Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-19 05:36

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/resor/tromso-en-frostnupen-vintersaga/

Resor

Tromsö – en frostnupen vintersaga

Deltar man i en norrskensexpedition skjutsas man till den plats där man för stunden har störst chans att se skådespelet – sedan får man hoppas på det bästa. Och vara redo med kameran.
Deltar man i en norrskensexpedition skjutsas man till den plats där man för stunden har störst chans att se skådespelet – sedan får man hoppas på det bästa. Och vara redo med kameran. Foto: Anna Wahlgren

Köra hundspann över gnistrande vidder, åka släde på en frusen sjö och fjordkryssa mellan delfiner och sälar. Den nordnorska naturen drar till sig turister från hela världen. Och mest lockar aurora borealis. DN Resor har varit på norrskensjakt i Tromsö i nordligaste Norge.

Rätta artikel

Temperaturen mäter 11 minusgrader och bergen är snöklädda. Amerikanerna på flygbussen huttrar i de för ändamålet inköpta ulltröjorna. Plötsligt skriker en av dem till och pekar mot vattnet. Mitt i den frusna vinterbilden står två stå-upp-paddlare på var sin bräda. Visserligen iklädda våtdräkter, men ändå. Amerikanerna skrattar förtjust. Det är antagligen precis så här de har föreställt sig exotiska, nordliga Skandinavien. Sportiga vikingar som tar för sig av det naturen har att erbjuda, oavsett väder och vind.

På sätt och vis är det här min hemmaarena – vi befinner oss ändå i Norden och jag är bara några timmar från Stockholm – men jag har också hamnat i en helt annan värld. Tromsö ligger vid Norra ishavets strand, norr om Polcirkeln. Här finns världens nordligaste universitet och domkyrka. Och härifrån är det bara 200 mil till Nordpolen. Inte för inte kallas Tromsö ”Porten till Arktis”. Här har många historiska polarexpeditioner startat, och numera är Tromsö utgångspunkt för mer moderna arktiska turistutflykter.

Tromsö stad ligger huvudsakligen på ön Tromsøya. Bron heter Tromsøbrua men till fastlandet leder även Tromsøysundtunnelen som öppnades 1994.
Tromsö stad ligger huvudsakligen på ön Tromsøya. Bron heter Tromsøbrua men till fastlandet leder även Tromsøysundtunnelen som öppnades 1994. Foto: Anna Wahlgren

Tromsö ligger dessutom mitt i den så kallade norrskensovalen, där det är störst chans att se norrsken. Norrskenet är en världskändis som lockar folk från hela världen. I hotellreceptionen hänger norrskensprognoser, och turisterna vandrar runt med stavar i händerna, överdimensionerade pälsmössor på huvudet och broddar på fötterna – redo att ge sig ut på norrskensjakt. De flesta som kommer till Tromsö har nämligen just norrskenet i sikte. Och de flesta har sitt Tromsöprogram klart redan innan de lämnar hemlandet. Det är rätt hårt tryck på populära utflykter, och ett tips är att boka åtminstone några aktiviteter i förväg.

Själv kastar jag mig i väg på en utflykt redan första kvällen – en traditionell, samisk afton väntar. Tillsammans med ett gäng italienare sätter jag mig i en buss och åker några mil utanför stan. Det är kolsvart ute, men vi följer ljuslyktorna som leder in mot kåtan. Snön är flera meter djup och det knarrar under fötterna. En vinter i en sagobok skulle beskrivas ungefär så här. Det är ovanligt kallt för att vara Tromsö, nästan 15 minusgrader, men inne i kåtan är det förvånansvärt varmt. En optimistisk italienare vill ladda sin mobil, men här finns ingen el, inget rinnande vatten, inga element. Vi sitter på renskinn framför den värmande brasan. Kokkaffe lagas i en sotig panna ovanför elden.

