Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Resor

Med knott kring öronen i väntan på öringen

Flugfiskekursen för nybörjare inleds med kastträning på gräsmattan. Men snart blir det närkontakt med både harr, klinkerhammer och "Mygga".

Trassel! Linan har inte sträckts ut ordentligt i bakåtkastet och rörelsen framåt kommit för tidigt. Nu står jag återigen ute i den steniga forsen med ett ormbo som ska redas ut. Inte blir det enklare av att linan, eller tafsen som den kallas, bara är 0,2 millimeter tjock och av genomskinlig plast, att ljuset är begränsat i den svenska sommarnatten, fiskestövlarna för stora, vilket försämrar balansen, och att några bromsar ihärdigt uppvaktar mig i totalt trots mot myggmedel. Inte undra på att några välvalda osande eder släpps ut över svarta vatten och glesa tallskogar när jag stapplar in mot strandkanten.

En bild från en nybörjarkurs i flugfiske.

Men det finns andra stunder att lyfta fram. Som den där sena kvällen vid Flaken. Himlens rodnad sänder guldsstråk över den mörka vattenytan, månskäran vakar över en total stillhet, linan löper fint och plötsligt rycker det till. Napp!

Sex personer är vi som en sommarfredag anländer till STF:s vandrarhem i Särna, baslägret för en weekendkurs i den ädla konsten att lura firrar ur vattendragen medelst små, nästan viktlösa, knutna flugor. En har fått såväl kurs som imponerande utrustning i femtioårspresent - se där ett tips - fyra är arbetskamrater som delar intresset för fiske. En är kvinna. Jag.

Fredagen inleds med "torrsim" sedan vi väl lärt oss sätta samman de lånade fiskespöna. På vandrarhemmets tilltagna gräsmattor tränas kastteknik under överinseende av bygdens fiskevårdsansvarige tillika kursledare Evert Spånberg. Det handlar om att likt en metronom rycka underarmen bakåt och framåt mellan lägena "klockan tio och två" samtidigt som armbågen hålls stilla och handleden inte böjs det allra minsta. Därtill få in välavvägda pauser. Detta för att mata ut den lina som i flugfiske inte får hjälp av något tungt drag i framkanten. Allt detta visar sig vara betydligt svårare än det låter.

- Du måste röra armen mindre för att få en fin linbåge, säger Evert. För stor rörelse gör att linan korvar sig.

Sen blir det middag som belöning. Och tid till att i den ljusa sommarnatten ta en tur på byn och upptäcka att Särna har en fantastiskt fin träkyrka från 1684, svart av doftande tjära. Därtill vackert belägen vid Dalälven. På kyrkogården gistna träkors och en rest sten till minne av capellanen Daniel Buskowius som "bragte Särna, Heden och Idre under Sveriges crono uti martii månad år 1644". Befolkningen lockades att tillhöra Sverige med löfte om tillgång till präst.

Lördag förmiddag fortsätter landträningen, nu utökad med ett svischade sidokast. Börjar nästan tvivla på möjligheterna att få till en godtagbar rytm när Evert plötsligt uppmuntrar:

- Jo, nu börjar det bli riktigt fiskbara kast.

Så är det dags att i samlad tropp traska ner till byns butik för fiskeutrustning där kommersen kompletteras med järnvaror, tips, husgeråd och glassar. Nu gäller det att välja ut sådana flugor som just denna säsong bör utöva största lockelse på harrar, öringar och regnbågar. Tio alternativ hamnar i min lilla "fluglåda", däribland en klinkerhammer, några tjärnrensare och en djupgående nymf. Därtill inhandlas en egen håv för att hiva upp fisken när den väl halats in. Sålunda redo för den verkliga praktiken.

Evert för oss längs smala grusvägar, genom magra tallhedar och myrar där starrgräs lyser i solen. Till Fjätälvens steniga forsar där en kö snabbt uppstår av alla som behöver hjälp med den speciella teknik som säkert fäster flugan vid tafsen. Medan de mest tävlingsinriktade kastar sig främst i kön och snabbt försöker hitta de bästa platserna stoppar jag lugnt extra sockor i sjöstövlarna, preparerar huden med "Mygga", placerar mygghatten på skallen och halkar i väg längs den steniga brinken.

