Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-01-16 20:02

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/resor/smaka-pa-lysekil-i-vinterdrakt/

RESOR

Smaka på Lysekil i vinterdräkt

Strandflickornas havshotell badar i solsken medan Lysekils kyrka i granit tronar i bakgrunden med sitt 63 meter höga torn.
Strandflickornas havshotell badar i solsken medan Lysekils kyrka i granit tronar i bakgrunden med sitt 63 meter höga torn. Foto: Marko T Wramén

Att besöka en badort på vintern är en upplevelse av ­exklusiv stillhet och naturnära kontemplation. Dessutom smakar ­västkustens fina skaldjur som bäst när vattnet är som kallast. Följ med till ett litet hus vid havet i Lysekil.

Vi har siktet inställt på Lysekil, en liten kuststad på norra sidan av inloppet till Gullmarsfjorden. Orten har anor sedan sillperioden på 1500-talet och växte under 1700-talets sillfiske. Förutom fiske har också sjöfart och stenhuggerier tillhört huvudnäringarna. I mitten av 1800-talet började badturismen utvecklas, och vid förra sekelskiftet byggdes ett vackert kallbadhus och många fina badvillor med sprudlande snickarglädje.

Det är en av dessa som är vårt mål, med det romantiska namnet Strandflickornas havshotell. Sedan 1990-talet har Åsa Nilsson och Bettina Salesjö drivit hotell i Lysekil, det är de som är Strandflickorna. De har specialiserat sig på gamla vackra trävillor byggda som badpalats vid förra sekelskiftet som har haft varierande öden innan de har tagit över och renoverat. I dag har de tre olika byggnader: vandrarhemmet med hotellet Strandvillan från 1894, Gula villan från 1897 och huvudbyggnaden Strandflickornas havshotell från 1904. När vi efter en lång och snöig resa rullar in framför det söta röda trähuset blir vi mötta utanför i stormen med ett leende och en nyckel.

– Välkomna! Ni ska inte bo här utan i Havsateljén. Parkera bilen och följ stigen bakom hotellet, ni kan inte missa det.

Njut av ett glas bubbel och vackra vyer vid Badpaviljongen.
Njut av ett glas bubbel och vackra vyer vid Badpaviljongen. Foto: Marko T Wramén

Vi tar väskorna på ryggen och går runt knuten på hotellet. Här döljer sig en fin liten uteplats i lä bakom en rejäl granitknalle. Det är upp på berget som stigen går, och vi med. Ju högre upp vi kommer, desto bättre blir utsikten över staden. Lysekil syns på långt håll i skärgården tack vare sin stora kyrka i granit som tronar högt uppe på ett berg med sitt 63 meter höga torn. Härifrån syns tydligt hur de gudfruktiga fiskarna byggde sitt stentempel på den högsta punkten i samhället.

Horisonten glöder rött när vi äter frukost i Havsateljén.
Horisonten glöder rött när vi äter frukost i Havsateljén. Foto: Marko T Wramén

Så når vi vårt lilla bergs krön och vyerna öppnar sig på riktigt – havet! Till höger är öar och skär strösslade långt ut i Västerhavet, till vänster sträcker sig Gullmarsfjorden in i landet, förbi kallbadhuset och hamnen. Rakt över fjorden syns lilla Fiskebäckskil med sina två marinbiologiska forskningsstationer. Hit går det färja flera gånger om dagen. Nedanför oss sträcker sig en lång trappa ner till vad som ser ut som två moderna sjöbodar, diskret placerade direkt på klipporna med yttre änden vilande på pålar i vattnet. De kallas Husen vid havet – det ena heter Badpaviljongen, det andra Havsateljén.

När vi har kommit ner för trappan och går in genom den insynsskyddande träporten, öppnar sig ett stort soldäck med egen badtrappa direkt ner i havet. Inne i stugan möts vi av panorama­fönster åt flera håll med vidsträckt havsutsikt. Det är högt i tak med en vacker dubbelsäng i bakdelen och ett sovloft ovanpå. I den inglasade delen med full takhöjd hänger två hängmattestolar som vi genast sätter oss i. Hängmattorna knarrar som om vi vore på ett fullriggat segelfartyg. Och rakt under oss kluckar havet mot klippan.

Det blir en mysig eftermiddag där vi sitter tysta och bara njuter av havet. Då och då dyker en storskarv precis utanför fönstret. En bogserbåt tuffar förbi längre ut, den lilla färjan pilar över till Lysekil. Ljuset falnar och fyren tänds. Det står nämligen en liten fyr bara en bit ut i havet och lotsar sjöfarare in till hamnen. Härifrån land lyser den rött, ett långt sken var åttonde sekund.

