Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Resor

Ta tåget från hav till djungel

Staden Curitiba i Brasilien är porten till Pantanals våtområden, Iguazufallen, men också start- eller slutpunkten för den spektakulära tågresan med ”Djungelexpressen” via Morretes ett par mil från hamnstaden Paranaguá och den populära badorten Florianó­polis lite längre söderut.

Inifrån en bar intill den gamla järnvägsstationen i Paranaguá hör jag den brasilianske sångaren Caetano Velosos välkända röst eka över perrongen. En tågresa på smalspårig räls ska ta mig från den historiska kaffehamnen vid kusten i södra Brasilien över bergen och hisnande broar genom regnskogen till Curitiba. Sedan reportageresan gjordes är ändstationen nu Morretes ett par mil från hamnstaden under tiden som tågstationen i Paranaguá rustas upp.

Perrongen är full av folk. De silverglänsande tågvagnarna på djungelexpressen Serra Verde-expressen slår sina väldiga solkatter över de väntande passagerarna. Några barn bjuder ut en knippe gul-orange cajufrukter. Om den brasilianska flaggan hade innehållit en frukt hade det otvivelaktigt varit en caju. Jag köper några som färdkost, för den spännande formens skull.

Tågresan från Morretes till Curitiba är inte vilken resa som helst. För tåg­entusiasten är det en järnväg som definitivt platsar bland världens mest spektakulära, enligt tidningen The Guardian bland världens tio häftigaste. Dåtidens ingenjörskonst sattes på stora prov när den smalspåriga rälsen lades under 1870-talet. Den klättrar längs branta bergsluttningar över hisnande stup, passerar 37 broar och 13 tunnlar innan man når staden Curitiba, huvudstaden Paraná-provinsen i södra Brasiliens höglandsområde. Femton år tog järnvägen att bygga som då var ett av Sydamerikas mest utmanande projekt. Det var de engelska ingenjörerna som först slet med att bemästra djungeln för att inte tala om de höga bergsmassiven. Till slut gav de upp och åkte hem. Det riskfyllda projektet att binda samman Atlantkusten med Paranás högland fortsatte dock av den unge ingenjören Rebouças från Bahia.

Hit ner till de södra delarna av Brasilien letar sig bara en bråkdel av de svenska turisterna, även om en del upptäckte staden Curitiba i samband med att flera av fotbollsmatcherna under VM 2014 var förlagda hit. De flesta utländska besökarna hamnar i Rioprovinsen, São Paulo­området eller i norra delen av landet. Paranáprovinsen är annars porten till en rad fantastiska resmål, alltifrån de djurrika träskmarkerna i Pantanal till de mäktiga Iguazufallen, Foz do Iguaçu, på gränsen mot Argentina, samt bad­orten Florianópolis ofta kallad Brasiliens Florida.

Florianópolis är Brasiliens Florida med stränder som passar både familjer och surfare. Restaurang- och barlivet är intensivt under högsäsong och havets läckerheter hittar man ofta på menyn.
Florianópolis är Brasiliens Florida med stränder som passar både familjer och surfare. Restaurang- och barlivet är intensivt under högsäsong och havets läckerheter hittar man ofta på menyn. Foto: Jörgen Ulvsgärd

Några dagar innan Serra Verde-expressen ska ta oss från kusten upp till Curitiba på höglandet har vi tillbringat i Florianópolis, eller som den ofta kallas i folkmun, ”Floripa”, som ligger tjugo mil söder om Paranaguá. Det är ett av de mest populära turistresemålen i denna del av landet. Den brasilianska veckotidskriften Veja utsåg nyligen Florianópolis, till ”det bästa stället att bo och vistas på i Brasilien”. Staden är belägen på en ö som rymmer mängder av vackra lugna stränder, men också tuffare stränder som blivit ett centrum för surfare från hela världen.

Den franska författaren och flygaren Saint-Exupéry som skrev boken ”Le petit prince”, ”Den lille prinsen” flög i slutet av 1930-talet för Aéropostale i landet och gjorde flera stopp längs den södra brasilianska kusten. Han bodde ett tag i Florianópolis där han ofta samtalade med ortens fiskare, som kallade honom ”Zepperi” på grund av svårigheten att uttala hans namn.

