Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Resor

Sagolika Sri Lanka

Sri Lanka skulle kunna beskrivas som Indien light. Maten är inte lika stark, människorna inte lika intensiva och stränderna ännu mer avslappnade. DN Resor har träffat bybor, ayurveda- läkare och bröllopspar på ett av vinterns färgrikaste charterresmål.

Det är tio stegpinnar upp till bonden Nimals koja uppe i trädet i byn Hirrawaduna på Sri Lanka. Förr bodde han bara där när riset eller grönsakerna var mogna. Men sedan palmtaket över hans lerhus rasade in för ett år sedan bor han alltid i trädkojan. Lika bra det, kanske, för elefanterna har lämnat spår efter sig runt omkring i byn. De har vält flera träd alldeles intill, trots att naturvårdarna försöker skrämma bort dem med smällare.

Det finns över 5 800 elefanter på Sri Lanka och varje år blir omkring hundra människor dödade av en elefant. Men, det är förbjudet att döda elefanter, även i självförsvar. Vad gör man då, om man skulle möta en elefant, undrar vår lilla grupp turister lite oroligt. Vi är på besök i byn med naturvårdaren Gayan Wijethunga. Han svarar med ett ord:

– Spring!

Det hjälper inte att stelna till och spela död eller klättra upp i ett träd. Elefanterna välter dem. Cirka 250 elefanter dör varje år i olyckor. Tjuvjakt är inte vanligt på Sri Lanka, bara tio procent av elefanterna har de eftertraktade betarna.

Bonden Nimal bor alltid i sin trädkoja, men andra bönder bygger något som liknar älgpass intill åkrarna där de tillbringar nätterna under skördetiden. De har inte bara elefanterna att oroa sig för. Här finns gott om leoparder (i naturreservatet Yala på södra Sri Lanka utlovas 90 procentig garanti att få se leopard), vildsvin och giftiga ormar.

Foto:  Kaudulla nationalpark. Här ser man stora hjordar elefanter som trivdes i regnvädret. 

Om nu byborna gör allt för att skrämma bort elefanterna, beter sig turister på Sri Lanka precis tvärtom. De letar upp dem. Det är kö av jeepar in till de nationalparker där de stora hjordarna finns. De jagar ifatt dem och kör riktigt nära de stora, mäktiga djuren. Och i de stunderna önskar man att Sri Lanka inte skulle vara så framgångsrikt i sina ansträngningar att locka turister. Eller att myndigheterna åtminstone reglerade antalet besökande jeepar i parkerna.

Men turismen är den tredje största utländska inkomstkällan på ön och fler och fler hittar hit.

Någon pr-byrå föreslog för flera år sedan turistmyndigheten att skriva bokstäverna i landets namn med olika färger i sin marknadsföring. Det ser lite barnsligt ut, som när ett förskolebarn provar alla tuschpennorna i förpackningen.

Men när jag reser över ön, mindre än Götaland, förstår jag snabbt hur idén föddes. Sri Lanka är fullt av färg: Den prunkande tropiska regnskogen, den klarblå oceanen vid de milslånga stränderna, de gröna teplantagerna, de gulfläckiga leoparderna, de röda hibiskusarna, de rosa lotusblommorna, de guldskimrande sarongerna eller högarna med saffransgul gurkmeja på marknaderna.

 

Sri Lanka, som fram till 1972 hette Ceylon, är en av världens största teproducenter. Vi passerar teplantage på teplantage men under hela resan är det svårt att hitta afternoon tea.

 

Här bor 21 miljoner människor, sedan 1948 som självständiga från britterna och sedan sex år i fred. Inbördeskriget mellan den övervägande singalesiska regimen och de tamilska tigrarna tog slut i maj 2009. Och nu kämpar man för att få ihop landet. Fortfarande kan man märka av en misstänksamhet mellan folkgrupperna. Regimen, även den nya som vann valet i januari, får också kritik för brott mot de mänskliga rättigheterna. Singaleserna dominerar de övre samhällsklasserna och de tamilska områdena i norr är eftersatta ekonomiskt. En viktig anledning är de dåliga vägarna. Det tar många timmar att åka korta sträckor, något som man inte minst märker som turist.

Men är man inte stressad, har en bra busschaufför och tillräckligt många dagar i landet kan det till och med vara kul att färdas på de enfiliga landsvägarna. Det går långsamt men man ser definitivt mycket från bussfönstret – teplantager, marknader, demonstrationer och många kossor, getter och hundar som tycker att de ska få promenera framför oss.

Foto:

 

Som vackrast är Sigiriya när solen håller på att gå ner. Då är ljuset vänligare och jorden lyser röd mot den gröna djungeln omkring.

 

Vi tar bussen bort från badorten Negombo, upp mot byarna runt världsarvet Sigiriya, klippan med de berömda skulpturerna och freskerna.