Bakom stora stenar i forsen kan fisken stå har vi fått veta och jag ser ut ett område som verkar lovande. Kliver lite darrigt ut i forsens steniga botten, hittar ett ställe med balans och börjar praktisera den pendelrörelse vi tränat. Forsen brusar men skogen tiger still när min kastarm rycker framåt och bakåt medan lina matas ut med andra handen. Vinande far den genom luften och efter några pendelrörelser får flugan landa i det strömmande vattnet. Men alltid tycks det ställe man vill nå ligga lite längre bort. Så jag matar ut mer och mer och lyckas hjälpligt få linan att flyga. Bara det sista kraftfulla rycket framåt kvar. Men då tar det totalt stopp. Det napp man fått handlar om vegetationen i strandkanten. En tall eller en björkusling och det är bara att kliva i land, lirka ner flugan och börja om.

Från några medfiskare hojtas om napp. Men måtten är så minimala att fångsten måste släppas ut i forsen igen. Något grillbart blir det inte utan vi får nöja oss med det matpaket som vandrarhemmet skickat med oss.

Det blir en stunds samspråk kring fisketips - som att fånga röding med pizzaost, om fiskars läraktighet - de som fångats och kastats i lär sig undvika krokar, och att man inte bör bli stående för länge på samma ställe - då börjar fiskarna ana ugglor i mossen.

När kvällen är långt skriden och mörkret fallit så mycket som det förmår under högsommartid bryter vi upp och far mot Fjätälvens möte med Dalälven. Städjans silhuett avtecknar sig i fjärran, himlen är praktfullt orange och vattnets dunkla yta bryts då och då av fiskar som nafsar efter flygfän. Målet är att få ut linan och flugan till dessa ställen.

När klockan passerat midnatt med nästan två timmar utan minsta intresse för mitt lockbete börjar insikten växa att flugfiske kanske kräver mer tålamod än jag besitter. Men då, precis när sugen nästan tappats, händer det. Det rycker till i linan. "Napp!" vrålar jag, villrådig om hur jag ska förfara med denna plötsligt uppdykande händelse. Det blir ett oorganiserat dragande i linan där även tänderna får hjälpa till. Evert kommer rusande och mäter. En harr på 31 centimeter. Men eftersom vi fiskar i ett så kallat trofévatten får ingen fisk mindre än 45 centimeter tas upp. Så lite medtagen släpps fångsten tillbaka till älven. Min harr visar sig bli dagens största firre.

Söndagen börjar vi vid Ögåvallen, några vackert belägna skogstjärnar med inplanterad fisk. Regnbåge och öring. Här ska det vara lättare att få napp. Evert tar mig med till ett säkert ställe där en regnbåge till och med står och tittar på oss när vi kommer fram. "Kasta ut mot den", säger Evert, men det gyllene tillfället försvinner i trassel.

Hur en slipsten ska dras visar i stället vår kursledare. Målmedvetet låter han linan löpa ut mot ett område där några regnbågar rör sig. Det blir napp och kamp och ett avslut i fiskehåven. Det närmaste jag kommer är en fisk som simmar fram till min fluga, nosar på den och avvisar inviten. Surt.

Det är varma högsommardagar, tillika nätter. Även fisken blir slö. Det märks när vi på eftermiddagen står vid Sörälven nära den norska gränsen. Inga tecken på nafsande fiskar, vilket gör att våra förhoppningar sänks. Då har vi ändå gjort förnyade inköp av flugor i Idre fiskebutik med Sveriges största sortiment. En hel vägg med 1.400 olika knytningar. Gräsandsdun, rapphönshackel, ekorrsvansar, ankgumpsfjädrar, hjorthår, sälhår och strån från haröron är bara några exempel på vad som ingår.

- Det är djävulskt noga med vad flugorna innehåller, säger Peter Sundelin som expedierar.

Somliga är pyttesmå och oansenliga, andra yviga eller färgstarka. Alla skapade för att likna olika insekter och larver och försedda med en förrädisk krok.

