Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Resor

Vägkrogar värda ett stopp

Svenska vägkrogar serverar enkel och ärlig mat där ”hemlagat” står för en ambition att undvika halvfabrikat, menar Mats Holmberg.

 Säg ”vägkrog” och notera hur de kringståendes näsor omedelbart rynkar sig. Vägkrogar har låg status bland landets finsmakare. De förknippas gärna med slammer, stekos och flottig mat, och ganska ofta är omdömena berättigade. Men ändå lever vägkrogarna och frodas. Och för den som vill stilla hungern under sin bilresa på de stora svenska Europavägarna är urvalet glädjande stort.

– Det ska inte vara något fjantande, förklarar den ensamme man som tuggar i sig pyttipanna med vändstekt ägg på Rattugglans vägkrog utanför Mariestad.

Fjantande ingår heller inte i vägkrogskonceptet. Här gäller snabbhet, stora portioner, låga priser och mat av ett slag man känner igen sedan man förra gången svängde av motorvägen för att tanka och äta.

Panerade fläskschnitzlar med brun sås, stekt potatis och därtill i förekommande fall något som kallas bearnaisesås. Likaledes panerade fiskfiléer med dillmajonnäs. Stekt fläsk med löksås. Pyttipanna med stekt ägg, förstås. Rätter som man i normala fall kanske inte skulle gå i närheten av, men som har sin självklara plats på landets vägkrogar.

Svenska vägkrogar följer sina alldeles egna kulinariska lagar.

Det är viktigt att man använder sin måltid för att koppla av och varva ned, lyder allmän klokskap. Det påståendet kan tyckas självklart tills det ögonblick då det på allvar prövas, Då har det en tendens att gå upp i rök.

En svensk normalbilist vill inte varva ned under resan. Han (eller hon) vill tanka, äta, gå på toaletten, köpa godis till barnen och köra vidare innan adrenalinruset har hunnit lägga sig.

Här ligger en förklaring till vägkrogarnas omåttliga popularitet och varför de högklassiga, och inte särskilt dyra, krogarna med bordsservering och gourmetmat, som kräver en omväg på några hundra meter från vägen, gapar ekande tomma.

Det förtjänar att påpekas att Sveriges traditionella vägkrogar ingalunda är det enda utvägen för stressade bilresenärer. Snart sagt varje bensinmack serverar i dag matiga mackor, korv av god kvalitet och fräscha sallader. Gillar man inte stekt fläsk med löksås kan man välja en av de många hamburgerbarer som skjutit upp som svampar ur jorden. Men många människor– exempelvis jag själv– gillar vägkrogsmat.

”Alla svenska vägkrogar är urusla”, hävdar människor med krav på att uppfattas som finsmakare, och för somliga är detta säkert sant. Men vi som uppskattar panerade fläskschnitzlar med dubbla såser och pytt­ipanna med vändstekta ägg vet att vägkrogar, liksom alla andra krogar, är olika bra.

Om potatisen smakar mögel gör den det, och det ska den inte göra. Om panaden på den panerade fisken är tjockare än fisken själv gäller inga ursäkter. Om hela matutbudet består av uppvärmda halvfabrikat finns det ingen anledning att ens stanna till, och alla dessa exempel återfinns i verkligheten.

Men många vägkrogar serverar enkel och ärlig mat, tillagad med kärlek.

Begreppet ”hemlagat” är en hjälpsam ledtråd: den tyder i varje fall på en ambition att så långt som möjligt undvika halvfabrikat. Udda rätter som exempelvis kålpudding och rimmad lax med stuvad potatis visar även det på en strävan att erbjuda något utöver det ordinarie. Vägkrogskedjan Dinners höjer sig ofta långt utöver genomsnittet, och kvaliteten på salladsbordet är för alla vägkrogar ofta mycket avslöjande.

Vägkrogar tycks av något skäl vara ojämnare än många andra krogar. En god onsdagslunch kan följande torsdag ha ersatts av en urtrist kopia.

Ändå är vissa vägkrogar lättare att rekommendera än andra.

Den lista vi återger här gör heller inte anspråk på att vara fullständig. Men om man utgår från den kan man med viss tillförsikt tanka, äta, gå på toaletten, köpa godis till barnen och köra vidare utan att bli besviken.

Håll till godo.