I värmen från kåtans eldstad berättar renskötande samer om sin vardag, djurhållning och kultur.
I värmen från kåtans eldstad berättar renskötande samer om sin vardag, djurhållning och kultur. Foto: Anna Wahlgren

– Renarna är väldigt speciella för oss. De har styrt vårt liv i generationer. Vi har följt renarna och hur de har förflyttat sig, säger Lone Ebeltoft, guide vid Tromsø Arctic Reindeer.

Hon berättar om samiska traditioner och vardagsliv. Alla lyssnar uppmärksamt. Men plötsligt avbryter hon sig. Det är tydligen norrsken i sikte. Trettio förväntansfulla naturentusiaster rusar ut. Vi anar några gröna strimmor på himlen, men det är inte det där intensiva skenet som man ser på bild. Så småningom beger vi oss in i värmen igen. Fortfarande finns det norrskenshopp, här ändrar sig ju vädret snabbare än en norrman hinner säga ”God tur”. Men vid midnatt ger vi upp och tar bussen tillbaka till hotellet. Aurora borealis behagade inte visa upp sig i kväll. Italienarna verkar dock inte särskilt deppiga. De pladdrar oavbrutet i bussen. De ska ju vara här i flera dagar och i morgon är en ny dag.

Nästa morgon gör jag som alla andra vid frukosten: förbereder min egen ”matpakke”. Vid varje norsk frukostbuffé finns papperspåsar och smörpapper tillgängliga. Lunchen är ingen stor grej i Norge, många äter smörgåsar mitt på dagen, och föredrar en heldag i naturen framför att slösa bort tid på restauranglunch. Ner i påsen åker knäckemackor med brunost, lefse – ett slags tunnbröd med smör, socker och kanel på – och Kvikk Lunsj, den norska nationalchokladen vars förpackning har sett likadan ut sedan 1937, och som marknadsförs som ”tursjokolade”.

På de valsafari- och fågelturer till sjöss som arrangeras har man chans att se val, havsörn, säl och andra djur. Vilka man får uppleva beror lite på årstid.
På de valsafari- och fågelturer till sjöss som arrangeras har man chans att se val, havsörn, säl och andra djur. Vilka man får uppleva beror lite på årstid. Foto: Anna Wahlgren

I dag ska jag uppleva Tromsö från havssidan. Vi är ett tiotal personer som ska med på fjordkryssningen. Vi får tjocka överlevnadsdräkter och kliver ner i båten. Jag viftar med åksjuketabletterna – vem vill vara sjösjuk under naturupplevelsen – men guiden skakar på huvudet. Vi kör så nära land att det inte ska vara någon fara. Valarna brukar vara huvudnumret på sådana här fjordturer. Sedan 2010 har stora sillstim övervintrat i fjordarna utanför Tromsö, vilket har lockat till sig både späckhuggare och knölvalar. Tyvärr har vi ingen lycka med valarna – de har för tillfället flyttat längre norrut.

– Men det finns andra djur att se, säger guiden Muriel Hallé uppmuntrande.

Det dröjer inte länge förrän det första havsörnsparet cirklar ovanför båten. Och snart anar kaptenen en rörelse i vattnet. Delfiner! De simmar i stora klungor, nära båten. Vi klickar med kamerorna och glömmer frusna händer och fötter. Vit, ren snö täcker landskapet. Husen lyser upp som små lyktor på land. Det är vackert som i en Lars Lerin-tavla.

Havet och bergen är ständigt närvarande i den lilla nordliga staden.
Havet och bergen är ständigt närvarande i den lilla nordliga staden. Foto: Anna Wahlgren

– Jag har aldrig varit ute så mycket som jag varit sedan jag flyttade till Tromsö, konstaterar Emilia Fehniger, arkitektstudent från Sverige, och en av deltagarna i fjordkryssningen.

– Här omfamnar folk vintern, de ser den inte som begränsande. Varken mörker eller minusgrader hindrar människor från att gå på vandringstur eller åka längdskidor efter jobbet. De bara klär sig lite varmare – och tar på sig pannlampa om det är mörkt. Jag är ute varje helg, och ibland gör jag ett litet friluftsäventyr direkt efter jobbet. Naturen är så lättillgänglig.

Hon har ett tips till norrskensjägare:

– Gå till Prestvannet – sjön som ligger på en höjd en halvtimmes promenad utanför Tromsö centrum. Alla turister har inte råd att åka på dyr norrskensutflykt och det är heller inte nödvändigt för att se norrsken. Lokalborna brukar gå upp till Prestvannet. Därifrån har man utsikt över både fjäll och vatten, och det finns nästan ingen artificiell belysning, bara lite gatubelysning vid gångvägen. Man kan ligga på den frusna sjön och titta upp mot himlavalvet och knappt bli störd alls av ljuset.

Uppe på toppen av Storsteinar, dit linbanan Fjellhelsen leder, 421 meter över havet. Linbanan Fjellheisen invigdes 1961, ett år efter det att Tromsøbrua som förbinder Tromsøya med fastlandet stod klar.
Uppe på toppen av Storsteinar, dit linbanan Fjellhelsen leder, 421 meter över havet. Linbanan Fjellheisen invigdes 1961, ett år efter det att Tromsøbrua som förbinder Tromsøya med fastlandet stod klar. Foto: Anna Wahlgren

Mitt eget lättillgängliga Tromsötips är att ta linbanan, Fjellheisen, upp på toppen av husberget Storsteinen. I sin enkelhet är det en hisnande naturupplevelse. Utsikten är enorm, inte minst i solnedgången. Den hurtige kan gå upp och ner, men det blir lite påfrestande i halkan, en toppbestigning passar bättre på sommaren.

När jag dragit av mig överlevnadsdräkten och lämnat båten promenerar jag tillbaka till byn och sätter mig på ett fik och beställer dallriga våfflor. I Norge är våfflorna av någon anledning mjukgräddade. Jag följer den norska traditionen och skivar brunost på toppen. Allt i Tromsö handlar nämligen inte om natur. Här finns också många bra krogar och ett rikt kulturutbud och staden går under namnet ”Nordens Paris”. Jag äter rökta Vesterålenräkor, tørrfisk med äggsmör och fløtepudding, en traditionell, norsk variant av pannacotta. Historiskt har ju inte maten varit vårt grannlands starkaste kort, men som i många länder har det skett en matrevolution också här. Tipset är att äta lokalt och att ha siktet inställt på färsk fisk. Missa heller inte bacalão – den norska fiskrätten med portugisiskt ursprung. Den saltas och torkas ute – den som varit i Nordnorge sommartid har garanterat sett hur fiskarna hängs på rad på röda husfasader.

Att åka med en professionell hundspannsförare eller köra själv är ett riktigt arktiskt äventyr.
Att åka med en professionell hundspannsförare eller köra själv är ett riktigt arktiskt äventyr. Foto: Anna Wahlgren

Jag fortsätter med mitt äventyrliga Norgeliv. Lite av poängen med att åka till Tromsö under ett veckoslut är ju att ta för sig av aktiviteterna. Nu beger jag mig till Tromsø Villmarksenter för att köra hundspann. Först får vi bekanta oss med hundarna. Jag har alltid haft respekt för huskies – särskilt när de skällande deltar i ett hundspann. Men när jag får klappa på hundarna framstår de inte längre som så skräckinjagande. Lite spralliga bara, ivriga att komma i väg. Man väljer om man vill köra själv, eller bara sitta i släden och låta en professionell hundförare styra ekipaget. Ljudet från hundarnas andetag och slädens medar över snön, in i en skogsglänta, ut över vidderna, i de vackraste vinterlandskap… Att åka hundspann är på samma gång meditativt och spännande. Plötsligt får mitt hundteam syn på en ren och struntar hädanefter fullständigt i instruktioner. De börjar jaga renen i stället. En mer van hundförare ryter i och får oss på rätt bana till slut. Vi åker sammanlagt fyra kilometer och turen tar ungefär en timme. En miniexpedition i vildmarken som jag inte skulle vilja vara utan.

För andra kvällen i rad ska jag försöka se norrsken – den här gången ska vi jaga aurora borealis från en minibuss. Vi har fått två instruktioner: att klä oss varmt, och att ta med oss passet – det finns en möjlighet att vi passerar landgränsen till Finland.