I restaurangen hugger vi in på dignande fat med räkor och havskräftor, allt färskt och nyss fångat på Västkusten
I restaurangen hugger vi in på dignande fat med räkor och havskräftor, allt färskt och nyss fångat på Västkusten Foto: Marko T Wramén

Dags för middag. Vi har i förväg beställt en skaldjursplatå på hotellets restaurang, något som vi har sett fram emot i flera veckor, inte minst Anna, uppväxt som hon är vid havet nära Tylö­sand. Vi klättrar upp och ner för berget igen och tar verandadörren in till Havshotellets glasade matsal. Levande ljus sprider värme, och på bordet står ett dignande fat med räkor, krabba och massor med stiliga havskräftor, allt färskt och nyss fångat på västkusten. Det sägs ju alltid att skaldjur smakar bäst på vintern när vattnet är kallt. Vi har inte kunnat hitta vetenskapliga belägg för det, vissa säger att de kommer från tiden före kylskåp när skaldjuren helt enkelt blev dåliga snabbt i sommarvärme. Men när Marko arbetade som skeppare på en undervattens­safaribåt i räkmetropolen Smögen hävdade även de lokala fiskarna och öborna att räkorna smakar bäst på vintern. Och de borde ju veta.

Vi är i alla fall lättövertygade – maten smakar gudomligt. De vackra havskräftorna får slinka ner först, Malmöfödde Marko hinner inte riktigt med Annas flinka västkustfingrar och får noga vakta sin andel. Därnäst står räkorna på tur, och här märks verkligen skillnad i skalnings­tekniken. Sist blir det dags för krabbhalvorna, här får Anna desto mer när Marko fegar ur och nöjer sig med klorna. Till skaldjuren får vi ett fat med skagenröra, majonnäs, aioli och hovmästarsås – allt mycket gott, ändå lämnar vi sorgligt mycket kvar av det eftersom de färska skaldjuren är så smakrika i sig. Mätta och belåtna återvänder vi till vår ombonade sjöbod. Stormen har bedarrat och stjärnhimlen är magnifik – det bådar gott för morgondagens äventyr.

Vi vaknar till soluppgången, som förvisso kommer först klockan åtta så här på vintern. Horisonten glöder rött över Fiskebäckskil medan himlen fortfarande är djupblå. Det är alldeles stilla, till och med havet är ganska lugnt. Vi äter frukost i solen i stugan och klär sedan på oss allt vi har med oss, för nu ska vi ut på havet på ostron- och musselsafari! Vi möts i hamnen av Lars Marstone från Lysekil ostron & musslor som hälsar oss välkomna, men genast ursäktar att han inte har sin vanliga vackra träskuta Signe med sig, hon ligger infrusen i isen i hemmaviken. Men den lilla öppna arbetsbåten fungerar utmärkt. Vi får tjocka sjöoveraller att ta på och kastar sedan loss.

Solen glittrar i vattnet och Lars berättar om verksamheten. Tillsammans med frun Majvor är han lantbrukare och föder upp utrotnings­hotade lantraser på sin gård som har funnits i familjens ägo sedan 1700-talet. Till gården hör också stora vattenområden, där det finns flera ostronbankar med vilda ostron och där man också odlar blåmusslor. Det är hit vi beger oss med båten. På en kobbe nära både ostron och musslor har de en bod, och här kliver vi i land.

Bild 1 av 3 Majvor och Lars Marstone är lantbrukare och till deras gård hör stora vattenområden med ostronbankar.
Foto: Marko T Wramén
Bild 2 av 3 I den inglasade delen med full takhöjd hänger två hängmattestolar som vi genast sätter oss i.
Foto: Marko T Wramén
Bild 3 av 3

Majvor hälsar oss välkomna, och sedan berättar de om odlingarna och hur de använder dykare för att skörda ostronen. Därefter halar de upp korgar ur havet fyllda med levande blåmusslor och både japanska och inhemska ostron. Musslorna tillreds i en stor utom­husgryta medan ostronen öppnas och slukas direkt på klipporna – färskare än så blir det inte! Sedan går vi in i den mycket gulliga sjöboden där en vedkamin värmer gott och blir serverade rykande heta blåmusslor.

Tillbaka på hotellet väntar vad som blir resans höjdpunkt. Vi har bokat bastun och utom­husbubbelpoolen ett par timmar på efter­middagen. Att glida ner i den 39 grader heta bassängen efter många timmar utomhus på hav och skär är så skönt att vi blir alldeles tysta, och bara ler. Luften är frisk och klar, solen närmar sig horisonten i en gyllene kaskad och trutarna tittar nyfiket på oss från klipporna. Vi har mössa på och sitter länge.

Sedan blir det bastu – och vilken bastu! Direkt vid havet, ja nästan ovanpå havet, och med stora höga fönster. Här sitter vi länge och njuter, sedan blir det vinterbad. Stegen går ner i havet precis utanför, så det finns inga ursäkter. Havet sägs hålla fyra-fem grader, friskt är det i alla fall, men också så vidunderligt skönt efteråt att vi hoppar i flera gånger. Tänk att det kan vara så härligt och gott att besöka skärgården på vintern!

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt