Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
169 kr/månad

Vakna med DN på helgen. Halva priset på papperstidningen i tre månader!

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-19 14:37

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/resor/pa-tva-hjul-genom-alands-skargard/

Resor

På två hjul genom Ålands skärgård

Broar eller vägfärjor binder samman många av öarna i Föglö kommun. Foto: Johan Öberg

Vi är många som har åkt färja mellan Stockholm och Åbo. Nu kan det vara dags att upptäcka den vackra skärgården på ett betydligt ­långsammare sätt – på cykel från ö till ö.

Den första sträckan gick ju lätt, säger jag till mitt ressällskap Kristina, när vi rullar ombord med våra cyklar på färjan vid Stadsgårdskajen i arla morgonstund. Sommarvädret är perfekt när vår cykelresa från Stockholm till Åbo via ett pärlband av åländska öar tar sin början. Och att första biten gick lätt är inte så konstigt, vi har bara trampat en kvart nerför Söders höjder.

Sjöresan genom Stockholms norra skärgård är som alltid en skönhetsupplevelse av rang och vi passerar oräkneliga öar. Stockholms skärgård har runt 24.000 öar, kobbar och skär, men den siffran bleknar om man jämför med Skärgårdshavet – den åländska och finska skärgården sammanräknad – för där finns närmare 50.000!

Öarna har alla bildats genom landhöjningen efter den senaste istiden. För närvarande reser sig öarna med fyra till tio millimeter per år.

I Mariehamn är det brått att komma av – färjorna ligger bara en kort stund vid kaj – men sedan inträder lugnet när vi trampar längs den lummigt gröna Norra Esplanaden. Snart passerar vi det trevliga Sjökvarteret och sedan är vi ute ur stan.

Många huvudvägar på Ålands huvudö har utmärkta cykelbanor, men det gäller inte hela första sträckan över Lemland. När fullastade långtradare blåser tätt förbi är marginalerna små. Tur att trafiken inte är tät.

Klipporna i Geta tar hem priset som Ålands vackraste. Foto: Johan Öberg

Men trots att höjdskillnaderna på Åland är små känns vägen långt mer backig än om man åker med bil. Cyklar man som vi på rätt tunga gamla damcyklar med bara en handfull växlar känns uppförsluten i ben och flås.

Så vi tar en drickapaus vid Lemlands enda matbutik. Åland är glesbefolkat – även stora delar av Fasta Åland, skärgårdens huvudö – och för att få en lokal affär har öborna ofta valt att bilda kooperativ.

Men överraskande snart har vi trampat ett par mil och är framme vid Amalias b&b, som ligger bredvid Amalias limonadfabrik, där man gör läsk på frukter och bär. Middagen, kall rostbiff, intar vi i trädgården, iakttagna av en ung höglandstjur med lugg över ögonen. De andra gästerna grillar eller tar bil till restauranger längre bort.

Solen skiner lika fint dag två och med en tidig start har vi god marginal till färjan från Svinö till Föglö. Som många andra åländska öar eller ögrupper är Föglö en egen kommun – med knappt 600 invånare. Det är ju inte mycket, men rena storstadssiffrorna jämfört med Ålands minsta kommun Sottunga, där det knappt bor hundra personer.

Föglö kommun är ett helt pärlband av öar, där de större är förbundna med broar eller klassiskt gul vägfärja. Här är det hela tiden mycket närmre till havet jämfört med på Fasta Åland.

Föglös huvudort Degerby var förr Ålands centralort och ännu på 1920-talet större än Marie­hamn. Här finns gott om fina trähus där statstjänstemännen bodde och några kilometer bort ligger en stenkyrka värd en omväg. Men vår plan att hänga kvar för en god lunch funkar inte alls. Degerbys matställen är denna dag stängda vid lunchtid. Den lilla butiken blir räddningen – deras laxröra sitter fint på hårdbröd – en enkel lunch intagen på en klippa vid ett sund fyllt av roddbåtar med fritidsfiskare.