Jag tar på mig ullunderställ, fleeceställ, Fjällrävenjacka – den där jättedunjackan som ser ut som ett skämt i storstan – mössa, slalomhandskar och rejäla skor. Vi packar in oss i minibussen, berättar vilka länder vi kommer ifrån – Storbritannien, Holland och Sverige – och så bär det i väg. Två polska tjejer är guider. Faktum är att jag under mina dagar i Norge inte träffar på särskilt många norrmän, här sköts den dagliga ruljangsen av andra européer.

Utanför Tromsös kust.
Utanför Tromsös kust. Foto: Anna Wahlgren

Vi stannar till och hjälper ett spanskt par som har hamnat med bilen i diket. De försökte ge sig ut på egen norrskensjakt, men halkade av vägen. I iskylan och beckmörkret har de hunnit bli både rädda och uppjagade. Det vimlar inte av bilar här, och det är ovanligt kyligt – också för att vara Nordnorge. Egentligen är det en missuppfattning att det alltid är så kallt i Nordnorge. Med tanke på breddgraden har Tromsö faktiskt ett milt klimat, tack vare läget vid havet och Golfströmmens värmande effekt. Det gäller dock inte när jag är här. Temperaturen kommer att passera minus 15 innan kvällen är över, och spanjorerna pustar ut när de har bilen uppe på vägen igen.

Guiden Joanna Tutka håller kontakt med andra aurora-expeditioner via telefon. Var är det störst sannolikhet att se norrsken? Ska vi satsa på havet – vackrast – eller inåt land – färre moln, och bättre norrskensförutsättningar? Vi bestämmer oss för det senare alternativet. Vi stannar till vid en skogsglänta, men Joanna är inte nöjd. I stället åker vi till en sjö.

– Det är här en av mina favoritplatser att skåda norrsken. Inga artificiella ljus eller ljud som stör, konstaterar hon.

Flera av deltagarna har avancerade fotoutrustningar och riggar stativ på strategiska platser. Joanna hjälper dem som inte har fotat norrsken tidigare med inställningarna.

– Ställ in på högt ISO-tal och låt kameran exponera så länge som möjligt, råder hon.

Tromsö hamn. Fiskenäringen är en av de viktigaste inkomstkällorna för området. Fisket består till stor del av torsk, sill och räkor.
Tromsö hamn. Fiskenäringen är en av de viktigaste inkomstkällorna för området. Fisket består till stor del av torsk, sill och räkor. Foto: Anna Wahlgren

Holländarna å sin sida bidrar med färsk statistik från norrskenssajterna. Både Nasa och meteorologiska institut levererar norrskensprognoser. För norrskenet är lika opålitligt som vädret. Vissa veckor bjuder på ett häpnadsväckande skådespel, andra veckor kammar man noll. ”That’s the thing with mother nature: she’s such a bloody diva”, skriver Financial Times reporter efter en norrskensvistelse vid Abisko turiststation. Först fjärde kvällen får reportern till slut skåda den mäktiga dansen över himlen, och är lycklig hela vägen hem till London.

Också hos oss börjar det hända saker på himlen. Det gröna blir allt mer framträdande och vi är beredda vid våra kamerastativ. Det himmelska skådespelet tar sig.

– Wow, det här är norrsken på riktigt, konstaterar min holländska kamrat nöjt.

Det är så vackert att jag då och då är tvungen att ta en paus i fotograferandet och bara ställa mig och titta. Neongrönt ljus vibrerar över himlen. Aurora dansar över de snöklädda fjälltopparna. Hon är en diskodrottning från 80-talet, och i kväll är hennes kväll. Och vi är glada att vi får vara med.

Läs mer: Därför blir Tromsöborna inte vinterdeppiga

1. Sollivegen 12,  2. Storgata 44,  3. Storgata,  4. Skippergata 6,  5. Skippergata 2,  6. Kirkegata 8,  7. Strandgata 32,  8. Skippergata 16.