Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Resor

Sikta högt och kom långt med rullstol i Paris

Att sitta i rullstol ska inte vara ett hinder för att resa. Eva-Karin Gyllenberg reste med sin rullstolsburne man Björn och hans 21-årige sonson Oscar till Paris och upptäckte att det mesta är tillgängligt. Men besök toaletten innan du går på krogen och undvik metron.

1. Eiffeltornet

Det sägs att om man siktar mot stjärnorna når man i alla fall till trädtopparna.

När det handlar om att ta sig upp i Eiffeltornet är det ungefär så högt man kommer – alltså till trädtopparna.

Med rullstol är det nämligen stopp på etage två, beläget 115 meter över marken. Detta går naturligtvis inte att jämföra med att komma allra högst upp i tornet, men för en som är lagom höjdrädd räcker det gott och väl och utsikten går inte av för hackor.

Under turistsäsong är köerna långa till Eiffeltornet, det kan handla om timslång väntan för den som vill ta hissen upp. Rullstolsburna har dock gräddfil och får passera kön.

Man kommer också billigare undan i biljettkassan – 35 kronor i stället för drygt 60 kronor till etage två.

2. Sacre Coeur och Montmartre

Apropå höjder ville vi naturligtvis upp till Sacre Coeur och Montmartre, men det är ingen barnlek. Vi tog buss 80, som vi bedömde vara den linje som stannade närmast (Rue Lamarck/Rue Caulaincourt), väl medvetna om att det var ett par rysarbackar för att nå den vackra basilikan.

Sedan blev det till att bita ihop, backarna upp till den vackra kyrkan är inte nådiga. Vi tvingades ta flera andhämtningspauser.

Till slut var det bara de sista trappstegen kvar, men väl där var det tvärstopp. Inne i kyrkan hänvisade en vakt oss till en ingång runt hörnet som skulle vara handikappanpassad.

Jättebra, tänkte vi. Problemet var bara att den var stängd och besvikelsen var naturligtvis stor.

Det blev till att börja vandringen nedåt i Montmartre och det är inget att rekommendera för en som inte är van att köra rullstol. Särskilt om bromsarna inte är i bästa kondition.

Den som vill komma upp på dessa höjder bör ta taxi. Även ner.

3. Madeleinekyrkan

För några år sedan besökte vi den vackra Madeleinekyrkan. En av oss kunde i alla fall komma in, men med rullstol var det kört. Då, för några år sedan, stod ett antal sparbössor utställda i kyrkan med uppmaning till besökarna att skänka pengar till kyrkans handikappanpassning. Vi var skeptiska till om det verkligen skulle ge resultat, men det gjorde det. Numera går det att åka hiss upp till kyrkan.

Vid Madeleine lyckades vi ta metron. Just det – lyckades. Metron i Paris må vara heltäckande, men när det gäller tillgängligheten är bristerna enorma. Den linje som fungerar bäst har nummer 14 och går mellan Olympiades och St Lazare. Det finns en karta, som vi fick på turistbyrån, där alla handikappanpassade stationer är utmärkta med en blå platta, men kartan är inte att lita på. När vi försökte ta oss ned till metron vid Port Royal hände ingenting när vi tryckte på hissknappen. Hissen var "not working", men det fanns ingen skylt som förkunnade detta. Det blev till att ta bussen. Hade vi kommit med metron till Port Royal hade vi inte kommit upp till gatunivån utan tvingats vända.

Dessbättre fungerar bussarna mycket bra för rullstolsburna. Gör man bara föraren uppmärksam när man väntar vid hållplatsen körs bussen så nära trottoarkanten som möjligt och alltsomoftast skjuts en ramp ut under de mittersta dörrarna och övriga passagerare får vackert vänta tills rullstolen körts av eller på.

4. Seine

Den som hellre väljer att ta sig fram på Seines bruna vatten kan göra det utan besvär. Bateaux Parisiens kör sina timslånga turer från kajen nedanför Eiffeltornet. Även här har rullstolsburna gräddfil förbi kön. Visst är lutningen på landgången tuff, men personalen hjälper gärna till utan att man ber om det.