Fantasin när det gäller namnen är inte att klaga på. Vad sägas om superpuppan, den svarte, torrbaggen, polacken eller Pelles rödtott. Med kraft slås man av insikten hur svårt det måste vara att bli en skicklig flugfiskare. Hur ska man någonsin kunna veta vilken av de 1.400 alternativen som ska knytas på tafsen. Som väl är finns tabeller med uppgifter om när olika flygfän har sin kläckningssäsong.

Men än mer underligt är att fisken "vet" när den ska äta vad. Varför blir en forssländefluga ointressant om den råkar vara ur säsong?

- Fiskar är som treåringar, förklarar Evert. De äter något som de fått för sig är gott. Sen kommer något annat som de inte tror på förrän de smakat och inser att också detta smakar bra.

Lämnar butiken med en superpuppa, en dagsländenymf och en tub med fett som ska användas för att få flugan att flyta bättre.

- Sikta på djupfåran, säger Evert när jag lite senare står med min infettade nymf i Sörälvens brusande vatten. Eller där du ser att vattnet krusar sig lite.

Men de enda napp som bestås är fortsatt vegetationen. När Evert tänder grillplatsen har vi ändå tre regnbågar att dela på, från förmiddagens fiske i Ögåvallen. Dessutom en liten röding som Evert plockar maginnehållet ur för att se vad den ätit som tips för hur vi ska agna våra spön.

Sista anhalt är Flaken, en lugn älvfåra med för ovanlighets skull lättgångna stränder och en botten utan stora balanssvårigheter. Och bäst av allt - fisk som slår då och då. Perfekt om det inte vore för alla ettriga knott som parkerar runt ögonen helt utan respekt för myggmedel. Men jakten på de fiskar man ser bryta vattenytan förminskar problemen. Kast på kast i en ivrig jakt medan timmarna snabbt passerar. När nattkylan börjar lägga sig över uppvärmda vatten träder älvorna till dans.

På tafsen sitter "Rackelhanens svärfar", en fluga som Evert valt ut. Framåt tvåsnåret är det äntligen en fisk som lockas av anrättningen. Det är som en chock när det plötsligt drar till. Ett spänstigt sprattlande i linan. Och en yster glädje efter all väntan. Jag förmår hala in på ett mer organiserat sätt. Någon jättekamp är det inte. Evert mäter upp. Tjugosex centimeter öring. I dessa vatten är allt över tjugo tillåtet.

- Vill du ha den, undrar han. Eller ska vi släppa den.

En dom kring liv och död.

Men visst vill jag anrätta den. Salta och steka i smör.

Fler napp blir det inte. Men timmarna vid Flaken främst, skönheten, meditation och den lilla framgången gör att jag känner mig lite biten. I alla fall så pass att jag tar reda på vilket flugspö som passar mig om jag fortsätter. AFTM klass 5-6 skriver Evert i min anteckningsbok. Arton flugor, fiskestövlar och en håv har jag redan.

Kurs i Särna: I sommar ordnas flugfiskekurser

Kurs i Särna: I sommar ordnas flugfiskekurser i Särna 29 juni-2 juli, 6-9 juli, 13-16 juli, 20-23 juli och 10-13 augusti. Inkvartering med mat på vandrarhemmen Turistgården, tel 0253-10437, eller Björkhagen, tel 0253-10308. Tjugofyra timmars handledning i flugfiske. Pris 2.490 kr för STF-medlemmar, övriga 2 990 kr. Se www.svenskaturistforeningen.se för mer information.
Resa dit: Tåg Stockholm-Mora med byte i Borlänge. Länsbuss 170 från Mora till Särna.
Alternativa kurser: Flugfiskeweekend i Älvdalen med boende på vandrarhemmet Tre Björnar 15-17 juni, 24-26 augusti och 28-30 september, tel 0251-10482, pris 2.395 kr.
Flugfiskekurs vid Harsagården i Hälsingeskogarna 1-3 juni. Tel 0651-49511, www.harsa.se, pris 1.990 kr.
Flugfiskekurs vid Mörrumsån med inkvartering på vandrarhemmet Ebbamåla Bruk, 1-3 juni och 14-16 september, tel 0454-774000, pris 4.290 kr. Rabatt för STF-medlemmar. Älvdalens fiskecenter, tel 0251-12344, www.alvdalenfiske.com, ordnar också tredagars grundkurser vid fem tillfällen i sommar. Pris 2.195 kr.

Bild