inte fy skam det heller.

En rundvandring i Wellington börjar på Cuba Street. Det är stadens bohemiska hjärta med många kaféer, krogar, småaffärer, konstgallerier och gatumusikanter. Många turister väljer att betrakta denna Wellingtons alternativa sida med en kall öl på någon av pubarna. Folklivet i sig är attraktionen, men ta gärna en titt på hinkfontänen, en smått burlesk sevärdhet. Tycker du den är läcker, vänta till en fredag eller lördag kväll då folk häller diskmedel i vattnet. Effekten blir bubblor över hela gågatan.

Cuba Street har inte fått sitt namn från ön i Karibien, utan är döpt efter ett fartyg. 1840 stävjade skeppet in i Wellington Harbour som en de första nybyggarbåtarna. Tio år senare hade staden drygt 5 000 invånare, och inte ens en jordbävning 1855 kunde stoppa expansionen. 1865 flyttade Nya Zeelands kolonialregering hit från Auckland, i år kan staden fira 150 år som huvudstad.

Cuba Streets norra ände är gågata, och slutar några hundra meter från Lambton Harbour. Här rådde under decennier febril aktivitet med lastbåtar som kom och gick; i dag har den konverterats till strandpromenad med kaféer, lägenheter och en marina. Wellingtonborna älskar att hänga här, liksom turisterna.

Liksom Cuba Street har Lambton Harbour ett par annorlunda sevärdheter. En är skulpturen Solace in the wind, ”Tröst i vinden”, som liknar en nyzeeländsk Gandhi och tycks vara på väg att kasta sig i vattnet. Den andra är ”Gatumusikanternas piano”, på vilket alla som vill får spela. Pianot står på kajen så länge vädret är bra; vid regn rullas det in på ett närliggande kafé.

Bergbanan är kanske Wellingtons största upplevelse. De knallröda vagnarna startar från Lambton Harbour, och klättrar upp till Kelburn och Botaniska trädgården. Vid slutstationen finns också ett museum om bergbanan samt ett observatorium. Utsikten över staden är magnifik vid rätt väder. Chansen, eller risken, finns dock att du får känna på staden ökända vindar. Styv kuling är ingen ovanlig prognos i Wellington.

Håll i hatten.

Många traditionella maoriska byggnader pryds av träsniderier.

Fakta. Lätt att ta sig runt Nordön

Resa dit:

Stockholm–Auckland från ca 8.300 t/r. Köpenhamn–Auckland t/r startar från samma pris.

Du måste vara flexibel med datumen samt vara ute i god tid för låga priser. Då och då går det dock att hitta billiga biljetter med snabba förbindelser. Räkna ändå med att resan till Auckland tar minst 25 timmar med byten. Har du tid kan det vara en god idé vara att göra ett stopp i exempelvis Dubai, Singapore eller Hong Kong.

Det går en del internationella flyg till Wellington, men både utbud och priser är sämre än till Auckland.

Resa runt:

Tvärtemot vad en del reseguider säger, klarar du dig ganska väl på Nordön utan bil. Största bussbolagenoperatörerna är Intercity och Naked Bus. Men det är klart, bilen ger flexibilitet.

Många väljer att hyra cykel på Nordön. Vägarna är bra och trafiken sällan intensiv. Landskapet, däremot, är ofta hänförande.

Tre dagar i veckan rullar ett tåg mellan Nordöns metropoler Auckland och Wellington.

Bo:

Rotorua. Övre prisklass: Regent of Rotorua, är ett smart renoverat 60-talsmotell. Mellanklass: Sandi’s Bed & Breakfast, är ett familjeägt hotell som håller vad det lovar. Budget: Rotorua YHA, är stans bästa vandrarhem. Har även dubbelrum.

Turangi. Övre prisklass: Tongariro Lodge. Ett lyxigt ställe populärt bland flugfiskare. Jimmy Carter bodde här en gång. Rumspriserna brukar inkludera frukost och middag. Mellanklass: Judges Pool Motel, är ett gammaldags motell med stora rum. Budget: Extreme Backpackers, är ett vandrarhem som erbjuder rum med fyra till åtta sängar. Hjälper till att arrangera vandring i Tongariro National Park.

Wellington. Övre prisklass: Bolton Hotel. Förtjänar sina fem stjärnor. Mellanklass: Comfort & Quality Hotels, har rum i två prisklasser i centralt läge. Budget: YHA Wellington City, är stans bästa vandrarhem. Har även dubbelrum.

Äta:

Rotorua. Övre prisklass: Urbano Bistro, är valet när du vill slå på stort. Mellanklass: Indian Star. Indierna har kommit till NZ och tagit med sig sin goda mat. Budget: Fish & Chip Shop. Engelsmännen däremot har funnits länge här.

Turangi. Övre prisklass: Lakeland House ligger en halvmil utanför Turangi, men är väl värt en extratur. Mellanklass: Turangi Bridge Motel, har en restaurang med bra, nyzeeländsk mat. Budget: Grand Central Fry är ett simpelt ställe med välgjord fish & chips, hamburgare och andra energirika rätter för dig som ska ut och vandra.

Wellington. Övre prisklass: Logan Brown, anses vara Wellingtons bästa restaurang. Prova krabbkakor! Mellanklass: Capitol, kontinentala rätter med italiensk touch. Budget: Little Penang, litet malaysiskt ställe med bland annat superb nasi goreng.