Stavsjö Bruk & Kafé. Slamrigt, stimmigt och välbesökt, med omsorgsfullt lagad mat. Dagens kostar 79 kronor och inkluderar sallad, måltidsdryck samt smör och bröd. Ganska typiskt vägkrogsurval, utblandat med mera udda rätter som till exempel laxpudding och isterband.
Betyg: 4 vägmärken

Dinners, Ödeshög. Fräsch och rymlig lokal. Törstiga hundar erbjuds vatten ur en skål i entrén. Prydlig och aningen spartansk standardmeny, med exempelvis en korrekt men föga sexig varmrökt lax. Därutöver lite vad kocken får för sig, ofta mycket gott. Rikhaltigt, välskött salladsbord. Dagens kostar 59 kronor.
Betyg: 4 vägmärken

Brahehus. Om vacker utsikt står högst på lunchens önskelista är Brahehus ett självklart val. Vackrare blir det sällan: Per Brahes gamla slottsruin med Vättern och Visngsö som fond. Maten är helt okej. Rikhaltig meny med bland annat en hemlagad pannbiff för 99 kronor. Medelmåttigt salladsbord.
Betyg: 3 vägmärken

Gyllene Uttern. Belägen högt över Gränna och Vättern, uppfördes på 1930-talet och anses vara Sveriges första vägkrog. Det är tveksamt om den i dag kan sägas platsa i vägkrogskategorin: kanske är den lite för dyr (135 kronor för dagens), aningen för långsam med servering vid borden och belägen mer än 200 meter från närmaste bensinmack. Men maten är utsökt, betjäningen vänlig och lokaler och utsikt svårslagna. En höjdare.
Betyg: 5 vägmärken

Ibis vid Värnamo. Vad väljer man i det väldiga krogkomplexet vid E 4:an utanför Värnamo – Mc Donald’s eller Big Burger? Ett bra svar är att man väljer Ibiskrogen Vidöstern i samma komplex. Här serveras vällagade luncher med ett utmärkt salladsbord för 79 kronor under dagtid. Kvällen inträffar klockan 14.00 och då höjs priserna med en tia. Spännande och varierade à la carte-rätter.
Betyg: 4 vägmärken

Woodlands Country Club. Nära avfarten till Örkelljunga ligger Woodlands golfklubb, som med lite god vilja kan anses platsa som vägkrog. Här serveras utmärkta luncher för 89 kronor, med ett spännande och varierat salladsbord. God fiskgratäng. Ost- och äppelöverbakad fläskkotlett. Soppa ingår i priset. En stark fyra.
Betyg: 4 vägmärken

Hallsta krog. Inrymd i en karamellskär, cylinderformad byggnad ligger Hallsta krog, en av de vägkrogar längs E 20 med kvalitet långt över genomsnittet. Slamrig och inte särskilt charmig lokal. Men både dagens (77 kronor) och à la carten håller en smula ojämn men i huvudsak hög standard.
Betyg: 3 vägmärken

Dinners, Arboga. Det luktar gott redan i entrén: fräschör är ett av Dinnerskedjans kännetecken. Konceptet har drag av asiatiska krogkomplex, med skilda diskar för varmrätter, sallader, kakor och kassa. Den stuvade potatisen till den rimmade laxen visar sig vara identisk med den tyska potatissallad som serveras till korv, men på det hela taget är Dinners ett säkert matval.
Betyg: 4 vägmärken

Brändåsen. ”Sveriges bästa vägkrog”, skryter Brändåsen, och möjligen är detta en överdrift. Men stället är fullt okej, med varierad meny, mat tillagad efter beställning, med en personlig touche man sällan finner på vägkrogar och serverad vid bord. Lunchen kostar 77 kronor, Fräscha lokaler. Väl värd ett besök.
Betyg: 4 vägmärken

RastPunkt Laxå. ”Vi vill ha whisky!” skriar passagerarna, och som av en händelse dyker vägkrogen vid Laxå upp. Här finns den sannolikt mest välsorterade baren på landets vägkrogar, med en imponerande uppsättning exklusiva whiskysorter. Fullt acceptabel mat, med lunchmeny på omkring 80 kronor per rätt.
Betyg: 3 vägmärken

Jungatorp. Om det är sant att antalet besökande lastbilschaufförer avgör kvaliteten på en vägkrog borde Jungatorp vara ett ställe i toppklass. Parkeringsplatsen är smockfull med långtradare, och i matsalen ses deras förare beslutsamt klämma i sig pytti­panna med vändstekta ägg. Vårdad, vällagad mat av klassisk vägkrogsmodell. Jättelik godisbod i anslutning.
Betyg: 3 vägmärken