Det är nu slutet av monsunen och regnet följer oss. Men väl framme vid klippan blir det tack och lov uppehåll. Det tar ungefär två timmar att ta sig upp på toppen och ner igen. Det är jobbigt och svettigt och inget för den som har något rörelsehinder. Väl uppe är utsikten magnifik.

Sigiriya byggdes på 400-talet av Kassyapa, en oäkta son som dödat sin far, kungen. På toppen skulle Kassyapa kunna skydda sig mot sin halvbror om denne sökte hämnd. När brodern kom med sin armé, stannade Kassyapa ändå inte kvar uppe på berget utan gick ner och blev dödad.

”Varför kom han ner för att slåss, om han i hela sitt liv byggde på ett fort för att försvara sig? De säger att det beror på att han var så full av ånger att han ville förlora. Eller att hans onda gärningar hade förgiftat hans huvud så att han inte kunde tänka klart. Men hade han kunnat skapa allt det vackra på den här platsen om han var så förgiftad? Kan en sådan dålig och elak man skapa sådan skönhet?” undrar huvudpersonen i novellen ”Captives” i den fina samlingen Monkfish moon av Romesh Gunesekera från 1992 (citatet är min översättning från engelska). Ett lästips för den som vill komma i Sri Lanka-stämning inför resan.

Som vackrast är Sigiriya när solen håller på att gå ner. Då är ljuset vänligare och jorden lyser röd mot den gröna djungeln omkring.

Dagen därpå reser vi till närliggande Kandy, Sri Lankas kulturella centrum. Här ligger Tandtemplet. Ja, det är ett tempel rest kring en relik av Buddha och under morgon- och kvällsbönen kan man få se den behållare som innehåller tanden. En majoritet av srilankeserna är buddhister, men här finns också muslimer, hinduer och kristna.

I Kandy erbjuds flera dansuppvisningar för turister som vill se mer traditionella och genuina uppträdanden än de enklare som en del hotell bjuder på.

Här finns många av de kolonialbyggnader som britterna uppförde och som nu är upprustade. Vi tar oss till Queens hotel för att få afternoon tea. Men nej, det finns inte. Det mest karaktäristiska i hotellbaren är specialdrinken ”Elephant ride” gjord på gammal arrak och juice från lime och passionsfrukt. En slät kopp te går förstås bra att få, lägger kyparen till.

Sri Lanka, som fram till 1972 hette Ceylon, är en av världens största teproducenter. Vi passerar teplantage på teplantage men under hela resan är det svårt att hitta afternoon tea. I Hikkaduwa frågar jag återigen på ett av de tjusigare hotellen om jag kan få te med scones och sandwichar. ”Du kan få te… och du kan få sandwichar. Men separat” säger hovmästaren. Jag börjar nu mer och mer påminna om Maggie Smith i Downton Abbey. Förstår hotelldirektörerna inte hur gott det är med varma scones och snittar? Förstår de inte potentialen i kolonialromantik? Och precis som ärkegrevinnan i tv-serien är jag gravt politiskt inkorrekt. Det är förstås sunt att brittiska traditioner inte lever vidare i det srilankesiska samhället.

Sri Lanka har en egen stor och rik mattraditon med mängder av underbara currys av grönsaker, kyckling, kött och fisk. Jag har aldrig ätit en så god dal (linsgryta) som i Matale. Kanel är en stor exportvara. Här växer chili, koriander, currylöv, muskot, citrongräs, ja, allt vad man vill ha egentligen. Här finns också mängder av frukter som mango, papaya, passionsfrukt, ananas och olika sorters bananer.

Maten är en viktig del i srilankesernas hälsotänkande. Överallt finns ayurvedakliniker som tipsar om rätt kost för olika krämpor. En tesked kanel varje dag för den som har diabetes, är ett tips från läkaren mr Bonny som vi träffar i Matale. Eller varför inte limeolja blandat med honung för den som vill gå ner i vikt? Mr Bonny lovar resultat efter tre månader så jag slår till på en flaska limeolja för några hundra kronor. Det kan väl inte skada…

Sri Lanka är förstås inte opåverkat av sina turister. Dessutom har många srilankeser som har arbetat utomlands återvänt. Så om nu det brittiska arvet inte odlas, finns det gott om andra influenser. Den vackra lilla staden Galle påminner på sina håll om ett svalt Palma de Mallorca med restauranger som serverar tapas, crêpes och sushi. Här finns boutiquehotell och designers med egna affärer.

Här träffar jag Gunwor Larsson och Ragnwaldh Larsson från Västervik som reser runt på Sri Lanka i tre veckor. Under nio dagar har de hyrt bil med chaufför för 45 dollar per dag och då ingick bensin.

– Det är ett fantastiskt bra turistland, säger Gunwor. Vänliga människor, billigt, vackert.

Sista dagen tillbringar vi i Colombo, en stad som det är svårt att charmas av och som säkert kräver mycket mer tid än en dag för att tycka om. Trafiken rör sig knappt framåt på de smala gatorna, som är kantade av samma trista betonghus.