Föglö kommun är ett helt pärlband av öar, där de större är förbundna med broar eller klassiskt gul vägfärja. Här är det hela tiden mycket närmre till havet jämfört med på Fasta Åland.

Vägfärjorna är gratis för alla, men även Ålandstrafikens större färjor är gratis för passagerare. För cykel tar man ut en engångsavgift på cirka sex euro medan bilar kostar betydligt mer.

Vi ser knappt en enda annan människa under färden norrut över öarna mot färjeläget på Överö. Däremot svävar länge en mäktig havsörn över oss. Innan färjan ska gå har vi flera vilsamma badtimmar från lena havsklippor, så bär det av med båt i ett par timmar – åt sydost och den mest avlägsna av Ålands större öar, Kökar.

Första natten på ön bor vi med stil på hotell Brudhäll, den andra natten i en enkel stuga på Sandviks camping – lite överraskande är mysfaktorn faktiskt högre där.

Vägrenarna här i skärgården är alltid fulla av vilda blommor och Kökar är inget undantag. Det är en fröjd att trampa fram, känna dofterna och vinden i ansiktet (när det inte envisas med att blåsa hård motvind).

På väg till Peders Aplagård rullar vi på lantliga grusvägar förbi familjen Blomsterlunds 1.200 äppel­träd.

Peders Aplagård bjuder på egentillverkad cider. Foto: Johan Öberg

– Smaka på den här äppelsalsan, den har lite mer sting i smaken, säger Peder Blomsterlund som gärna låter oss prova Aplagårdens alla cidersorter, salsor med mera – gjorda på åländska äpplen.

– Och kom gärna tillbaks i kväll för vi har pizza­ugnen i gång, lägger han till när vi trampar vidare till Kökars hembygdsmuseum, en gammal skola där de knappt 250 Kökarborna samlat fascinerande minnen från förr – allt från fina foton till folkdräkter, träbåtar och öns förs­ta traktor – som kom hit först 1948.

”Egentliga Finland” står det på skylten som möter oss vid färjeläget i Galtby, ett par timmars båtresa från Kökar. Landskapet – med Åbo som huvudort – består till stor del av skärgårdsöar och till fastlandet har vi flera mils cykling – från ö till ö över broar eller med vägfärjor. Sista dagen är det 60 kilometer kvar till Åbo.

Vädergudarna bjuder på sol och medvind och trampandet går långt raskare än befarat. Så vi har hela eftermiddagen i ett sommarcharmigt Åbo innan kvällsfärjan till Sverige: Det blir öl döpt efter Auraån som rinner genom stan, domkyrko- och museibesök, plus ett antal uteserveringar. Det känner vi oss värda efter 17 mils cyklande.

I morgon bitti återstår ju bara en kvarts trampande så är vi hemma igen. Undrar var pedalkraften ska ta oss nästa sommar?

● ● ●

7 TIPS FÖR CYKELSEMESTERN

Platserna här nedan ligger vid siffrorna på kartan.

1. Magiskt vackra kustklippor: Geta

Norra delen av Fasta Åland var den del av ögruppen som först bröt havsytan efter istiden. Orrdalsklint är med sina dryga 129 meter Ålands högsta punkt och här hittar man de tidigaste stenålderslämningarna. Kusten på norrsidan är klippig och som allra vackrast blir det vid Geta – med utmärkt hotell. Pricka helst in besöket vid solnedgången då alltihop får en unik röd lyster. Från Mariehamn är det cirka fyra mil att cykla till Geta och på vägen passerar man Ålands största äppelodlingar.

www.havsvidden.com 

På Stickstugan på Järsö kan man handla handstickat av toppkvalitet. Foto: Johan Öberg

2. En härlig dagstur på två hjul: Järsö

Om du är sugen på en cykeltur på Åland men inte har så mycket tid. Söder om Mariehamn finns ett pärlband av små öar som förbundits med vägbroar – en rutt som faktiskt kvalar in som en av de allra vackraste på hela Åland. Vägen söderut slingrar sig över bland annat Styrsö, Nåtö och Bergö till den största av dem – Järsö, en cykeltur på cirka två mil tur och retur. Ett givet mål är välkända Stickstugan – ett mysigt kafé, där kakor, bullar och tårtor bakats av ägaren Lotta Gustafsson. Hon säljer egna produkter av ullgarn hon färgat själv.