Det är nu dags för avgång från järnvägsstationen och lokföraren Antonio Rodrigues fäller fram det blankslitna stålreglaget och drar i signalhornets snöre. Tåget börjar långsamt röra sig. Det gungar, rister och skakar innan loket får upp farten. Hamnen i Paranaguá försvinner långsamt ur synhåll. De små öarna i lagunen och det gamla fortet Nossa senhora dos Prazeres löses upp i morgondiset.

Lokföraren på den smalspåriga järnvägen mellan Curitiba och hamnstaden Paranaguá heter Antonio Rodrigues och har kört den här turen tusentals gånger.
Lokföraren på den smalspåriga järnvägen mellan Curitiba och hamnstaden Paranaguá heter Antonio Rodrigues och har kört den här turen tusentals gånger. Foto: Jörgen Ulvsgärd

Förarhytten är mycket enkel och väldigt liten. En pall med skruvsits och några få reglage, det är allt. Men så är det heller inget expresståg, namnet till trots. Likt Herman Hesses färjkarl i ”Siddharta” fraktar han sina passagerare fram och tillbaka mellan den lilla hamnstaden vid vattnet och storstaden uppe på höglandet. Dag ut och dag in, år ut och år in. Varje meter finns registrerad i hans hjärna.

– Att köra tåg är ett bra sätt att tänka, säger han och stryker handen genom sitt svartglänsande hår, men det gäller att inte slappna av. Det är en riskfylld resa där djur och människor hela tiden dyker upp längs spåret. Många tror att det är tråkigt och enformigt, men faktum är att ingen resa är den andra lik.

Skarvarna i rälsen blir som ett mantra som frikopplar hjärnan. Från fönsterplatsen kan jag registrera en rad nedslag i det som utmärker landet.

Efter byn Morretes breder kaffeodlingar ut sig längs sluttningarna ner mot São João-floden. Det var för att transportera kaffet ut i världen Paranaguás hamn byggdes någon gång på 1500-talet. Lite längre norrut i Minas Gerais-området uppe vid Belo Horizonte växer det bästa kaffet i världen, i konkurrens med gourmetkaffe från Guatemala och Jamaica. Bönorna är kvar på buskarna tills de är helt torkade och får då en något sötaktig smak som ger kaffet dess speciella arom.

Landskapet utanför fönstret skiftar hela tiden karaktär. Ju högre upp vi kommer desto svalare känns luften och skogens grönska blir allt frodigare tills regnskogens drypande blad välver sig över de smala spåren. När vi närmar oss Marumbi­bergens skarpa toppar skär Sierra Verde-expressen genom molnen och tågets silverfärgade vagnar blir ett med omgivningen. Stationen ligger på 1 539 meters höjd över havet och här gör tåget paus en stund. Här utgår vandringsleder mot Brasiliens högsta berg. Runt omkring ligger toppar som Ponta do Tigre, Abrolhos och Torres dos Sinos för att nämna några. Några bergsklättrare med full utrustning kliver av. Efter Marumbi, som på senare år blivit populära för bergsbestigningar och vandrare, närmar vi oss en av de mer spektakulära broövergångarna. Tåget svävar praktiskt taget fritt i luften för en stund med flera hundra meters stup under oss.

Ett passagerarpar plockar upp färdkosten ur sin ryggsäck och dukar upp med feijoada i stora plastmuggar i kupén. Maträtten är en ikon i det brasilianska köket.

– Smaka får du se, säger han och räcker fram en mugg. Detta är vår nationalrätt och består av svarta bönor med fläsk, smaksatt med röd pepparfrukt och en skvätt cachaca, sockerrörsbrännvin.

I slutet av en mörk smal tunnel rycks jag ur min halvslummer av en kraftig inbromsning. Lokföraren hoppar av och springer utmed rälsen. Jag böjer mig ut genom fönstret och ser en blödande man vid sidan om spåret. Konduktören tar hand om den skadade mannen, medan stationen i Curitiba kontaktas.

– Bergsområdena här uppe är nästan ogenomträngliga, så för de som bor utmed järnvägen blir rälsen den enda röjda transportleden. Här fraktar de allt. Trots att vi kör sakta genom tunnlarna är det omöjligt att upptäcka om någon befinner sig på spåret inne i mörkret. Dessutom är de inte sällan berusade, säger Antonio.