5 Roland Garros

I månadsskiftet maj-juni avgörs öppna franska tennismästerskapen på Roland Garros, en idrottsklassiker. Vi lyckades komma över biljetter och även om de inte gällde till centercourten så är arenan anpassad så att ett antal rullstolar får plats vid ringside på flertalet banor.

6. Invaliddomen och Musée de l'Armée

I Sverige talar vi inte längre om invalider eller handikappade utan om funktionshindrade. Den som sitter i rullstol och vill se Napoleons mäktiga sarkofag i Invaliddomen vars gyllene kupol syns över halva Paris göre sig dock icke besvär. Däremot går det att rulla in till det intilliggande Musée de l´Armée med fransk militärhistoria långt bak i tiden.

7. Louvren

Den som är det minsta intresserad av konst måste naturligtvis besöka Louvren, om inte annat så för Mona Lisas skull.

Förra gången vi besökte Louvren (på 80-talet) var maken till fots. Då kändes det som en evighet innan vi äntligen kom fram till Leonardo da Vincis mästerverk och väl framme stod en vakt som skyndade på kön.

Nu vinnlade sig vakten om att Björn skulle komma fram med rullstolen så att han kunde se ordentligt. Vakten lättade till och med på avspärrningsbandet för hans skull.

Att ta sig in på Louvren är inga problem med rullstol. Det finns en rund hiss utan tak som transporterar besökare med gångsvårigheter både upp och ner.

Inne på museet är dock vissa avdelningar svårtillgängliga för dem som sitter i rullstol. Bortsett från all skön konst i allmänhet och Mona Lisa i synnerhet finns något mycket positivt med Louvren för den som är rullstolsburen; fri entré och detta gäller även ledsagaren. Eftersom Oscar är under 24 år fick han också gå in utan att behöva betala.

8. Notre Dame

Notre Dame är ett annat måste och att ta sig in i den 850-årsjubilerande domen är enkelt. Endast ett slitet marmorsteg så är man inne och det går att ta till sig det mesta av prakten. Den som vill se altaret på nära håll får dock inte vara rullstolsburen. I jämnhöjd med de mäktiga rosettfönstren sätter tre trappsteg stopp.

Annars är Paris en i högsta grad promenadvänlig stad även för den som sitter i rullstol. Särskilt på boulevarderna och avenyerna. Där är trottoarerna breda och asfalterade och i nästan total avsaknad av gropar och rännor. Visst finns det undantag, men vi upptäckte inte många trots flitigt flanerande under fem dagar.

Paris kan definitivt rekommenderas. Att man inte kommer in i alla kyrkor är väl inte hela världen. Då är det värre att metron inte är att räkna med.

Avslutningsvis en varning till den som besöker krogarna i Paris med rullstol. Gå på toa innan du kommer till krogen. Vi var på ett tiotal krogar/kaféer och samtliga hade toaletterna en trappa ner!

Resfakta. Med rullstol till Paris

Boende:

Om du bokar via de stora internetsajterna kan du klicka i att du vill ha hiss och handikapp­anpassat rum.

I vissa fall finns det till och med handikappdusch.

Vi valde ett ­lägenhetshotell, en kvarts promenad från Eiffel­tornet. Lägenheten var handikappanpassad och bestod av ett separat sovrum och en sällskapsdel med bäddsoffa (för två), matplats för fyra och ett litet kök med full maskinell utrustning. Rummet kostade cirka 1.500 kronor per natt.

På exempelvis booking.com finns 352 hotell och 27 lägenhetshotell med faciliteter för funktionshindrade.

Resa:

Direktflyg till Paris från Arlanda med SAS, Norwegian, och Air France kostar cirka 2 000 kronor per person tur och retur 12–15 september.

Om du bokar på nätet är det bara att klicka i rutan för att "assistans behövs" så får du den hjälp du behöver för att klara resan. På de ­officiella turist­byråerna i Paris kan man få kartor och broschyrer som visar till­gänglighet för funktions­hindrade.

Mer info:

parisinfo.com

Läs även om att resa med rullstol i Rom:

dn.se/resor/italien/armstyrka-besegrar-roms-kullar