Foto:  Taniya Rushanthi ska gifta sig. Makeupen fixas till inför en fotosession i Galle för bilderna till inbjudningskorten. Bröllopsparet har tidigare också fotograferats i staden Kandy. Taniya läser fortfarande vid universitetet i Colombo. Där träffade hon sin blivande man Nuwantha Edirisinge. Foto: Helena Öberg

Vid havet är det öppnare och trots att staden växer hela tiden finns det gott om gräsmattor och parkområden framför Galle Face hotell. Här tränar militären, någon joggar och flera förälskade par promenerar fram och tillbaka. När jag sent på eftermiddagen kliver in på kolonialhotellet Galle Face och frågar om de har afternoon tea svarar de äntligen:

– Certainly, madam!

Vitklädda kypare serverar flera olika sorters underbart gott te, tiotalet olika snittar, två olika scones med clotted cream och marmelad och söta kakor på ett fat i tre nivåer. Tur att jag har mr Bonnys limeolja.

Solen är på väg neråt i havet vid horisonten. De stora svarta fläktarna vevar runt den fuktiga luften över de glest utspridda besökarna i de svarta rottingstolarna på verandan. Det är lite stelt, ödsligt och sömnigt. Folklivet – det samtida och verkliga srilankesiska livet – levs utanför de koloniala väggarna.

Jag längtar dit igen.

Fakta.Sri Lanka

Resa dit

Det går att hitta flygbiljetter tur och retur med Qatar airways via Doha eller Sri Lankan airlines via London för runt 5.000 kronor från Stockholm och Köpenhamn t/r. Emirates flyger från Stockholm via Dubai för cirka 6.000 kronor och uppåt. Apollo har charterpaket för från cirka 11.400 kronor för två veckor för del i dubbelrum. Ving har charterpaket för från cirka 8.500 kronor två veckor för del i dubbelrum i februari. Solresor har charter från Arlanda för 14.300 för två veckor med del i dubbelrum. Fritidsresor kommer att flyga direktcharter från Arlanda till Sri Lanka nästa vinter.

Bo

Lyx: Galle Face hotel, 2, Galle road, Colombo. Kolonialism mitt i storstan. Fräscha, men moderna rum från cirka 2.700 kronor per natt.

Mellan: Cinnamon Lodge. A6, Habarana. Vackra, färgstarka rum utspridda i en stor park med både pool och dammar. 1.000 kronor natten.

Helgas Folly, helgalet hotell på 70 Rajaphilla Mawatha i Kandy. Cirka 1.000 kronor/natt.

Heritance Ahungalla, Uragaha road i Ahungalla. Enkelt, stort, men funktionellt för 1.500 kronor natt.

Fort Printers, 39, Pedlar Street i Galle. Nyrenoverat boutiquehotell för cirka 1.300 kronor natten.

Budget: Sea view villa, Thotawatta Road i Ahungalla. Dubbelrum kostar cirka 600 kronor per natt.

Refresh hotel, 384 Galle Road i Hikka- duwa. Cirka 600 kronor per natt.

Rum på Moonbeam i både Kandy och i Thissamaharama utanför Yala national park kostar cirka 360 kronor per natt för ett dubbelrum.

Äta

Mellan: Raja Bojun, Liberty Arcade, 282, R A Del Mel Mawatha. Cirka 150 kronor för en riktigt bra srilankesisk lunchbuffé.

Refresh i Hikkaduwa har bra fisk och skaldjur. 73 kronor för musslor i vitlök till förrätt. 82 kronor för currykrabba.

Budget: Royal Dutch Café, 72 Leyn Baan Street i Galle. 14 kronor för en dalsandwich och 11 kronor för en kopp ingefärste.

Fakta.Gott om stränder på ön

Ett besök på Sri Lanka måste förstås innehålla sol och bad på de milslånga stränderna. Vi besökte flera av dem.
Längst ner i södern ligger Hikkaduwa, Unawatuna och Mirissa i olika bukter vilket gör dem vackrare för ögat och lite barnvänligare. Hikkaduwa växer som turistort och trafiken kan störa den som bor för nära vägen.
Stränderna i väster är oändligt breda och har roliga vågor för stora barn och vuxna. Små barn kan inte klara våghöjden och blir hänvisade till poolerna på hotellen. I Bentota ligger en liten stig mellan hotellen och havet att åka tuktuk eller promenera på. Alldeles intill ligger också den lokala byn, vilket gör vistelsen intressantare och mindre isolerad. Ahungalla är väldigt lugnt med några få hotell. Mount Lavinia domineras av det stora hotellet Mount Lavinia där den brittiska guvernören bodde. Negombo är den strand och stad som ligger närmast till från flygplatsen. Den är minst charmig av dem alla, men har en intressant fiskmarknad och en vacker lagun.
Även på den östra sidan finns fina stränder och de riktigt proffsiga surfarna väljer kust efter var vågorna är som bäst.