Vi närmar oss tvåmiljonersstaden Curitiba, staden som rest sig ur slummen och blivit en vallfartsort bland alla miljöaktivister runt om i världen. Den är något så ovanligt i Brasilien som både ren, fri från trafikkaos och relativt säker för invånarna att röra sig i. Mannen bakom det ”brasilianska undret” är arkitekten och stadsplaneraren Jaime Lerner, en före detta borgmästare i staden. Curitiba var på väg att bli som Rio de Janeiro eller São Paulo när han tog över styret. Sättet att lösa kollektivtrafiken med snabba ledbussar som går efter givna rutter med automatiserade hållplatser, inte olikt tunnelbanestationer fast ovan jord, gav resultat. Trafiksystemet rådde inte bara bot på trafikkaoset, utan förde också med sig renare luft och minskad kriminalitet, vilket satt fart på inflyttningen. Stadens befolkning har fördubblats sedan 1970-talet men biltrafiken har minskat med 30 procent under samma tid. Dessutom har det lockat både internationella företag och arbetskraft.

Curitiba är något så ovanligt som en ren och miljövänlig storstad utan trafikkaos och med mycket liten kriminalitet. Kåkstäder lyser med sin frånvaro och trafikkaoset är av europeiskt snitt. Här byter innevånarna sopor mot bussbiljetter för att hålla staden ren.
Curitiba är något så ovanligt som en ren och miljövänlig storstad utan trafikkaos och med mycket liten kriminalitet. Kåkstäder lyser med sin frånvaro och trafikkaoset är av europeiskt snitt. Här byter innevånarna sopor mot bussbiljetter för att hålla staden ren. Foto: Jörgen Ulvsgärd

Medan jag står och väntar på en av dessa bussar vid Rua das Flores ser jag en man på andra sidan gatan fritt hängande trettio meter upp i luften i färd med att måla en höghusfasad. Det ser både farligt och fascinerande ut. Jag dras dit av nyfikenhet. När jag kommer ut på terrasstaket på 15:e våningen ser jag till min förvåning ett par färgburkar fyllda med cement och ett vanligt rep med några enkla knutar runt greparna. Det är hela säkerhetsutrustningen. Jag böjer mig ut och får svindel bara av att titta. Kollegan vid min sida som servar den svävande målaren skrattar bara åt min reaktion.

– Vi brasilianare är alla fatalister, förstår du. ”Deus é brasileiro”. ”Gud är brasilianare”. Det gäller bara att inte glömma korstecknet innan du kliver ut, säger han trossvisst och hela ansiktet spricker upp i ett stort leende.

Mannen på spåret inne i tunneln någonstans mellan Paranaguá och Curitiba hade kanske glömt det där sista.

En fasadmålare som med ett enkelt rep fastknutet i några cementblock på taket utmanar ödet med korstecknet som enda livlina.
En fasadmålare som med ett enkelt rep fastknutet i några cementblock på taket utmanar ödet med korstecknet som enda livlina. Foto: Jörgen Ulvsgärd

Resfakta

Resa hit: Snabbast och mest prisvärt är det med British Airways, KLM eller Lufthansa. De flyger från Arlanda och Kastrup med mellanlandning i London, Amsterdam eller Frankfurt. Priset ligger mellan 8 000-9 000 kronor t/r beroende på säsong. Inrikesflyg till Curitiba avgår från båda Rio och São Paulo. Flyg från Curitiba till Florianopolis internationella flygplats Hercílio Luz som ligger bara 12 km från citykärnan kan göras med flygbolaget Azul och kostar cirka 2 500 kronor t/r.

Bästa tid att resa: Mellan december och mars är det högsäsong. Vill man ta det lugnare och resa billigare är det bättre att åka någon gång mellan april och november.

Djungelexpressen: Serra Verde express, som den spektakulära smalspåriga järnvägen heter på portugisiska, avgår varje dag från centralstationen i Curitiba. Det finns två tåg att välja på, lokaltåget Classe Popular och det lyxigare Litorina som gör några korta stopp längs vägen. Under lågsäsong går den lite lyxigare varianten bara på helgerna. Resan till eller från Curitiba tar cirka tre timmar. www.serraverdeexpress.com.br

Språk: Portugisiska.

Valuta: Real, förkortas BRL. En real är cirka 2.50 svenska kronor.

 

Strandliv i Florianópolis 

Eller “Floripa” som den ofta kallas, benämns ofta som surfarnas huvudstad. Några av de mest populära surfstränderna är Joaquina, Mole, Brava, Santinho, Moçambique, Campeche och Armação.