En härlig cykeltur från Mariehamn tar en på en dryg timme till Järsö. Foto: Johan Öberg

3. Mysiga klippbad och båtliv: Lappo

Finska seglare har ofta lilla Lappo som etappmål på väg till eller från det finska fastlandet, vilket gör att hamnen sjuder av liv sommartid. Cyklar man blir det i stället färja på den norra linjen från Hummelvik på Vårdö, ett färjeläge med bussförbindelse från Mariehamn. Har man en hoj trampar man lätt i väg till de bästa badklipporna på öns sydvästra sida, men bor man på Pellas gästhem får man låna cykel gratis.

lappo.net 

Lilla Lappo är en favorit bland seglare från Finland. Foto: Johan Öberg

 

Kastelholm har mer att erbjuda än bara den fina borgruinen. Foto: Johan Öberg

4. Historia, kultur och goda smaker: Kastelholm

Ålands mäktigaste medeltida borg var under en tid ofrivilligt hem för den svenske kungen Erik XIV, som fängslats av sina rivaler. 1745 förvandlade en storbrand borgen till en ruin, men nu har borgen renoverats. Intill hittar man Jan Karlsgården – Ålands eget Skansen. Här ligger också fängelse­museet Vita Björn, använt som häkte i 200 år, fram till 1975. Blir man hungrig så ligger Smakbyn ett stenkast bort – ett restaurang- och affärskomplex som drivs av kändiskocken Michael Björklund.

www.kastelholm.ax 

smakbyn.ax 

Greven Göran Åkerhielm skapade en unik prunkade oas på Källskär i det yttersta havsbandet. Foto: Johan Öberg

5. Svenske ”grevens” märkliga ö: Källskär

En given sommarutflykt från Kökar går till Källskär. Ön var i århundraden fiskeläge för Kökarbor, men det är en mer närliggande historia som fascinerar mest: berättelsen om hur den svenske friherren Göran Åkerhielm kom till ön på sent 1950-tal och så småningom fick köpa en tredjedel av ön. Där förvandlade mannen som Kökarborna kallade ”greven” det karga skärgårdslandskapet till en prunkande oas där vindruvor trivdes, byggde flera hus och en hamn som trotsade vinterstormarna. De dagliga turerna med guiden Thomas Dahlgren ger en spännande inblick i ett udda livsöde.

www.brudhall.com 

Bomarsunds mäktiga, vackra fästningsmurar räckte inte långt när fästningen attackerades under Krimkriget. Foto: Johan Öberg

6. Rysk ruinromantik: Bomarsund

1809 förlorade Sverige Åland och Finland till det ryska tsardömet. Ryssarna lät snart uppföra en mäktig borg i Bomarsund för att kunna kontrollera den viktigaste inomskärsfarleden. Orten blev snabbt en av Ålands viktigaste, men det stora fortet kunde inte stå emot den fransk-brittiska attacken under Krimkriget i augusti 1854. Fästningen sprängdes, Åland demilitariserades 1856 och i dag finns bara ruiner kvar. Än i dag har man från fästningsmurarna fin vy över sundet.

www.bomarsund.ax 

Den fyrmastade barken Pommern är en del av Ålands fina sjöfartsmuseum. Foto: Johan Öberg

7. Testa sjömanslivet: Sjöfartsmuseet

Ingen som rest med färja till Mariehamn kan ha undgått att se den fyrmastade barken Pommern. Skeppet var ett av de sista stora segelfartygen som fram till andra världskriget skeppade varor mellan Europa och Australien. Nu är det nyrenoverat och välkomnar besökare, precis som dess ägare Ålands sjöfartsmuseum – ett av världens bästa på området – som ligger strax intill Pommern.

www.sjofartsmuseum.ax 

Strax dags för avgång i arla morgonstund med färjan från Stockholm till Mariehamn. Foto: Johan Öberg

 

Läs fler resereportage här