För familjer med bar är stränderna Ponta das Canas, Canasvieiras, Jurerê Internacional, Ingleses och Daniela skyddade från Atlantens vågor. En av de vackraste stränderna anser många är Lagoinha do Leste. Längs öns södra kust ligger dessutom en rad charmiga fiskebyar, som Pântano do Sul, Armação, Costa de Dentro och Ribeirão da Ilha.

 

Utgångspunkt för många utflykter

Curitiba är porten till en rad spännande resmål, alltifrån de djurrika träskmarkerna i Pantanal till Iguazúfallen på gränsen mot Argentina.

Tack vare Florianópolis centrala läge längs den 561 km långa kustlinjen i provinsen Santa Catarina, kan man också med hyrbil besöka ställen som Guarda do Embaú, Garopaba, Praia da Rosa, Bombinhas, Balneário Camboriú och Penha.

 

Äta och dricka

Nattlivet i Curitiba är inte mycket att hurra över, men i Florianópolis är det desto bättre. Atmosfären i de många barerna och trendiga klubbarna är avspänd, inte minst i Lagoa da Conceiçāo som ligger mitt på ön

 

Kandoo Culinaria Japonesa: en japansk restaurang i Curitiba med en trevlig atmosfär, som serverar alltifrån sushi, sashimi, teppanyaki och tempura. 

Rua Dr. Alexandre Gutierrez, 732, Batel-Curitiba. 

www.kandoo.com.br

 

Barolo trattoria: En prisvärd italienare i Curitiba värd ett besök.

Av. Silva Jardim, 2487 Curitiba

www.barolotrattoria.com.br

 

Quaranta bistro & kafé: En av de bästa restaurangerna i Curitiba där man äter en måltid med hög kvalitet i trevlig miljö. Ett ställe som passar både till lunch eller middag.

Avenida do Batel 1700 Curitiba

www.gazetadopovo.com.br/bomgourmet/restaurantes/quaranta

 

Restaurante Danúbio Azul: En legendarisk restaurang i Paranagua med 60 år på nacken.

Rua. XV de Novembro, 95 Centro Histórico, Paranaguá

www.kekanto.com.br

 

Bo

Slaviero Conceptual Full Jazz: Prisvärt hotell som går i jazzens tecken och ligger i ett turistdistrikt i Curitiba nära flera restauranger. Baren är välbesökt inte minst under livemusikkvällarna.

Rua Silveira Peixoto, 1297, Curitiba

www.slavierohoteis.com

 

Mercure Curitiba Batel Hotel: Ett hotell som ligger centralt i staden mitt i shoppingdistrikten och med restauranger på gångavstånd.

Alferes Angelo Sampaio. 117, Curitiba

www.mercure.com

 

Mata Atlantica Park Hotel i Paranagua: Ett omtyckt hotell som ligger i ett naturreservat cirka 2,5 mil från Paranagua. Hotellet har en gigantisk swimmingpool och vacker trädgård.

www.mataatlantica.com.br

 

Costa Norte Ponta Das Canas Hotel: Ett strandnära hotell med ett bra poolområde. Cirka 1 000 kronor natten.

R. Dep. Fernando Viégas, 560, Ponta das Canas, Florianópolis

www.hoteiscostanorte.com

 

Antares Club Hotel Lagoinha: Hotell vid den stranden Lagoinha do Leste i Florianópolis. Pris cirka 1 400 kronor natten.

Estr. Jorn. Jaime de Arruda Ramos, 1850, Ponta das Canas, Florianópolis

www.lagoinhahootel.com

 

Sevärdheter i Curitiba

Jardim Botanico de Curitiba: Denna botaniska trädgård är en oas, inte minst för barnen.

R. Engo. Ostoja Roguski, Jardim Botânico, Curitiba

www.curitibaspace.com.br/jardim-botanico-de-curitiba

 

Museu Oscar Niemeyer: En häftig byggnad av den välkända brasilianska arkitekten med samma namn och som ofta presenterar intressanta utställningar.

R. Mal. Hermes, 999, Centro Cívico, Curitiba

www.museuoscarniemeyer.org.br

 

Graciosa highway: Bli inte lurad av namnet. Detta är ingen motorväg utan en slingrande väg genom en fantastisk natur, genom regnskog, förbi vattenfall och som ska upplevas i långsamt tempo. Man behöver tid och tålamod för att resa denna väg på närmare tre mil upp i bergen.

www.guiaturismocuritiba.com